Hej Domstol!

Hej Domstol! var världens radioprogram. Lyssnar på klipp från dem nu och stänger ute den sunkiga korridoren.

Funderar på att köpa lite godis och fortsätta kolla på fantastiskt roliga "Black Books".

Clean up before she comes Clean up before she comes Clean up before she comes Clean up before she comes Clean up before she comes..

Jag orkar inte! Kom precis innanför dörrarna till Josefs korridor efter en helg i Göteborg och en natt i Hildur. Det första jag möts av är cirka tio soppåsar vid ytterdörren. Några kliv längre in till köket möts jag ungefär av samma syn som innan Hannah och jag röjde upp! Hur kan de låta köket förfalla så hårt på så kort tid? Skäms de inte? Ska jag orka städa undan igen för att kunna klara av att laga till mat, eller kommer jag återigen få livnära mig på knäckebröd och kaviar?

I "skräckens"-tema:

Kristina och jag har en förkärlek till skräckfilimer. "Helgen v. 48" kommer därför att gå i skräckens tecken. Imorgon kväll kommer vi (förhoppningsvis) att sitta skräckslagna till denna:



Denna ser vi på fredag:



Dessvärre var det längesedan jag blev riktigt rädd. (Spoiler-varning!) Men något som ger mig sjukt mycket obehag är när det är ungar som ligger bakom allt våld. Som i:



(Började bra, men hon det handlar om var så blåst att det för mig förstörde hela filmen!)

Eller:

If you've got the money I think it would be funny oh ohoh

Folk snackar om finanskris och att det är så svårt att få jobb i dessa tider -pff säger jag, här blir jag erbjuden fastanställning utan att ens söka om det! Det blir som man tänker: "Jag ringer inte jobben, de ringer mig!" är ett utav mina motton!

Egentligen var ju tanken att Tove, Jenny och jag skulle dra oss till Göteborg nu. Igår ringde en kille med ett fantastiskt lägenhetserbjudande så det svider lite att inte kunna ta del av den lägenheten men men nu kommer jag istället få lite fasta rutiner och pengar på kontot varje månad. Penga-delen är ju något jag uppskattar då jag fick mig en finfin lön på 1500 att leva på den här månaden. Visst har jag levt över min budget, men man måste ju leva också. Sedan har jag ju övergett mitt "True Blood"-marathon och nu övergått till att sträckse ""Lyxfällan", så jag tror att jag kommer att vara grym på ekonomi i vår!

Gjorde ett besök på "Macken" idag där alla mina flyttlådor finns förtillfället för att leta reda på de pengar som jag hade tänkt att spara genom att gömma undan dem för mig själv, och därav glömma bort dem. Tyvärr har jag ju ärvt även denna egenskap av min mor: jag kommer ICKE ihåg var jag gömt undan saker! Mamma har lyckats gömma undan julklappar så bra att hon inte återfunnit dem förrän till påsk. Lyckligtvis fann jag mina pengar, fast det tog en bra stund.
Jag stod där vid berget av kartonger, kliade mig i huvudet och mumlade högt för mig själv: "Om jag var jag.. vilket jag är.. VAR skulle jag då tycka att det var ett smart ställe att gömma undan pengar? Jag, Julia, skulle... ha lagt dom.. HÄR!! Nähä.. Åh, jag heter Julia, nu gömmer jag undan mina pengar... här? Nähä!" Jag hann faktiskt gå igenom alla kartonger innan jag fann min sedelbunt. Så nu hinner jag betala av två småskulder till vänner innan lönen dimper ner på onsdag. Eller imorgon natt om man vill det så!

På tal om det här att inte minnas var man lagt saker.. mitt nyckelkort är borta. Detta gör det lite svårt för mig att röra mig fritt till och från mitt tillfälliga rum. Lämnar jag rummet måste jag tänka att det kan ta några timmar innan jag kommer tillbaka igen. Jag är alltså nu helt beroende av att folk öppnar ytterdörren då jag står och hänger utanför, samt att det ska finnas en vänlig själ i korridoren som hör mina desperata knackningar! Än så länge (upptäckte att det var borta i eftermiddag) har det gått bra. Min önskan är nu att kortet bara lyckats försvinna någonstans i mitt rum och inte olyckligt fallit ut i världen utanför dessa fyra väggar. Den som lever få si, sa Anne-Mari..

I'm just a peeping tom On my own for far too long Problems with the booze Nothing left to lose

AAAHH! Herregud! En naken man i fönstret mittemot! Jag måste lugna mig lite bara så ska jag berätta..

Puuh..

Bor man på Rackarberget kan man ha väldigt bra insyn till sina grannar i huset mittemot. Särskilt om solen ligger på och lyser upp deras rum. Eller på kvällen då de tänder sina lampor. Att spionera på andra tillhör vanligen inte min vardag, men Josefs skrivbord och dator är ställt vid fönstret, så det jag ser när jag lyfter blicken från skärmen är.. 48 fönster. Ofta händer det inte så mycket, men ibland ser jag mer än jag vill se. Som nu.

Det är ju inte direkt överdrivet sexigt att se en naken karl. Tyvärr. Satt just och talade med Freddy i telefon då denna exhibitionistiske man uppenbarade sig. Jag skrek till och höll på att tappa telefonen. Man kan ju lugnt säga att jag blev chockad! Men eftersom jag är så bra på att hantera stress så gjorde jag det enda rätta i den situationen: jag sträckte mig efter kikaren som står på Josefs skrivbord och lokaliserade showroom´s-fönstret igen. Där vankade Herr Man runt med lille snoppen dinglandes. Det är ju för roligt. Han vankade fram till fönstret och lät Lill Herman värmas i solskenet

Så vad kan vi då berätta om Herr Man av det vi sett: sover naken, gillar ansat, håller sig i form, gillar att ta en dusch på morgonkvisten för att sedan drapera allt i ett par vita boxer och ett par slappa mjukisbyxor! Han satte sig sedan vid datorn, mycket möjigt vid Facebook och knappade in på sin status:

"vaknade ensam.... jävlar va tjejerna drar fort nuförtiden!"

(detta såg jag inte, utan kan endast gissa mig till)


För övrigt var Stöde med idag i "Mammas Nya Kille"!

How come we only ask ourselves the really big questions when something bad happens?

Ovan är en trailer på den fantastiska filmen I heart Huckabees, en av mina favoritfilmer. Stämningen igenom hela filmen är.. skön. Behaglig. Jag gillar den verkligen.

Nu undrar jag, skämtar de med oss eller var det verkligen så här på inspelningen:





Om detta är på riktigt, är de ändå grymma som gjorde att filmen blev så underbar som den blev!

Äh, jag ligger här och tänker ut hur vi skall få vår korridor på fötter bäst Jag vill att allt skall bli som vanligt ändå är det de jag fruktar mest

Jag tror att jag har startat något. Igår hörde jag hur någon dammsög korridoren, och nyss när jag besökte toaletten var det synligt att någon hade gjort ett tappert försök till att städa den med. Det märktes mest på den blå rengöringen som toalettstolen var besprutade med. Dessvärre luktade det dålig axe, men ändå.. "Nu är det väl revolution på gång!"

Tänk att få vara med och starta något sånt här..

Från koja till slott:

Före:

Jag är ledsen att all skit inte syns på bilderna. "En bild säger mer än 1000 ord" stämmer inte i det här fallet!

Förutom all småskit som låg överallt var det massa fasttorkad skit- Tänk er en blöt efterfest med intorkad sprit och smuts.

1. En skitig pastaslev. 2. Ett smutsigt lock (ovanför locket, på väggen, fanns halva innehållet från en ketchupflaska. Det såg ut som det hade begåtts ett styckmord. Hannah täljde bort allt med en kniv. Täljde!!) 3. En ballongvisp. Dessa köksredskap kan man i andra kök finna i kökslådorna. Detta kök skulle vara "lite speciell och alternativt!

Tanterna i "Rent Hus", särskilt hon som har råkoll på alla bakterier hade nog pinkat i brallan av extas om hon hade fått gå lös här och samlat prover till sina odlingar.

Att gå in i bara strumporna var inte att tänka på! Skor på!

Nej, spisen är av den bruna sorten! Lite 70-tal.

Så närmar vi oss dit där jag tror att "Felix" kan ha sin bostad..

Vad tror ni om detta?

Här simmar nog "Felix"/"Felixarna" omkring och levde det goda livet innan Hannah och jag drog på oss plasthandskarna och spottade oss i näven!

1. En tom (som tur va) mjölkkartong som gick ut i oktober. 2. Under kökslådorna så fann Hannah en kniv. När hon böjde sig ner för att ta fram den märkte hon att den inte gick att rubba. Den var så fastgrodd i skit att den satt stenhårt fast. Snälla säg att ni förstår att jag inte stod ut!!

