Julie är sjukligt svag för smicker:

"emilie säger:
skulle jag lista de fem vackraste människorna jag känner skulle du vara en av de!
Oh Julie. säger:
Snälla du!
Oh Julie. säger:
emilie säger:
du har ett speciellt glitter
emilie säger:
och så jävla fotogenique som FÅ"

Emilie kan smickra. Så enkelt gjorde hon min kväll!

God Jul

Man kan ju undra om man är självmordsbenägen då man ger sig ut i julstöket för att hitta de sista julklapparna dagen innan julafton. I och för sig är det bara tre saker som jag ska köpa och som jag tror att jag kan få tag i med livet i behåll. Mer troligt är nog att jag somnar i ett hörn, eller i ett omklädningsrum för just nu svider mina ögon av trötthet. Eller så svider dem för att jag har suttit i över en timme och läst Stephenie Meyers nya projek då hon skriver om första boken, Twilight, fast ur Edwards ögon. Det har läckt ut över 200 sidor som man kan läsa här. Fantastiskt!

The Soundtrack Of My Life:

Datarock - Computer Camp Love (filmed in Supelec)

(Kattis soundtrack egentligen.)

Trerätters i tingsalen:

Kom nyss hem från farmor där jag varit med en trött bror (då han återigen tvingdes kliva upp enligt honom "okristligt tidigt" för att julstäda) och en som vanligt stressad far. Familjidyll. Puh. Jag kom hem och upptäckte till min lycka att det stod massa godis framme som jag skyndade mig att trycka i mig två nävar av. Att jag redan var mätt från allt det goda vi fick hos farmor stoppar ju knappast mig när det finns något gott hemma hos mamma, för där vet man inte hur länge det finns kvar. Ni vet, bättre att trycka i sig så mycket som möjligt själv (även om man mår illa på köpet) än att låta någon annan få. Överlevnadsstrategi.
Medan jag tuggade frenetiskt för att lyckas svälja allt det söta så kom mamma och tonårssyster hem. Hon hälsade med ett: "Men håll käften! Jag kan inte fattarrrrrr du väll!?" som hon skrek till min mamma som kom efter henne. Hon slängde av sig kläderna och klampade upp för trappan och smällde igen sin dörr. Jag ska aldrig ha en tonåring! Jag kommer att lämna bort kidsen när de är 12-13 år kanske och ta tillbaka dem när de är 17-18 år ungefär? Internat.. det är väl helt okej va? Ska kolla upp det när de börjar komma upp i den åldern. När jag väl har barn. Så det behöver jag ju inte bekymmra mig om de närmsta 20 åren.

Ikväll ska Gohde och vi, Ödmark-Söder, bjuda Engström-Eriksson på middag. Vi ska tydligen göra förrätten som blir avokadosoppa. Jag tror att mamma och lillebror håller på med den nu nere i köket, så jag tänker att stanna här uppe och låssas vara upptagen med viktiga saker tills att de ropar att det är dags att åka! Och med viktiga saker menar jag så klart att göra mig själv ännu vackrare än vad jag redan är. Jag vet vad ni tänker, svårt. Ja, svårt, men inte omöjligt!

Kattis & Mos

Kul i jul sa tomten och pissa i luvan

Ikväll är det julfest här hemma hos mamma. Lillebror klagar på att han klev upp i ottan (klockan nio) och struntar i mamma och mig som försöker förklara för honom att "vanliga" människor går upp vid den tiden och inte halv ett på förmiddagen som han gör. Nu ligger han ihopbruten över köksbordet och beklagar sig över köttbullesmeten som han anser inte blev lyckad.
Lillasyster tonåringen har barikerat sig på sitt rum där hon totalt ignorerar mitt bankade på hennes dörr. Hon stänger helt av öronen då jag ber henne hjälpa till. Mamma får tala med henne, och då kommer hon ut en snabbis och hjälper till i några minuter innan hon smiter in på sitt rum igen.
Själv blir jag påkommen här vid datorn då jag tagit en otillåten paus. Idag är bättre än igår i alla fall för min del, eftersom jag idag klarat mig utan att börja blöda näsblod. Muttrar över att jag inte kan få kura ihop mig i soffan med Eclipse, utan får istället drömma mig bort till soundtracket som jag även använder för att inte höra allt som angår städningen.
Mamma springer runt och hjälper till där det behövs: brors köttbullesats, hallen som jag vägrar städa och det ständiga rännandet till systers låsta rum.

Tre timmar kvar innan gästerna kommer, och jag måste ändå säga att vi ligger i god tid. Kanske hinner vi alla duscha med innan vi slår upp våra dörrar. Jag kan lova att våra gäster skulle uppskatta det i alla fall.

Notes About Freedom

Att åka hem inför jul är ju inte för att slappa och skaka av sig all stress man samlat på sig under året. Nej man åker ju hem för att slita med julstädningen och få höra oroväckande sanningar. Tydligen. Det med städningen var jag ju inställd på så klart. Jag har med mig massor av grym musik (Frank The Baptist, Parken, MSTRKRFT och sedan hela soundtracket till Twilight såklart!) som jag kan pumpa omgivningen full med när jag sätter igång och putsa varje vrå.
Men det där med sanningar var jag inte beredd på. Eller det är inte så farligt som det låter, det var mer att mamma upplyste mig angående några detaljer som fick mig fundera på att stänga ner den här bloggen totalt. Vi får se hur det blir. Kanske helt fortsätter med min andra blogg.
Hur som helst så berättade hon något som får mig att tro att läsarna på den här medelåldern är en aning äldre än vad jag har trott. Det är ju inget som Googel Analytics visar. Tack vare den sidan får jag reda på mycket angående de få som besöker denna sällan uppdaterade sida. Men som sagt ålder, personnummer, civilstånd eller något annat intressant får jag ju inte direkt veta. Det har jag tydligen min mamma till. Det är nämligen så att de få själar som tittar in (förutom mina vänner Mos, Cricke, Lisa, Lina och nu Kristina som läser detta blaj i hopp om att jag skrivit något fint om dem) så är det mammas väninnor som läser. Eller mina äldre släktingar.

