Älin han före mig med att lägga upp det här. Det känns otroligt tugnt och jobbigt. Min världsbild kommer aldrig att bli den samma!

Nu ska jag fortsätta klunka tranbärdryck och tycka lite synd om mig själv.

Vem ska trösta Knyttet?!

Ibland bor mamma och pappa alldeles för långt bort.. Som idag. Jag har urinvägsinfektion och mina halsmandlar är uppsvullda och hindrar mig från att kunna svälja ordentligt!

Mamma pappa kom!

If I look hard enough into the settin sun My love will laugh with me before the mornin comes

Kom nyss hem från jobbet. Svängde förbi Willy's och köpte mig en risifrutti som jag tryckte i mig direkt jag kom hem. Det är inget jag direkt gillar, men jag köper ofta saker som jag inte ätit på väldigt länge och intalar mig ofta att jag gillar det. Någon minut senare och jag har kommit på att jag gillade det ju faktiskt inte alls.

Hur som helst, ledig en fredag. Om sex timmar drar jag iväg till Stockholm för en härlig ute kväll med Elin och Hannah. Vi få väl se hur mycket vi får se av Hannah då hon även ska träffa killen från Berlin. Den som lever få si, sa Anne-Mari.

Behöver fortfarande hjälp, men jag ska höra med Elin om vad hon har att säga. Hon är väldigt smart och vettig den tjejen och det är skönt att ha en sån vän då man inte liksom skulle beskriva sig själv så!

Jag har nästan fått ont i magen nu bara för att jag envisas med att tänka så mycket nu. Jag brottas med att tänka fina ljuva tankar för att sedan såga de tidigare tankarna och bara måla allt svart! Kul tjej jag är. Egentligen är det väl bara att köra igång och testa här nu! Svårare än så kan det väl ändå inte vara?

Eller...?

I wanna see it painted, painted black

Black as night, black as coal

I wanna see the sun blotted out from the sky

I wanna see it painted, painted, painted, painted black

Yeah!

Won't you please, please help me.

Varför envisas jag med att försöka förstöra något som inte ens kommit igång, gång på gång?! Helt klart något fel på mig. Jag tror att jag behöver hjälp!

Help, I need somebody,

Help, not just anybody,

Help, you know I need someone, help.

Svart Katt Vit Katt

Bilder från Berlin:

Så Åker vi då! Anja och jag på Arlanda:

Linnea hämtar oss från flygplatsen i Berlin:

Första måltiden i Berlin, som för min del blev en besvikelse:

På kvällspromenad tittade vi in i en secondhand butik:

Redo för Sjökaptensutbildningen?

Första morgonen i Berlin. Jag Julia är utomlands!:

Varje morgon startar ALLTID med yattzi!

Morning Glory:

Vår dag som turister med Linnea som guide:

Så på kvällen redo för utgång på Tresor:

På väg hem...

...var jag en aningens förbannad på de jävlar som snott mina saker!!

I disken på stället där vi köpte snabbmat låg det bredvid varandra: Bounty, Extra och.. Jäger. Vafan! vilken blandning!

Jag hälsade på moster i några dagar:

Sista kvällen. Först förfest med Linneas klass, sedan Café Burger, sedan fyllekäk. Men först Hannahs Lasse Åbergs konst:

Innan dörrarna slår igen på tunnelbanan och vi åker mot flygplatsen vinkar en tårögd Linnea oss Hej Då.

Hey sister, your breast is falling out!

Jag måste säga att när man är på en klubb till tio tiden på morgonen och man tar upp sina solglasögon för att solen bländar en känns det lite.. konstigt men nog mest bara fantastiskt! I fredags var vi på vår nya favoritklubb Bar 25 som är som en blandning mellan en stor hemmafest som vägrar ta slut och en lekplats fylld med olika delar för att kunna få alla att roa sig med de som de vill.

