Ros/Ris

Det tog mig några år efter att jag hade flyttat hemifrån innan jag förstod hur vackert Stöde/Ede verkligen är. Förut kände jag mest bara ångest inför att komma hem, nu vill jag bara vara ute och gå. Det blev ju knappast sämre av att det första vi syskon gjorde igår efter middagen tog fram en av kanoterna och åkte tillsammans ut på Ljungan. Det var jättevarmt och skönt i kvällssolen. Bilder och filmer kommer så fort min ohängde broder låter mig låna hans dator där bilder och allt finns. Nu sitter han bra i sin stol bänkad framför datorn för att han är på ett uppdrag i spelet Wow. Lame!

Allt är förstås inte bra när man är hemma. Särskilt inte om man har mens, sovit dåligt, har halsbränna, slutat att röka (för mammas skull), är stressad och har bakat en kladdkaka som inte alls håller det vanliga måttet. Tidigare idag gick jag och sparkade och svor högt och blängde och fräste på alla som tilltalade mig. Jag tyckte att det var helt berättigat till mitt beteende. Jag kan ana att min omgivning inte höll med mig. Att vi sedan skulle ägna två timmar åt att bort dubbarna från vinterdäcken.. gjorde mig knappast gladare.

Nu kan jag väl tycka att sluta röka i samma period som mensen kommer och gör mitt liv mer känslosamt.. kanske inte var en sån strålande idé. Men när är idéer klockrena från början till slut? Men klarar jag denna period nu, så klarar jag väl hur länge som helst sedan då. Som tröst (eftersom det inte finns en enda bit choklad i huset!) tog jag en Kung-öl och gottade i mig två gigantiska köttbitar till middag. (Kött! Kött! Kött!) Men hur gott kött än är så mättar det inte den sugande känslan i magen. Jag vill ha choklad och cigg. Gärna i den ordningen också.

Trött börjar jag bli också, men känner mig inte speciellt manad att gå och lägga mig då jag inte sover bra alls när jag är hemma. Vi har ju ett rätt stort hus (tre våningar med tolv rum, fyra toaletter och några hallar) så man kan ju tycka att NÅGOT RUM borde jag kunna sova i.. men än så länge har det inte gått någe vidare alls. Funderar på att lägga mig i spökrummet i natt. Där ofta besökarna vaknar av att det är någon som står och tittar på dem i dörren. Men det är ju inte det jag är ute efter! Jag vill gärna få sova ifred! Det var även det rummet som jag fick det värsta gall-anfallet någonsin! Vid närmare eftertanke så var det nog samma rum jag fick alla anfall i. Alltså är inte det så lockande längre! I-landsproblemen ett efter ett. Uh my!