Det är kanske bra att mitt liv står stilla just nu, eller att jag aldrig har tid att skriva ner alla smaskiga detaljer när det väl rullar på. Jag vet inte hur många hjärtattacker jag skulle kunna skapa genom att skriva mer och personligt. Så, vi får se hur vi gör. Dags att liva upp den andra bloggen eller icke?

Den som lever få si, sa Anne-Mari.

The Soundtrack Of My Life:

MSTRKFRT - 'Ceolakanth Is Android' (Polysics) remix

Det var då:

"Oavsett om jag sätter igång och tracka ner på allt och kör igång med mitt vanliga beteende så är han ändå där och lugnar mig. Han säger allt som jag vill veta och måste få höra. Han spelar inget spel, och det är så skönt för då kan även jag bara släppa allt.

Sedan får vi se hur allt går, men just nu är jag i en känslomässig berg och dalbana. Typiskt. Men han står stadigt i alla fall! Puh."

Jag skrev det för över ett år sedan. Läste några gamla dagboksinlägg nyss. Många jobbiga inlägg om andra som mådde dåligt och jag som kände mig som en simpel medelmåtta. Men så hittade jag det här. Fick mig att brista ut i skratt. Det gick ju så klart åt helvete, men just då.. just då hade jag ändå lite hopp och var glad. Skönt att jag har känt så en gång. Underbart är kort som lille Uggla sjung.

Vilsen i mig själv:

Jag har tagit en liten paus från bloggen och resten av mitt liv just nu. Gräver bara ner mig i Twilight-böckerna och har inte mycket till övers för den kalla tråkiga verkligheten. Fick en släng av försenad höstdepression för någon dag sedan då det slog mig att inget stort händer i mitt liv just nu. Om någon frågar vad jag håller på med, skulle jag inte ha något att berätta för dem. Lina påpekade att jag har ju faktiskt på riktigt flyttat in i Hildur nu, och det är väl alltid något, men annars händer inget. Alls. Och det är så fruktansvärt tråkigt.

Mamma försökte få det som att det var en "mellan-fas", som nä man ska växla upp till femman på bilen. Då måste man först ta sig från fyran, mellan-läget för att sedan gå mot femmans växel. Jag tycker att det känns som att jag bara går på tomgång. Jag har mycket roligt med mina fina vänner, men allt det faller lätt till glömska när man deppar ihop. Om det ändå hade varit som förut hade jag lätt festat bort, så gott jag kunde, den här förbannade tomheten.. men nu är det nya tider. Att festa är verkligen det SISTA jag vill göra. Så uttråkad på det hela. Och jag gör ändå bara illa mig hela tiden. Redan tackat nej till en storfest med mina gamla vänner i brist på lust och ork. Känner mig stressad och irriterad inför den kommande kryssningen som alla andra laddar för fullt inför. Jag vill bara strunta i den. Strunta i allt och bara ligga i min säng (eller de två gamla madrasserna på mitt rum) och läsa. Och muttra. Över att det känns som att jag har slösat bort tre år på festande. Det är allt jag gjort. I tre år. Tre år. Jobbat för att överleva och festa. Humor eller hur? Vad gjorde jag mer? Jobbade mig in i väggen och fick spendera månader som arbetslös och luspank medan jag försökte komma ikapp livet igen.

Nu känner jag att jag aldrig bättre skulle kunna citera min älskade vän Hannah än nu:

(Hannah ringer Fanny en lördagsnatt.)
"H: Jag är vilsen.....!
F: Men älskade vän, var är du någonstans? Känner du igen några hus?
H: VILSEN I MIG SJÄLV!"

Addicted:

Jag håller på att låta Twilight ta över min vardag. Så fort jag får en chans så tar jag tillfälle att läsa de böckerna. Där ett kapitel lätt blir ett till, och sedan sitter man där och har läst i timmar tills att ögonen går ihop. Nu sitter jag i Crickes mysiga julpyntade lägenhet och kollar igenom alla klipp jag kan med scener ur filmen. I 99 % av alla klipp eller trailar får jag rysningar och nästan ont i magen. Jag är en av alla de hysteriska fjortingåringarna som ger dessa böcker och filmen sådan framgång. Behöver jag ens nämna att jag även lyssnar kanske lite för mycket på filmen soundtrack? Vad kan man göra? Som tur är har jag min vapen dragare när det gäller att bli helt uppslukad i diverse böcker och filmer: Mos. Hon och jag talade idag och båda var helt hysteriska när vi diskuterade första boken i detalj, och hon tipsade om massa snygga bilder.

Så, jag tror jag fortsätter att ta en paus i mitt liv för att fortsätta förgylla det med Bella och Edward.

Me! Me! Me!

Satt och kollade igenom min pixbox och hittade den här gamla bilden. Jag gillar den. Gamla bilder rostar aldrig!

Harry Potter:

En ny trailer för nästa Harry Potter-film!

Men nu: läsa Twilight.