...när jag talar om mitt liv. Jag kan tänka mig att några av mina kompisar hemifrån tycker att jag låter uppblåst. Jag tänker på det ibland, så då byter jag ämne eller försöker matta ner det jag just sagt. Eller så skämtar jag. Skämta bort allt.
Orsaken till att de kan uppfatta mig som uppblåst är att jag är inte sen att påpeka hur bra mitt liv är nu. Jag lever nu. Innan gick jag bara på. Nu har jag ett liv. Jag vet inte hur de tänker angående allt jag sagt. Visst hade jag kul ibland, men varje gång jag var själv kom ångesten krypande. Ofta var jag otroligt deppig, gömde det väl. Ofta satt jag och grät av ångest, sa nog aldrig ett ord om det. Tror inte att någon av mina vänner riktigt vet hur kass jag mådde.
Hade köpt Johnossi's skiva. Vilket gjorde att jag inte hade råd med hyran. Fick ringa farmor.
Time, pass by, as I´m laying in
my bed beneath the sky
cause when there is
so many things
that you really wanna do before you die
then you want everything to match
before you die
In my head there´s many friends
but I won´t love them
for what they really are
You´re scared, oh you´re so scared
Yeah you´re scared when you know
they´ve travelled far
but I know you love to see them travel far
I can see it in your eyes
put your thoughts in a fucking car
hit full speed and open your eyes
don´t close your eyes
there´s a lot of things to do before you die
sit down, sit on the ground take of your clothes
and start digging for your soul
dig deep, dig deeper
only worms and roots can stop you
from your goal
I´m sick and tired of staring into the wall
I wanna do something fucking special and extraordinary
Put your thoughts in a fucking car.....
sit down, sit on the ground take of your clothes
and start digging for your soul
dig deep, dig deeper
only worms and roots can stop you
from your goal
there´s a lot of things to do before you die
Så blev det så att jag sa upp min etta i Sundsvall, ringde Lilla C i Stockholm och sa att jag gärna flyttade in hos henne. En vecka senare hade jag packat en storväska och flyttade till sthlm. Jag älskade att jag äntligen fick chocka några vänner med att meddela dem att jag snart var borta från Sundsvall.
Sundsvall gav mig ingenting. Kommer aldrig att ge mig något heller. Nej! Jag kommer inte tillbaka. Börjar bli lite nervös här i Uppsala igen nu. Tankarna att man missar så mycket av att stanna på ett ställe en längre tid. Efter Uppsala blir det vart som helst. Så länge det inte är i Sverige.
måndag, maj 22, 2006
Jag vet inte hur folk uppfattar mig..
Upplagd av Oh Julie. kl. 21:30
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar