Tjuvlyssnat:

Nytt jobb då kanske?

De ringde från jobbet igår. Berättade att de hade några nattpass som jag kunde få. Nu är det ju bara så att jag får ångest av mitt jobb.

Jag.

Klarar.

Inte.

Av.

Det.

Jag jobbar som personlig assistent, och nu efter att ha jobbat där tror jag inte att jag kommer jobba som det igen under hela mitt liv. Det jobbet har förstört allt! Satt nyss och kollade på lediga jobb i Uppsala, och varje gång jag såg att det fanns jobb som personlig assistent så knöt de sig i magen på mig. Klickade snabbt vidare. Det går inte. Det går bara inte. Jag försöker att inte tänka på att jag ska dit och jobba. Jag skulle kunna lägga mig ner på golvet och gråta av den ångest som jobbet ger mig. Jag klarar det bara inte. Det går inte...

En ny festmetod?

Igår var det Snerkan som alla andra tisdagar. Skillnaden var att denna tisdag förblev en lugn tisdag. Lite pengar, lite ork.. och föreläsning klockan åtta morgonen efter gör att man kanske inte kör på så hårt.

Sedan tycker jag att det är ju inte så där överväldigande att gå ut längre. Det är lite som att det går på tomgång. Man har kul, skrattar så att man gråter, dansar så att man får träningsvärk på de allra märkligaste ställena, snackar med vänner och bekanta och dricker öl och röker så det står härliga till om. Kul? Javisst. Men det är bara det att det är samma sak varje gång. Varje gång! Just nu står vi bara still och trampar tycker jag. Det händer ju inget nytt.
Pratade med Hannah om det idag. Kom fram till att nu ska vi inte gå ut lika mycket längre. Kanske bara en (eller max två) gånger i veckan! Tja, med början nästa vecka då såklart. För på fredag är det utgång med älskade Elin äntligen. Hon den stackaren som legat och varit sjuk, men nu äntligen! Fest! På lördag ska vi fira Naima som fyller år på söndagen då det blir kalas för henne.

Men Snerkan då. Ja det var bra. Linnea körde som vanligt sin " Herr Fotograf! Herr Fotograf! Jag tror nog bestämt att du inte tagit någon bild på mig ikväll!" Jag slank så fort jag kunde undan. Vimmelbilder är dåligt. Fruktansvärt. Nej du tack, jag ser hellre ut som en spetthuggare på min egen mobil/blogg än ute på någon vimmelsida. Tack du!

Frågan är bara vad sjutton ska jag göra all den tid som tidigare varit späckade med alkohol och utgång?

En inblick i min vardag:

GRAMMATIK:

Sjukt hur mycket papper det blir då vi sätter oss för att plugga. Om vi kan hålla ordning? Knappast!Hannah pluggar, jag ritar. Bra Julia.

Helt slut och döda i huvudet. Man kan inte ta in hur mycket som helst!

Se upp i backen, tusen hål i nacken!

Så kom då äntligen dagen då det var dags för pulkåkning. Fast ja, nu blev det ju mer madrass vi åkte.. och så vi åkte. Alla kastade sig på madrasserna och susade ner för backen för att sedan rammla av och snurra några varv i snön. Så, upp på benen och upp för backen igen, för att sedan testa åka på nytt sätt eller med någon annan. Skönt det där med hur mycket man än slår sig, så sätter man sig alltid upp skrattande och torkar bort all snö från ansiktet.

Vi var två fulla bilar som åkte till Sunnersta Backen där vi åkte som galningar i backarna i två timmar. Vi hann såklart med att äta vårt medtagna fika (mackor och varmchoklad) vid elden också. Sedan bar det av mot backarna igen. Vissa var bättre klädda än andra. Jag var en av de bättre:

(Jag har aldrig sagt att jag är någon skönhet)

Frodo & Sam

Vad är grejen med att Linnea och jag gång på gång ser ut som Sam och Frodo?

Man kan se i våra blickar att vi vet vilket uppdrag vi har tagit på oss..

Zozo

Så har jag också äntligen sett den. Zozo. Filmen som alla har sett för länge sedan, och jag har varit den enda som inte har någon koll. Nu har jag det. Såg nyss klar den och grät så klart. Nästan genom hela filmen. Grät när det var sorgligt, grät när det var fint. Nu ser jag ut som ett mongo! Stora pluffsiga, rödgråtna ögon och en täppt näsa. Vackert.

Full, fullare, Julia.

Ibland dricks det lite för mycket. Ibland kommer bara fyllan som en stor överraskning. Där står man och vinglar och undrar vad det var som hände. Som igår. Något glas vin hemma (efter att ha startat med en grogg) och några öl ute.. så var det Julia som fick dra hem först. Jag la all min koncentration på att försöka gå rakt. Om inte annat: någorlunda rakt. Igår gick det icke. Jag svajade runt på hala vägar och muttrade då fötterna vägrade lyda mig. Avböjde vänligt men bestämt sex:

- Va full du är! säger nån blond kille som jag tydligen möter på vägen.
- Är jag ju inte alls det! säger jag och svajar till. Jag undrar om han vet att jag blåljuger. Jag vet det i alla fall.
(sedan utbyts det några meningar där jag har lite för dåligt minne för att komma ihåg vad som sades.)
- Ja, okej då. Men ska vi gå hem och knulla då? frågar den unge blonda mannen då, vad jag tror, lessnat på en innehållslös konversation.
- Va? Nä. Jag är jättefull. Jag ska sova.
- Okej, ha det bra.
- Desamma, ha en bra kväll!

Vi skiljs åt och går åt olika håll. Han går väl och raggar upp någon annan, medan jag efter ett bra tag äntligen kommer hem och dunsar ner på min säng. Jag har knappt fått av mig mina kläder förrän jag sover som en stock.

"VI ÄLSKAR ER MED! MEN VILKA ÄR NI?!"

Väl på ÖG var ju allting bra, jag menar innan jag blev så där full och drog hem. Jag var förresten inte den enda som blev för full och drog hem.

Nåväl, det var regge och rockklubb igår. Vi såg något band som jag tror var riktigt bra, men det som gjorde den lilla upplevelsen var att vi rockade loss framför scenen! Det roliga var när någon i bandet skrek: "VI ÄLSKAR ER UPPSALA!" och Linnea skriker tillbaka: "VI ÄLSKAR ER MED! MEN VILKA ÄR NI?!" Jag blev i allafall kär i en av de snygga männen på scen. Kan man om inte annat avslöja på alla kort jag knäppte. Puh.

I det stora hela var det i alla fall en bra kväll. Kul som fan hade vi, och det är det som räknas!

Grammatik grammatik..

Jag håller ju just för tilfället på att läsa upp två delkurser som har legat och plågat mitt sinne under ett år nu. Duktig är jag som äntligen tar tag i dem. Borde gjort det tidigare, men jag är bra på att fokusera på roligare saker. På föreläsningen idag insåg jag en sak. Grammatik är faktiskt lite småroligt. Eller, där tog jag kanske i. Men det är inte det värsta som hänt mig. Jag går runt och smålängtar lite till att få sätta mig ner, läsa och förstå. Det är nästan lite som att lösa Sudoko (eller vad de nu heter!) eller korsord. Jag har aldrig varit nåvidare på något av de, men det hör inte hit. Grejen är den att man sitter där och klurar för att få allt att bli rätt. När man äntligen är klar och tittar i facit och ser att man faktiskt har alla rätt, fortsätter man glatt vidare. Jag kommer ihåg att jag ibörjan av grammatiken förra gången kände samma sak, men sedan blev det bara ett helvete! Nu hoppas jag på att göra allt rätt, så att jag kan fixa den förskräckliga salstentan som kommer att komma. Hua.

Bellx1 - Flame Video

And since there's no one else around, we let our hair grow longand forget all we used to know,then our skin gets thickerfrom living out in the snow.

Konstigt att man i ena stunden går omkring i kjol och en något tjockare tröja, har på sig sina solglasögon och tänker att det är ju underbart med vår. För att i nästa stund halka runt på vägar täckta med snö. Kjol har jag ju visserligen fortfarande men istället för att sakta ner stegen och njuta av det jag trodde var vårsolen, så småspringer jag nu istället fram. Eller det beror ju på vad jag har på fötterna. Har jag mina svarta stövla sniglar jag mig fram som vilken tant som helst. De är de stövlarna som är helt blanka under och därför gör det väldigt svårt att ta sig fram, både i nyktert och onyktert tillstånd.

