"Ibland vet jag inte om du är konstig eller rolig!"

Vi var på Snerkan igår, och det ver lika roligt som vanligt. Behöver väl inte egentligen säga igen att man dansar mycket då Abraham och Kristoffer spelar.. Hannah hade kramp i sina ben. Jag var helt slut.
På vägen hem körde Hannah och jag Herren på täppan. Jag vann! Kanske mest för att jag skrek att hon inte fick putta mig då jag faktiskt hade opererat mig för några veckor sedan. Hon svarade med att kasta snö i mitt ansikte gång på gång. När vi kom hem var jag svart långt ner på kinderna av all smink som hade runnit.
Naima träffade på en bekant på vägen hem då Hannah och jag var som mest galna. Eller barnsliga är kanske ett mer lämpligt ord. Tror inte att den unge mannen fick ett så bra intryck av mig. Eller vem vet, han kanske trivs i sällskap där brudar springer omkring och tjuter och kastar snö på varandra. Visst kul ett tag, men när de inte slutar! WTF!

Som jag fick höra: "Ibland vet jag inte om du är konstig eller rolig!" för några dagar sedan. Jag tror det mer är så att jag är rolig för att jag är konstig. Jag lessnar på att vara som alla förväntar sig att man ska. Det är då jag gör saker för att sticka ut. Alltså, jag gör inga stordåd. Jag mer är konstig i små mängder. Anser jag själv i alla fall. Vad andra tycker vet jag ju inte.
Ibland funderar vi på om vi skrämmer folk. På riktigt. Fått höra att en grabb är rädd för mig. Hur mycket allvar det ligger bakom det vet jag inte heller. Men det gör inget. Det bli bara roligt att inte ändra på sig då han är med, utan att bara köra på som vanligt.