Som sagt

Love is in the air

Som festival!

Vi har det helt fantastiskt!

Nu börjar det!

Skumpa och allt

VALBORG!

Nu är det äntligen Valborg! Efter en fantastisk Kvalborg så är nu alla boende och gäster sjukt laddade för idag. Uppdateringar kommer under dagen :)

The Soundtrack Of My Life:

Me, myself and Cricke

Sol, park, dj och finaste Madde. Det är inte helt fel! Saknaden efter Uppsala blir inte lika stor då det tydligen finns vissa likheter mellan städerna.

Galaj i Göteborg

Cricke och jag ut i gayvärlden! So long suckers!

Lite som i filmen Message in a Bottle.. fast inte alls.

Igår blev det verkligen en heldag! Vi kravlade oss upp ur sängarna vid sju tiden och tog oss i väg till terminalen. Jag var rätt exalterad eftersom jag bara åt färja en gång i mitt liv (som passagerare) och såg nu fram emot att vara en gäst och slippa passa upp på gäster. Fördelen med att jobba till sjöss är att man jobbar med många olika människor och lär känna folk på andra båtar. Detta gjorde att vi fick slinka in bakvägen till buffen då Daniela kände en servitör på båten. Så vi fick oss en finfin gratis brunch.

Jag gillade Danmark. Det jag gillade mest var att de danskar vi talade med hade abslout inga problem med att förstå oss. Vi hade lite svårare att hänga med på deras vägbeskrivningar och dylikt, men de va snälla och gjorde nya försök att få oss att förstå varje gång vi såg oförstående ut. Jag gillar danskar!

Daniela såg en snygg kille på stranden som hon döpte till Rickaordo. Rickie (som han fick heta i smeknamn) var ute på en liten cykelsemester och hade trampat på till Skagen ifrån Belgien. Detta gjorde min vän Daniela om möjligt mer glad. Så innan vi lämnade Grenen, tog hon och stoppade ner en liten hälsning till Rickies packning som satt fast på hans cykel. 30 minuter senare när vi satt på tåget från Skagen hörde han av sig. Nu väntar vi med spänning hur detta kommer att utveckla sig!

Daniela fann en hunk på stranden som hon lämnade en lapp till på hans cykel. 30 minuter senare hörde han av sig!

Blåsigt som fan, men på var vi framme vid vårt mål.

Vissa var mer exalterad över ölen än andra..

Vi stannade till för lite mat och en öl. Allt typiskt danskt förstås!

Vår resa fortsätter

Nu har vi hyrt cyklar från Skagen mot Grenen.

Till havs

Nu är Daniela och jag påväg på vår spontana Danmarksresa. Skagen nästa!

It's alright,as long as it's black or white. Except when they're grey. That's not my favorite colour

Så har jag slitit på båten i några dagar utan någon riktig chans att komma ut i det fina vädret. "När jag kommer till Göteborg ska jag vara ute hela dagarna!" - jo visst, vad är det här för pungväder man man möts av?! Jag vill nämligen minnas att det var vår när jag åke från Uppsala. Det var för en vecka sedan i och för sig, och är det något man har lärt sig om vädret i april är att man inte kan lita på det! Folk ligger iklädd endast en minimal bikini och steker för glatta livet ena dagen, för att i nästa muttrandes behöva plocka fram vinterjackan igen. Inte för att jag vill trycka på mig en förnedrande bikini och ge färg till min blekfeta kropp, men jag skulle gärna sitta i solen och må gott med en kall öl (vad jag nu skulle få pengar till en öl har jag ingen aning om, men nu är detta ändå bara en fin dagdröm så att det spelar ingen större roll)

Under en resa var Lille herr A ombord. Jag blev väldigt glad över att få träffa honom igen. Det var några månader sedan vi jobbade ihop sist. Lille herr A är en av mina absoluta favoriter på den här båten, mycket för att han är just så som han är, men också för han fanns där under min första monsterresa. När andra skällde och snackade skit om mig som inte kunde bära lika många tallrikar eller stapla lika många glas som de vana arbetarna, fanns Lille herr A där och skrattade och log. Han hjälpte mig så gott han kunde. DET kommer jag aldrig att glömma!
Något som heller inte kommer att försvinna från mitt minne är samma kväll då den person som jag nog avskyr mest på båten stod bakom en kassaapparat och berättade för Madde hur otroligt oduglig jag var. Jag menar, varför ge mig råd? Det är sällan jag riktigt avskyr någon, men den mannen.. han kommer aldrig att få en andra chans!

Tänkte visa mitt alter ego

Här håller jag på att bloggar via mobilen för att visa er lite av min vardag på båten!

En helt ny karriär

Detta är jag under två timmar varje dag!

Kvinnan bakom masken

Efter 15-20 minuter som Nicke är man helt slut. Vet inte hur bra det framgår att jag är så svettig som det vildaste träningspass ni kan tänka er!

Man kanske inte ser så bra heller på denna bild, men mitt ansikte är som doppat i svett!

Flaming Lips, no sorry, bleeding lips.

Jag är alltid lite förundrad över kroppens reaktioner när jag är sjuk. Som igår då jag gick helt däckad ner till min hytt för att få några timmars sömn innan nästa pass skulle börja. Att försöka sova då jag är helt förkyld med hosta och framförallt en igenblockad näsa är inte det lättaste! Då näsan inte är att räkna med får man ju lägga allt livsviktigt luftintag till munnen, och den blir ju rätt torr då. Ni hänger med?

Hur som helst, där låg jag igår och gjorde mitt bästa för att somna. Det var bara det att varje gång jag faktiskt lyckades att somna vaknade jag sekunden efter av ett groteskt ljud som kom då jag inte fick luft. Fem- sex gånger vaknade jag av andnöd, och någon av alla de gångerna lyckades jag även spräcka min överläpp TRE gånger (för den blir ju torr va av att den jävla näsan vägrar att hjälpa till!)

Men ganska imponerande va? Spräckte läppen tre gången i försöken att få lite sömn!!

Vår hemma i Hildur

Vi testar igen att blogga från min lilla mobil innan jag går och däckar i min hytt!

Yo ho yo ho

Tänkte testa att blogga ifrån mobilen. Ser jag inte präktig ut i min uniform?

Som man brukar säga: på varje gungande båt finns en dödssjuk Nicke!

Jag kom just ombord på min båt, och jag befinner mig alltså i ett Göteborg med riktigt pung-väder. Mig gör det inget att lämna denna deprimerande stad för att ta mig iväg på nya äventyr..

..om det inte vore för att jag inte vet om jag tar mig levande tillbaka. Jag är ju nämligen dödssjuk! Ja, men det är ingen överdrift denna gång. Fråga Cricke! Jag har legat på hans soffa i två dagar och hostat och kastat snorpapper omkring mig. Vi gjorde ett försök till att laga mat också. Eftersom mina smaklökar var helt bedövade så lät jag Cricke att ta hand om kryddningen om matten, medan jag tog i tu med tzatzikin. Jag menar, tzatziki kan väl vem som helst fixa?! Och visst blev det likt, och Cricke behöver nog inte oroa sig över att bli smittad då han nog fått i sig en hel års ranson av vitlök. Jag kände ju nämligen ingen smak så jag passade på att stuva i vitlök på vitlök så tillslut kände även jag lite smak.

Att vara sjuk på båten är ingen höjdare vilket jag fick uppleva i somras då jag aldrig hann bli frisk från min förkylning innan jag skulle tillbaka och jobba igen. Nyss fick jag reda på att jag ska vara i Buffén samt roa mig med att gå, hoppa, dansa och leta påskägg i en stor svettig Nicke Nyfiken-dräkt! Tro mig när jag säger att det är rätt jobbigt i normaltillstånd, så nu när jag börjar att flåsa och hosta efter att ha tagit mig från soffan till toa.. skulle jag vilja beskriva detta som ett marathonlopp! Tror ni mig inte kan ni få komma och byta av mig!

Men jag är väldigt nöjd ändå. Jag har en tendens att beklaga mig lite väl mycket här bara! Det är väldigt roligt att vara tillbaka på min båt, och i mina ögon ser man väl egentligen bara dollarstecken då jag troligtvis kommer att få en härliglön i slutet på månaden.

Ät upp nu, tänk på de svältande barnen i Afrika!

"Ät, drick och var glad: för morgon börjar vi banta" - sa Janne Långben i en av alla mina filmer när jag var liten.

Tänk vad vissa saker sitter kvar från bardommen! Det har nämligen varit mitt dagliga motto sedan dess! Så som all matorgie som omgav mig under de få dagarna jag var hemma. Jag skojar inte när jag måste erkänna att jag nog gick upp tre kilo under min korta vistelse. Klassikern: "Bäst att äta på, vem vet när man får äta något lika gott igen!".

Så. Nu ska det bli lite ändring här i torpet, för igår entrade jag en av de butikerna som jag känner mig otroligt malplacerade i. Stadium. Vem som helst som befinner sig i den butiken kan direkt se att jag inte alls hör hemma där. Att jag inte har en aning om vad jag ska kolla efter när jag går och sneglar på alla sportskor. Eller vem försöker jag att lura? Jag letar såklart efter de röda siffrorna vid skon som står för nedsatt pris. Och tror ni inte att jag fann ett par?! De är nu min nya kärlek.

Jenny undrade en dag om jag inte skulle ut och gå i mina nya skor, och jag tittade på henne som om hon vore galen! Inte kunde jag väl ut och gå i mina små älsklingar när det var så lerigt på vägen?! Mina nya träningsskor förtjänar de bästa av vägunderlag! Det var bättre att ligga på soffan en dag till ansåg jag!