Ska i alla fall snart ut och frysa fötterna av mig, då jag ska till en föreläsning. I dag/kväll ska jag sätta mig ner med grammatiken och försöka läsa allt som man ska. Denna gång tänkte jag ta och klara grammatiken! Det är ju bara det.. att det är så jävla tråkigt!

The Soundtrack Of My Life:

Kingsbury Manx - Piss Diary

Words like violence Break the silence Come crashing in Into my little world

Lyssnade just på Apoptygma Berzerk´s cover på "Enjoy The Silence". Inte helt överraskande var den ganska kass. Där emot är jag kär i deras låt "You Keep Me From Breaking Apart" som jag suttit och försökt hitta. Men förgäves. Finner den icke. Istället sitter jag och lyssnar på de olika försöken till egna tolkningar på "Enjoy The Silence". Finns ju en hel del. Sugen att slösa några minuter på några bättre och några sämre versioner kan du göra det här.

Om Moa någonsin skaffade en blogg…

(Detta är Mos´s skrivande som hon skickade till mig en kväll. Jag tänkte att det kunde få bli som ett gästinlägg..)

Det är den tionde december och jag sitter i ett regnigt och småkyligt Umeå och undrar vad som händer med vår värld. Jag sitter och läser Julias blogg och undrar om kanske det är något som jag också skulle kunna göra. Men frågan är vad jag skulle skriva om. Jag vet inte om jag skulle kunna vara så öppen som hon, och andra bloggare, är om sina liv. Kanske jag tror att det beror på avsaknaden av det där speciella i mitt liv. Men vad är ”det där speciella”? Jag trivs ju med mitt liv. Underbar korridor, underbara vänner och studier som jag trivs grymt bra med, och har kämpat hårt för. Allt detta är det speciella i mitt liv, så kanske jag skulle klara av att blogga jag med. Kanske. Men jag tror det får vänta, åtminstone för tillfället. Jag håller mig till något lagom privat; min kära dator (som började bete sig väldigt konstigt idag när jag laddat hem Itunes, så jag tog genast bort det igen).

Idag regnar det som sagt. Eller, jag vet inte om det verkligen regnar, men jag har den där känslan som man har när det regnar. Så, för mig regnar det nu. Jag är åtminstone helt övertygad om att det inte snöar. Det har det inte gjort på många veckor nu, och jag börjar nästan bli orolig att det inte kommer att komma någon snö till jul i år. Men det gör det ju, det gör det alltid, det måste det göra! Eller?

Hur som helst. I höst lyckades jag med det där som jag velat så länge, men inte riktigt vågat erkänna för mig själv. Jag kom in på psykologprogrammet här i Umeå. Innan jag ens vågade förstå, och få andra att förså, att det var det jag ville, gick jag länge och gruvade mig. Att bestämma sig för något sådant är grymt svårt kom jag fram till. Särskilt svårt blir det när man inser att man måste plugga upp ett par- tre betyg för att lyckas, vilket innebär att det finns en chans att man kan misslyckas, och det får man väl inte? När jag väl bestämt mig kändes det dock underbart. Att berätta för andra om mina planer fick mig att inse att det var på riktigt, att det inte bara var en av många fantasier som snurrar runt i mitt huvud utan att någonsin komma längre än så.

Så… Efter beslutet följde månader av slit för att klara av komvux. Slitet handlade inte så mycket om att läsa upp betyg, som om det faktum att jag återigen bodde hemma, och inte i Umeå, att mina kompisar var utspridda över andra städer i landet, och att jag blev alltmer led på det liv jag levde i mitt rum, med fördragna rullgardiner. Jag vaknade dock upp ur denna dvala till slut, och upptäckte att det var sommar, och dags att börja slita på konsum. Det var underbart att återigen umgås med vänner, och jag undrade varför jag inte gjort det under det halvår som gått. Nu när jag ser tillbaka på det känns det som om jag befann mig i mitt eget vakuum, i en liten minidepression, där det enda som hjälpte mig igenom dagarna var Harry Potter, om och om igen.

Så tog sommaren slut, och jag hade endast en reservplats till psykologprogrammet. Jag packade ändå mitt pick och pack och återvände till Umeå, och mitt studentrum på Pedagoggränd 7a. Jag hann gå två dagar på kursen Psykologi A innan jag fick ett samtal som ändrade mina planer för hösten. Jag hade kommit in på psykologprogrammet och var lyckligare än någonsin!

Oldies från min cam

Tack Qruiser!

Se upp i backen!

Till helgen blir det pulkåkning här! Alla som vill får såklart hänga på! Söndagkväll kanske. Kul att träffas i nyktert tillstånd allihopa. Låter lite tragiskt egentligen, men många träffar man ju bara när det är fest. Det roliga är ju när man tar några steg längre och hittar på andra saker. Som att åka pulka. Och dricka varmchoklad. Aj fan. Just ja. Jag föreslog att vi skulle ha med oss sprit också för att inte känna av kylan lika väl. Får kanske sattsa på tjockare kläder istället för alkohol! Hehe. Ska självklart dokumentera och lägga upp bilderna sedan. Min mobil är alltid klistrad i min hand för att fota alla stora som små händelser. Utan mig skulle vi inte ha många bilder som speglar vårat liv här och nu. Dock är ju mina bilder ofta ganska suddiga och har inte riktigt full skärpa, men tja.. det lite så är ju våra liv faktiskt.

"Ibland vet jag inte om du är konstig eller rolig!"

Vi var på Snerkan igår, och det ver lika roligt som vanligt. Behöver väl inte egentligen säga igen att man dansar mycket då Abraham och Kristoffer spelar.. Hannah hade kramp i sina ben. Jag var helt slut.
På vägen hem körde Hannah och jag Herren på täppan. Jag vann! Kanske mest för att jag skrek att hon inte fick putta mig då jag faktiskt hade opererat mig för några veckor sedan. Hon svarade med att kasta snö i mitt ansikte gång på gång. När vi kom hem var jag svart långt ner på kinderna av all smink som hade runnit.
Naima träffade på en bekant på vägen hem då Hannah och jag var som mest galna. Eller barnsliga är kanske ett mer lämpligt ord. Tror inte att den unge mannen fick ett så bra intryck av mig. Eller vem vet, han kanske trivs i sällskap där brudar springer omkring och tjuter och kastar snö på varandra. Visst kul ett tag, men när de inte slutar! WTF!

Som jag fick höra: "Ibland vet jag inte om du är konstig eller rolig!" för några dagar sedan. Jag tror det mer är så att jag är rolig för att jag är konstig. Jag lessnar på att vara som alla förväntar sig att man ska. Det är då jag gör saker för att sticka ut. Alltså, jag gör inga stordåd. Jag mer är konstig i små mängder. Anser jag själv i alla fall. Vad andra tycker vet jag ju inte.
Ibland funderar vi på om vi skrämmer folk. På riktigt. Fått höra att en grabb är rädd för mig. Hur mycket allvar det ligger bakom det vet jag inte heller. Men det gör inget. Det bli bara roligt att inte ändra på sig då han är med, utan att bara köra på som vanligt.

Svartvitt

Livet som en bowlingbana

Det är roligt det där med ångest. Då man tror att allt är kört och att det bara är att packa ihop sina saker, säga adjö till Uppsala-livet och åka hem till obyggden börja på ica och köpa en villa. Jag menar, det är ju sånt mina gammla klasskamrater sysslar med. På riktigt. Villor och barn. Hur som helst så kan man göra något åt de små ångestattackerna. Det sitter jag och håller på med nu. Var lika duktig igår och allt känna på en gång finfint. Igår på förmiddagen såg jag bara hur illa allt var. Lite kasst hade jag minnsan gjort för mig själv, men bara att ändra några små planer så blev allt bättre. Jag ska inte börja läsa Litteraturvetenskap A nu, istället ska jag läsa upp mina betyg på de två urtråkiga delkurser jag har kvar. Det känns bra. Jag vill inte lämna Uppsala förrän de är avklarade, och med tanke på att till hösten har jag kanske dragit iväg så känns det som ett passande tillfälle att klara upp dem nu. Puh.

