En ny festmetod?

Igår var det Snerkan som alla andra tisdagar. Skillnaden var att denna tisdag förblev en lugn tisdag. Lite pengar, lite ork.. och föreläsning klockan åtta morgonen efter gör att man kanske inte kör på så hårt.

Sedan tycker jag att det är ju inte så där överväldigande att gå ut längre. Det är lite som att det går på tomgång. Man har kul, skrattar så att man gråter, dansar så att man får träningsvärk på de allra märkligaste ställena, snackar med vänner och bekanta och dricker öl och röker så det står härliga till om. Kul? Javisst. Men det är bara det att det är samma sak varje gång. Varje gång! Just nu står vi bara still och trampar tycker jag. Det händer ju inget nytt.
Pratade med Hannah om det idag. Kom fram till att nu ska vi inte gå ut lika mycket längre. Kanske bara en (eller max två) gånger i veckan! Tja, med början nästa vecka då såklart. För på fredag är det utgång med älskade Elin äntligen. Hon den stackaren som legat och varit sjuk, men nu äntligen! Fest! På lördag ska vi fira Naima som fyller år på söndagen då det blir kalas för henne.

Men Snerkan då. Ja det var bra. Linnea körde som vanligt sin " Herr Fotograf! Herr Fotograf! Jag tror nog bestämt att du inte tagit någon bild på mig ikväll!" Jag slank så fort jag kunde undan. Vimmelbilder är dåligt. Fruktansvärt. Nej du tack, jag ser hellre ut som en spetthuggare på min egen mobil/blogg än ute på någon vimmelsida. Tack du!

Frågan är bara vad sjutton ska jag göra all den tid som tidigare varit späckade med alkohol och utgång?