Åtta soppåsar, en mängd kartonger och en möglig kökshandduk kan man finna vid sin ytterdörr!

Efter:

Tack världens bästa Hannah för hjälpen med något jag aldrig skulle klarat själv!

Följ min blogg med bloglovin

I guess you have to go right down before you understand just how, how low, how low a human being can go. Ooh, it's a mess alright, yes it's Mile End.

De flesta vet att jag har bott på ett stort antal ställen och i många olika konstelationer, men nu har jag nog hittat det värsta boendet av de alla!

Hipp som happ var jag tvungen att flytta ur fantastiska Hildur, och då ställde en snäll vän upp och sa att jag kunde bo i hans korridorsrum på kära gamla Rackarberget. Jag var glad att ha någonstans att bo, och att återigen bo på Rackarberget väckte ju bara fina minnen. Att jag skulle behöva dela dusch och toalett med fyra andra var verkligen inget problem för min del. Det är inte en stor del av mitt liv då jag faktiskt har haft privilegiet att ha en egen wc. Sagt och gjort så fick jag med hjälp av Hannah och Kristoffer mina saker till Josefs rum. Jag öppnade dörren (som för övrigt alltid står öppen då han har tappat bort nycklarna) och möttes av lukten av ett riktigt instängt pojkrum. Datorn stod på, disken stod staplad vid datorn, i fönstret och i bokhyllan, kläder låg slängda överallt. Sängen bara skrek "Ungkarl" det vill säga inget påslakan på täcket, ett lakan med små hål i och en ihopskrynklad prydnadskudde som huvudkudde. Jaja, tänkte jag. Jag är inte världens skötsammaste heller så det gjorde ju inget. Det var inte heller något jämfört de utrymmena som jag skulle dela med de andra! Om jag säger så här: jag drar mig för att duscha. Vattnet sjunker inte riktigt ner i avloppet eftersom ingen har nog gjort rent det på år! Andras hår som ligger som klasar runt om i duschen. Toaletten har nog aldrig blivit städad! Kissmärken samt bajssträck tillhör inte ovanligheten och längs väggarna samlas damm och annan skit. Det finns ingen tvål, men det hänger dock tre handdukar där. Det som gör mig misstänksam är att det är julmotiv på dem, och man kan alltid hoppas på att det bara hängt där i ett år snart.

Men sedan.. det värsta är ändå köket! Ni tror mig inte, ni tror att jag överdriver, men det är verkligen fruktansvärt. Jag har levt på knäckebröd och kaviar till frukost och middag (lunchen serveras på jobbet) eftersom jag inte vill ge mig ut i köket. Jag lovar att jag kommer att få någon smitta av att vistas där. I slasken har det börja att mögla och jag kan lova att det finns något sorts djurliv i köket. Jag har valt att kalla alla levande organismer för "Felix". Det känns lite gulligt och gör massaken lite trevligare.

Med tanken på min egen hälsa och saknaden av en varm tillagad måltid, har jag nu mutat två (möjligen tre) vänner att finnas vid min sida som moraliskt stöd. För jag måste ta i tu med detta. Bildbevis finns för att ni ska tro mig. Bilderna kommer sedan. Från jobbet har jag tagit med mig några plasthandskar, för jag tänker inte röra vid något som kan innebära smittrisk.

Önska mig lycka till, faller jag inte ihop av andnöd i köket så kommer förhoppningsvis "före" och "efter"-bilder.

"It smelt as if someone had died; the living-room was full of flies The kitchen sink was blocked,
the bathroom sink not there at all. Ooh, it's a mess alright, yes it's Mile End. And now we're living in the sky! I'd never thought I'd live so high, just like Heaven if it didn't look like Hell."

Black Books:

"WHAT!!! WHAT IS THAT MEAN?! THE WHAT?!
...
If you live in a council flat... beside the river...but are not... blind....WHAT!!!!
what is you're mother's madens name? what's what's her first name? I JUST KNEW HER AS MA!! Ma that will have to do... Posebly decesed...!"

Det där med deklaration, skatter och dylikt kan vara sjukt jobbigt för en själv men väldigt underhållande för andra. Jag blev tipsade om den här serien för många år sedan, bättre sent än aldrig, jag återupptäckte den igår. Den är otroligt rolig. Kolla här själva. 0.20 minuter in i klippet kommer det jag citerat ifrån. Hade velat ha en riktig video, men den tjänsten var ur funktion. Men se så.. Kolla nu. Det kommer att liva upp din dag!