Var i sthlm i helgen. Det var så jätteroligt att festa med Carro och Madde igen. De är så otroligt roliga att jag hade kramp i magen av skratt. Kul att sitta och dricka och minnas tillbaka lite och höra om de saker de är mest nöjd över just nu i livet. Jag sa aldrig vad jag var mest nöjd över, så här kommer mina fem:

* Att Uppsala aldrig kännts mer som hemma som nu
* Alla vänner och den umgängeskrets som vi har omkring oss
* Att jag nu har hittat min stil, vilket jag inte hade när jag anlände här
* Att hur det än bli nu, har jag ändå en liten plan om hur jag kan göra med mitt liv (som sträcker sig nån månad frammåt)
* Min vardag. Livet ÄR en fest!

Fagra vänner på Stocken!

I tisdagas var det Snerkan som gällde. Vi drog dit med våra rödvinsläppar efter att full-Julia tappat en av sina älskade ringer. Blir alltid lika jobbigt då jag tror att jag tappat en ring, eller faktiskt lyckas med det. Hannah sa bestämt till mig att gaska upp mig och inte låta det förstöra kvällen. Det var bara att lyda och kvällen blev finfin.

Men hur konstigt detta nu kan låta så hade jag nog ännu roligare igår. Torsdag betyder alltså Sthlms. Eller ja: Stocken. Jag har ju som sagt en hel del emot det stället. Det skrämmer mig. På riktigt! Känns som att precis alla där blickar snett på en och bara väntar på att få trycka ner en. Men, lösningen är ju enkel då man ska se till att låta alla alkoholhaltiga dycker flöda och vara omgiven av sina bedårande vänner. Ja, som igår då. Efter att ha stått och köat i över en halvtimme bara för att få komma in (HELT OTROLIGT!) så kom vi in. Eftersom vi hade fattat tycke för det här med att köa frågade vi oss själva var man nu kunde tänkas finna en ny kö. Svaret kom ganska snabbt: tjejtoan och baren. dit begav vi oss. Vi omringades av knuffande, skrikande brats som inte hade en sekund övers till att ursäkta sig då de slagit sin armbåge med otrolig kraft i min mage. Eller slagit till mig med en ölflaska på mitt vänstra ögonbryn. Jag har redan ett ärr som går igenom det ögonbrynet, ett till vore ju lite onödigt!
Då Linnea lämnat oss i kön (efter att ha stått där i närmare en timme) så var det bara Hannah och jag där tills Naima anslöt sig till oss. Vi förde stegen mot dansgolvet. Det tog inte lång tid innan en till person anslöt sig till vår lilla grupp. En liten fager gay-man hoppade in och dansade loss med oss. Om jag någonsin har sagt att jag kör gärnet på dansgolvet, så var det ingenting jämfört med honom! han var överallt, för att sedan plötsligt vara försvunnen bara för att några minuter senare komma framdansande igen. Sicken kille!
Klockan gick och fler och fler vi kände droppade in. Snacka lite här, dansa lite där. Svimma nästan då Uppsalas fagraste man befanna sig där! Oh. Varför är det bara Freddy och jag som är så betuttad i honom? Varför ser ingen det vi ser? (Eller Elin, du fattade väl också hur snygg han är?) Men så började det dra ihop sig till att Stocken skulle stänga och vi köade lite till för att få ut våra jackor. Jag kan tydligen inte det här med att stå i kö! I alla fall inte där! Blä!
Abraham, Niklas, Hannah och jag (Naima drog iväg utan väska och skulle hämta sin cykel. Mer såg vi inte av henne förren vi kom hem) drog vidare till Snerkan där jag fick höra att jag var så klassiskt vacker gång på gång att jag till slut tyckte att det blev lite jobbigt. Då gick jag och letade reda på små vänner att gömma mig bakom.

Det var en väldigt lyckad kväll! Kul att träffa alla grabbarna igen.

Sedan hur det blev med helröret vi skulle beställa? Vi skippade det. Stocken ger oss rysningar så att det räcker ändå!

