Konstigt att man i ena stunden går omkring i kjol och en något tjockare tröja, har på sig sina solglasögon och tänker att det är ju underbart med vår. För att i nästa stund halka runt på vägar täckta med snö. Kjol har jag ju visserligen fortfarande men istället för att sakta ner stegen och njuta av det jag trodde var vårsolen, så småspringer jag nu istället fram. Eller det beror ju på vad jag har på fötterna. Har jag mina svarta stövla sniglar jag mig fram som vilken tant som helst. De är de stövlarna som är helt blanka under och därför gör det väldigt svårt att ta sig fram, både i nyktert och onyktert tillstånd.
Ska i alla fall snart ut och frysa fötterna av mig, då jag ska till en föreläsning. I dag/kväll ska jag sätta mig ner med grammatiken och försöka läsa allt som man ska. Denna gång tänkte jag ta och klara grammatiken! Det är ju bara det.. att det är så jävla tråkigt!
torsdag, januari 25, 2007
And since there's no one else around, we let our hair grow longand forget all we used to know,then our skin gets thickerfrom living out in the snow.
Upplagd av Oh Julie. kl. 10:16
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar