Hannah och jag. Uppsalas ungkarlar.

Min situation hemma just nu är riktigt kaos. Hannah och jag trängs och bor ihop i mitt lilla rum. Jag sover i min 90 säng, Hannah sover på en tältsäng medan min stora tresitssoffa är övertäckt med kläder. Alla kläder får såklart inte plats på min soffa utan de har spridit sig ner på golvet och täckt det. Sedan har de rackarns kläder krupit upp i min fåtölj och gjort ett klädberg av den. Som om det inte vore nog har alla kläderna invaderat min lilla hall för att avsluta med att finnas som några enstaka plagg på min toa. Och det är bara kläderna.
Sedan finns det prylar och köksgrejer i form av tallrikar och glas överallt. Lite nu och då kan min korridorare höra ”Ooojjjjssscch” innefrån mitt rum. Då har Hannah eller jag råkat välta omkull något vattenglas eller trampat på en kladdig tallrik. Ja. Vi lever ett ungkarlsliv. Jag har sagt det förut och det är bara att konstatera att det fortfarande är så. Jag har funderat lite på om det är detta rum som gör det? Kommer hela min tillvaro bli annorlunda nu där jag flyttar in i mitt fina nya rum? Det är så fint där att jag inte kan föreställa mig att det kan vara stökigt där. Jag borde kanske göra ett försök att skärpa mig. Kanske. Fast jag gillar den här ungkarlslivsstilen som vi har. Fast.. Kan men leva så fast ha fint och städat? Eller hör det till att det ska ligga lite underkläder över hela rummet och att man inte tar tag i saker som mat och tvätt?
Det ska faktiskt bli lite trist att flytta ifrån vårat rum. Ska jag bo själv nu igen? Jag är ju för social för att bo själv. Det vet jag. Det vet ni. Jag kan bara hoppas på att det är riktigt härliga typer jag ska dela korridor med den här gången. Inte som de jävla tråkaporna som bor i min nuvarande korridor. Fast det som är så härligt är att kära Elin bor ca.. tre stenkast ifrån mig. Detta beror så klart på hur bra man är på att kasta. Jag kan tro att för mig skulle de ta runt 15 stenkast där även några krossade glasrutor hör till. Jag fick aldrig lära mig att kasta långt. Fy fan. Vilken barndom.

Nu ska jag fortsätta leta fram gamla trosor och bortglömda kläder som ligger under soffan, för nu ska vi tvätta. Ni kan ALDRIG ana hur ofantligt stor vår tvätthög är. Detta kommer att ta så lång tid. Fy fan. Men det är ju Hannah och jag. Uppsalas ungkarlar.