He says oh no no oh yeah yeah I said oh no no no yeah yeah yeah yeah

Igår började inte som en av de bästa dagarna. Jag åkte till sjukhuset och var trött, hungrig och less. Som tur var så fanns Hannah vid min sida för att hålla mig sällskap. När det sedan visade sig att de skulle inte göra något med mig förren idag så bler jag mer irriterad. Orkade inte med något och kännde att allt bara inte passade. Efter att ha träffat upp Linnea för en fika.. eller. Fan. Omstart. Efter att ha träffat upp Linnea som fikade, så drog Hannah och jag på bio och såg Underbara Älskade. Både Hannah och jag kände för en film där man kunde ventilera sina tårkanaler. Jag blev nöjd. Jag var på väg att börja gråta bara någon minut in i filmen. Hannah däremot hade massa gråt kvar i halsen när vi lämnade salongen. Lite missnöjd var hon minsan för att hon trodde att hon skulle få gråta mer.
Men efter filmen älskade jag världen igen. Var återigen överdrivet glad. Kosmos åt alla! Vi mötte upp Naima och satt och uppdaterade varandra om de olika festtillfällen som de andra missat. Timme hit och dit på fik är det bästa!

New York city's very pretty in the night time
But don't you miss Soho
Where everybody goes
La de di la de di da diddy

Julias sladdlösa kropp!

Sitter på sjukhuset här i Uppsala nu. Mitt dränage har de nu tagit bort och jag var såklart jättenyfiken. Frågade massa och ville hjälpa till. Ja, som vilket småbarn som helst. Dränaget var lite krångligt då de satt fast lite i min mage. Hon fick dra och dra och tillslut lossnade det. Det känns så skönt då jag har haft väldigt ont i det såret de senaste dagarna. Nu kan jag kanske till och med packa upp alla mina saker själv i mitt nya fula rum!

Ikväll blir det snerkan! Kanske jag kan fira min nu sladdlösa kropp med lite dans? Man kan ju alltid hoppas.

Förklaringen

Frågan är väl om vi kan godta hennes förklaring!?

Jag saknar ord!

Stackars lilla rika flicka! Undra om hon kunde hämta sig från denna traumatiska händelse?

Citat 2.0

"Du har inget behov av att vara hemlig." - Moster ang. mitt bloggande.

"Avsnittet när de skulle på typ antikrundan var så roligt på Will & Smith" - Hannah har noll koll och menar egentligen serien Will & Grace.

So you did it again

So you did it again

I guess you´ve done this before

you lay all your time and money

on the fuckin’ wrong horse

so you did it again

I guess you’ve been here before

A little kissin´and a lovin

And your best judgement

Just lying on the floor

Just lying on the floor

So you did it once more

I guess you closed your eyes

Your heartbeat ringin in your ears

Your fingers through his hair

Oh why oh why oh why

Igår när jag hade anlänt till Uppsala och satt på sjuans buss genomfrusen och trött så hördes Ane Bruns låt So you did it again. En låt som för mig är förknippad med S.P.U.N.G och Petra. Jag blev genast på mycket bättre humör, och bussen var inte alls så dum.

Hanging On The Telephone

Jag sitter nu och väntar på att den snälla sköterskan på kirurgavdelningen här i Uppsala ska ringa upp mig. Jag hasade upp tidigt imorse för att hinna ringa till jukhuset i Sundsvall innan min bokade tid. Berättade där vad som hade hänt och undrade om de trodde att de skulle gå bra att jag åkte till sjukhuset här istället. De tyckte att det lät som en bra idé. Nu hoppas jag bara att de finner att min idé är lika bra här i Uppsala.
Fördriver tiden med att lyssna på ett gammalt Morgonpasset, efter som jag läste att Silverfisken hade medverkat där! Och det hade jag missat. Jag är jättenyfiken på hur det lät, så nu sitter jag här och lyssnar igenom timme efter timme av pladder.

Jävla Gävle!

