Inga bekymmer så långt ögat kan nå. Ovant!

Det känns lite konstigt att inte ha några saker längre som hänger över mig. Är det så här lättnad känns?

En jobbarkompis som visste hur dåligt jag hade mått undrade hur allt stod till. Jag svarade att allt var löst och att jag mådde jättebra.

"Så du har hittat en lägenhet nu?"

Undrade hon då. Jag tittade lite frågande på henne. Det hade jag inte ens tänkt på. Det är verkligen inte ett problem för mig just nu. Jag har inte hunnit varit på samma plats i mer än två dagar den senaste tiden, så vad ska jag med en lägenhet till? Skönt att vandra runt hos vänner som erbjuder husrum. Jag kan erbjuda mat. Jag är faktiskt en hejare på att laga mat!

Sedan har jag fått bra långt hår nu, och jag vet inte vad jag ska göra med det! Jag vet inte hur man får till det! Tidigare har jag ju haft mitt korta/halvlånga burr som jag har kunnat bemästra ibland otroligt bra, men nu står jag här helt utan idéer Tanken är ju att jag ska spara ut det lite längre så att jag verkligen ska kunna slänga med det, men just den här längden är bara jobbig. Försöka minnas hur jag skötte det förr då jag hade den här längden eller längre är ingen vidare idé. Jag såg nämligen ut som en burrig hårdrockare då. Det var inte fint någonstans.

Konstigt det är; att mitt hår just nu är mitt största problem. Det, eller den ständiga fråga vad jag ska fylla min mp3 med för musik.

Konstigt men väldigt lättande!