Innan det bar av till Bar 25 så var vi hos Linneas vänner som skulle tillsammans med Linnea fira att de hade klarat sin sista tenta med finfina betyg. Vi startade med lite billig skumpa för att sedan gå raskt in på öl. Tanken var den att vi skulle till Bar 25 en stund bara för att dricka några öl och sedan gå vidare. Men när vi väl kom dit och kom igång hade vi ingen tanke på att gå hem. Trots att tanken aldrig kom så var vi helt plötsligt på väg hem klockan åtta på morgonen. Vi sa hej då och utbytte mailadresser med alla våra nyfunna vänner och tackade glatt för oss åt vakterna i dörren. Vi började gå hem och talade om kvällen och då kom vi fram till att inget av oss egentligen ville gå hem!

"- Men du ville väl gå hem?!" "-Nä! Men du då?" "Nää.. Men.. ska vi gå tillbaka då?"

Ja, så var vi tillbaka där efter mindre än tre minuter. VI gick tillbaka till våra vänner och fortsatte festa som inget hade hänt.

Jag tror att det var Linnea som på morgonkvisten där hittade en spritflaska som någon inte hade hunnit druckiot mycket ur innan de ställde ner den på "bryggan" där vi satt mest. Jag sprang iväg och beställde " Ein Cola bitte!" så var det bara att blanda. Vi döpte vår fina drink till "Karma Schmarma".. Eller drink och drink, nog blev det mer än en Karma Schmarma av den där spritflaskan.

När klockan var halv elva på morgon och vi hade varit på Bar 25 i tio timmar så bestämmde vi oss ändå tillslut för att dra oss hem. Med oss då hade vi Hannahs nyfunna broder som gick in i den rollen ordentligt. Tog hand om den lilla tjejen:

"Hey sister, your breast is falling out!"

Med oss var även killen med den otroliga svenska looken som Linnea och Hannah hade funnit. nu var han ju inte svensk hur mycket än Linnea och Hannah försökte få honom att erkänna det.
Jag hade använt mig av min nylärda fras "Du är så söt!" till en tjej och just som jag var på väg att fortsätta berätta alla andra fraser jag kunde säga på tyska sa hon att jag var söt med och gav mig en kyss. Tänkte inte så långt som att det kunde tolkas på riktigt. Men jag trivdes bra bland alla flator som jag omgav mig av den kvällen. Flator från Frankrike och.. ja.. något annat land. Så viktigt var det inte i alla fall. Jag höll iallafall tyst om alla andra fraser jag kunde och gjorde istället mitt bästa med att snacka tyska med dem.

Ont vitt vin i Berlin

Linnea kom hem från sin skola någon gång efter åtta så då tog vi och öppnade våra 15 kronors vinflaskor och drack glas på glas till Will & Grace. Konstigt nog var vinet vi drack inte alls lika gott som kvällen innan då vi druckit det samma, men vad gjorde det när Linnea satte igång party-playlisten och Final Fantasys ljuva stämma fyllde rummet?


Vi gjorde oss fina och drog i väg till Vineriet där man bara betalar 1 Euro för att komma in, och sedan är det bara att dricka så mycket man vill. På vägen ut så lägger man så mycket man tyckte att det var värt i en skål.

Där berättade Linnea att det finns "ont vitt vin", vin som gör en bakfull redan efter något glas. Därför ska man passa sig för det vita vinet om man inte är ett fan av bakfylla. Vi funderade lite över varför någon någonsin skulle komma på tanken till att göra ett sådant vin. Min teori var att det garanterat är väldigt många här i Tyskland med problem med alkoholen, så den som gjorde det Onda Vita Vinet försökte bara hjälpa till. För hur många glas dricker man om ban strax efter man börjat dricka har en rejäll bakfylla? i och för sig så kanske man dricker ännu mer då för att sätta bot på bakfyllan med en rejäll framfylla.. Det tänkte kanske inte hon/han på som gjorde det vinet.. kanske.

Hur som helst, efter så drog vi iväg till Watergate där Maria och Tomas väntade. Vi sprang igenom regnet för att undvika att vara ute en längre tid i regnet och på så sätt komma in en aningens torra på klubben. Vi hälsade på vakten och sa att vi var fem stycken. Så följde en diskussion på tyska som blev allt för komplicerad för mig att hänga med på mellan Linnea och vakten. Linnea vände sig om med ett irriterat uttryck i ansiktet och förklarade för oss att vakten tyckte at vi såg för unga ut. Rättare sagt Anja och Emilio. Han sa att Linnea, Hannah och jag kunde få gå in, men inte de. Att de hade rätt ålder och kunde visa sina leg brydde han sig inte om utan vägrade släppa in oss med den fåniga anledningen att två av oss fem S Å G för unga ut! Förbannade tog vi en taxi till Tresor som Emilio tipsade om. En klubb som det skulle visa sig att jag skulle hata några timmar senare...

Väl inne på den klubben så lyckades vi finna garderoben och hängde in våra saker.

"Bäst att jag kollar var jag har för nummer på min garderobslapp utifall att jag tappar den!" sa jag och skrockade. Knappast jag skulle gör det, men jag memorerade ändå min lapps nummer: 666! (Jag borde ju redan då sett alla tecken, but no!)

Vi rörde oss in i det stora gamla lager/industri lokalerna och dansade oss svettiga till tecno. Vägen till toaletten kändes som en scen tagen direkt ur quake! Lite läskigt, men det var mest coolt. Vad som inte var coolt var människorna. På hela stället såg jag kanske tre snygga grabbar! TRE! Jag började verkligen tvivla på om det verkligen fanns fina pojkar här i Berlin, men Linnea lugnade mig och sa att hon hade aldrig varit med om att det var så många fula på ett och samma ställe! Jag vet att det lätt låter väldigt fåfängt här nu, but hey, man går väl ut för att spana. Folk inne på klubben hade midjeväskor! MIDJEVÄSKOR! Och inte på något roligt ironiskt sett, utan bara på ett så töntigt sätt som bara tyskar kan bära upp dem! "Så det är inte bara horor, folk har alltså magväska!" suckade Linnea bredvid mig lika förstummad som jag.

Efter några timmar beslöt Linnea och jag oss för att nu var det nogdansat och vi gick mot garderoben för att hämta ut våra saker. Ni kan aldrig gissa vad som hade hänt va? Jag tog upp min plånbok och började leta min garderobslapp. Fann den inte. Väldigt väldigt konstigt. Så jag berättade för killen i garderoben att jag hade tappat den men att jag kom ihåg nummret. Redan innnan jag hann säga det tresiffriga talet så tog han upp min lapp. Det var någon som redan hade hämtat ut mina saker... Någon hade tagit min lapp och hämtat mina saker! MINA! Han berättade att han hade tyckt att det var lite misstänktsamt att den killen som hämtade ut mina saker hade tagit dem, så han hade sparat lappen. Jag blev helt förstörd. Min älskade jacka och min nyfumma halsduk/sjal. Den söta killen i garderoben gick runt på klubben för att leta rätt på killen som stulit mina saker. Efter flera försök gav han upp med tog Linneas adress och nummer så att de kunde höra av sig om de fann dem.. Troligt. Typiskt.
Oh, jag var så arg så arg! gick och skrek och sparkade runt på gatan påvägen hem. Jävla Tyskland, och jävla tyskar! Jag hatade dem allihopa. Idag är det mycket bättre, känns fortfarande förjävligt men jag tänker inte på det.. Hur jag än gör så kan jag ju inte ändra på något!

Kuken!

Innan jag slutar måste jag bara berätta Elin varför du inte fått något mms, jag har nämnligen glömt min mobil hos min moster. Mms kommer såfort jag hämtat den!

Men allt är bra nu, ikväll blir det till at klubba gärnet och imorgon blir det nog soulklubb! Uppdaterar er mer sedan!

Berlin - potatisvällingensstad!

Sitter just nu på Linneas säng där jag har gömt mig för att slippa hjälpa till med att laga soppan som Hannah och Anja gör. Linnea själv befinner sig på skolan.

Vi alla är helt slut efter en heldag på stan där Linnea har gjort ett utomordentligt jobb som guide. Fantastiskt vad den lilla tjejen sitter på information om alla byggnader, gamal historia och allt som hör en tvättäkta guide till.. det vill säga även en fånig dialekt som Linnea la på enbart för att få oss så nöjda som möjligt.

Vi har tillbringat dagen med att tracka/dömma/kommentera folks stilar. Deras skor, deras byxer, deras tröjor, deras jackor, deras frisyrer och såklart helheten! Jag förstår inte var alla snygga människor som Jenny snackade om håller hus! Visserligen hade jag även blivit varnad om att grabbarna här inte var så heta, men man vill ju inte komma hit med den attityden!

Vi käkar snabbmat. Igår var vi på Babel och jag beställde kyckling och potatis, vilket jag också fick med de var dessvärre dränkta i någon mycket äcklig sås. Många skulle nog gilla den, men jag har aldrig varit så förtjust i kikärtsröror eller liknande skrämmande vegkäk. Min besvikelse var stor och syntes nog väl med eftersom Hannah undrade om jag var missnöjd. Hur skulle jag kunna vara annat då jag var utom mig av hunger och såg fram emot att bli mättad av något fett och gott. Men det var bara att bita ihop och dricka destomer öl till varje tugga.

Här får jag äntligen använda mig av att att ropa "tjyyyss" över axeln när jag går ut ur affärer eller liknande. Ett ord jag lärde mig som så många andra vid väldigt låg ålder. Om det inte är affärer man går ut ur, utan ska säga 'hej då' till någon bekant eller liknande så kan man istället slänga iväg ett 'ciao' som hemma skulle tas som lite fåning men här funkar det bra. Jag kommer nog dock hålla mig till att använda de få tyska ord jag fortfarande bemästrar sedan jag läste tyska. Snart kommer jag kanske även våga handla själv. Än så länge så har Linnea eller Hannah fått betala för mig, eller så klarar jag det själv.. OM jag har sedlar. Mynten bli för mycket tankeverksamhet för att hålla ordning på. Jag vet, det är inte så svårt egentligen men det är så mycket just nu.

Något annat man kan roa sig med här är att springa tvärs över gatan och in på affären och köpa bra goda viner för ynka 15 spänn. Det känns nästan fånigt att bara köpa en flaska då de kostar så lite. Köpte nyss två som vi snart ska öppna. Få se hur det blir ikväll!
i alla affärer (förutom vin och sprit) finns mat som består mest av socker. Man kan köpa nästan vad som helst och tro att det är godis man köpt. Oavsett vad var varor man köper med sig hem så känns det som att det är godis. Så mycket socker eller sötningsmedel. Men det kom ju inte som en nyhet.. Inte då jag har jobbat på jävla Lidl!

Nu ropar Hannah och Anja. Maten är klar. Det vad som var tänkt att vara potatis och löksoppa verkar nu har slutat som potatisvälling. Passar väl kanske rätt bra här i Berlin efter att ha gått och kollat på rester av muren idag och snackat om hur många som mest bara åt potatis och lök folket under andra världskriget åt.. hur som helst. Mer uppdateringar kommer, samt bilder! Men nu, potatisvälling!

Befinner mig just nu i Berlin. Har redan hunnit med att nästan inte få ut mitt pass, blivit stoppad när jag skulle gå igenom säkerhetskontrollen, fått min väska ihopblandad med en annans, blivit tagen för en tysk.. och såklart landat hos Linnea.

Fanny, mer kommer!

So glad to see that you came...

..we hope you come again

Jag har fått svar. Åh jag är så fånig ibland. Men det var ju bara en tidsfråga egentligen. Hur skulle det annars varit? Men ibland är det svårt att tro något annat. Nu är jag mest bara fånigt glad. Så skönt att få direkta svar utan att ens behöva fråga på det man gått och grunnat på. Men allt detta får vi ta i tu med sedan. Nu väntar först och främst BERLIN och Melt! Tjoohooo!

Utgång i fredags bjöd på häng-mördad köttbit med ida-ho potatis, rödvin, skumpa, shots, öl, gifta män som ena sekunden talade så varmt om sin fru och sina barn för att i nästa sekund försöka göra sitt bästa med att med bara sin händer röra vid flickors kropar så mycket som möjligt under kort stund (tack och hej! där försvann vi), kassa dansgolv, vänners ex, fylle mess, en massa skratt, ett fall med cykel och en lugn avslutning med mer rödvin inne i vårt stökiga kök. Det var väligt kul att träffa Elin igen, saknat henne. Nästa gång kommer jag hela vägen till Stockholm!