Det här är Julia. På bilden är hon frustrerad, frusen, hungrig och less. Hon sitter i en tågvagn söndagen den 14/1. Hon är på väg till Sundsvall där hon ska till sjukhuset morgonen efter för att ta bort den lilla slangen och påsen som sitter fäst in i hennes mage efter att hon opererade bort sin galla under julen. När tåget skulle ha anlänt skulle hon gå ut och äta med sin vän Elin. Sedan skulle hon få se Elins nya lägenhet där hon skulle övernatta. Nu blev det ingen god mat, husesyn eller sjukhusbesök för fröken Ödmark. Hon kom till Gävle. Sedan kom hon inge längre! Tack vare den stormen med snöfall så kunde inte tåget ta sig längre norr ut. Där satt Julia och lyssnade på musik timme efter timme, medan de anställda ombord på tåget meddelande passagerarna gång på gång att de ännu inget visste, men skulle låta alla veta så fort de fick någon information. Informationen kom visserligen några timmar senare: Tåget skulle tömmas. Ta in på hotell eller ta ett tåg tillbaka till Uppsala eller Stockholm. Det var bara att pallra sig ut i blåsten. Julia kände sig inte så nöjd över att ha valt att bära en klänning just den kvällen. Täckbyxor hade varit så mycket mer passande.
Nu är Julia tillbaka i Uppsala. Varm, mätt och trött. Snart vankas sängen där hon kommer att krypa ner och somna på någon minut. Hur det blir med Julias slang och påse har hon för tillfälle ingen aning om. Men oroa sig gör hon inte. Det enda hon tänker på nu är hur skön sängen är en trappa upp. I Sundsvall hade hon fått ligga på en madrass, så lite tur blev det nog allt ändå.

Jag ska bli kysst och hånglad ikväll

Jag ska bli smart och rolig ikväll
Jag ska bli glad och pratig ikväll
Jag ska bli vass och trevlig ikväll
Jag ska bli skön och galen ikväll
Smart och rolig

Jag ska bli soft och mysig ikväll
Jag ska bli fin och härlig ikväll
Jag ska bli lös och dansig ikväll
Jag ska bli grym och glammig ikväll
Smart och rolig

Jag ska bli hård och farlig ikväll
Jag ska bli mjuk och öppen ikväll
Jag ska bli smal och mystisk ikväll
Jag ska bli fräsch och funkig ikväll
Smart och rolig, smart och rolig
Jag ska bli skarp och hyllad ikväll
Jag ska bli snygg och spanad ikväll
Jag ska bli kysst och hånglad ikväll
Jag ska bli tuff och älskad ikväll
Smart och rolig, smart och rolig, ikväll

"Ah, nu slog du mig, det är väldigt odjupt Julia!"

Så var det fest igen. En god middag först så klart. Hannah och Linnea överasskade med att icke bjuda på potatisgratäng. Istället bjöds det på matmuffins som var så goda, fast det inte var kött i. Hö hö. Stämningen var på topp och rödvinet flödade gott. Länge sedan man fick se så många rödvinsläppar.

Jag måste ju säga att det börja blivit en vana att det blir en mindre maskerad på deras fester. Inget förgyller väl en fest så som några masker, peruker eller löjliga hattar?!

Lilla Gris.

Blir det kallt när man sitter ute och röker kan man alltid göra sig en liten brasa. Tja, har man inget att elda får man ta fram lite kol och tända grillen. Dock blir det ju ingen riktig eld av kol. Som tur var fanns en flaska tändvätska som man glatt kan skvätta på och se hur för det några sekunder brinner.

Vad är en fest utan lite gitarr med sång? Knappast en lyckad en!

Lillebrors verk

En hundralista?

Icke från mig! No. Men här kan ni kolla och lyssna in.

BD flickor och flummigast i stan!

Hannah, Linnea och jag. Missförstådda BD-flickor med den självklara stjärnan nedanför ögat. Livet är hårt. Vi är underground. Eller vi var. I några minuter. Under några låtar. Vi funderade ett tag på varför vi inte lyssnar mer på Broder daniel. Svaret kom just där efter några låtar. Man blir less. Det är inte bra musik. Men det var roligt ett tag. Tack för det.

Jag har ju flyttat nu. In i ett fult rum som jag hatar! Lugna personer i korridoren. Lugna personer som anser att jag får rollen som den flummiga. För jag ser ut så. Flummig. Har alltid trott att mitt sätt att vara är mer flummigt än mitt utessende. Tydligen inte. "Ovanligt att du får höra att du är flummig" sa Sadaf då jag berättade det. Tur att jag är cool med det. Självinsikt kanske. Flummiga jag. Jo. Det finns kanske inte finns bättre sätt att beskriva mig på? Kanske.