The Soundtrack Of My Life:

Parken- Vad ska vi göra med Henry

En av mina bästa pepp-låtar. Det tunga artilleriet kan man säga, så som jag tagit fram nu när jag ska piggna till när jag ska jaga bort tröttheten och ta mig till Stockholm och finaste Elin.

Så var jag på resandefot igen.

Sitter i ett iskallt Stockholm och väntar på mitt resesällskap, Kristoffer, till Uppsala. Ikväll vankas klubb på ÖG's med Dicore. Imorgon pallrar jag mig iväg till Somckholm igen för att fira finaste Elin och hennes "Snickaren". Som vanligt har jag dykt ner i ett hav av ovisshet av vad jag ska ha på mig. Att det alltid ska vara så svårt. Ikväll är min plan att smyga in i Saras garderob och finna något passande. Det tycker i alla fall jag är en bra idé. Funderar på att dela den med henne. Målet denna kväll är att undslippa blackouter (som jag är rätt saker orsakades av något olagligt i min drink på Push i Göteborg) och att inte bli utslängd (det är dock inte så vanligt att bli på Uppsalas nationer) och ha med min jacka när vi går hem! Igår på frågade Kristoffer Abraham vilken låt han trodde att jag skulle önska ikväll, svaret kom snabbt: WAR med Edwin Star. Jag tar det som att mina vänner känner mig och vet vad jag gillar, istället för att vara förutsägbar! Över och ut, ikväll dricks det rom istället för rödtjut!

Tant Julia stannar inlåst, jag kilar vidare.

En spontan förfest vid köksfläkten är väll inget att bråka om. Ikväll åker vi och hämtar min jacka... Och tar nån öl när vi ändå är inne i stan!

Wake up it's a beautiful morning.

Så börjar vi dagen med en smoothie gjord på färsk passionsfrukt, Kivi, banan, apelsin och ananas. Lite sol på det, så är jag redo för en bra dag!

Och alla vakter vet mitt namn. And not in a good way.

Det jag skrev i förra inlägget om att jag lever pensionärslivet stämmer väll fortfarande hyffsat bra, men i lördags stängde jag in Tant Julia och drack vin med Sandra och Mattias hemma hos oss för att sedan åka ner på stan. (Och med vin menar jag flera glas, sedan småäckliga drinkar gjorda på ungefär alla slattar vi hade kvar från bartömningen hemma hos oss någon helg tidigare).

Första destinationen i lördags blev Gretas. Jag beställde in de tjejigaste drinkarna jag kunde komma på till oss. Jag känner mig ofta väldigt obekväm med ett fint drinkglaas i min hand, jag föredrar stora ölglas fyllda med iskall öl. Hur som helst, vår rosa drink behövde jag inte hålla i handen någon längre tid då den smakade smältglass och hade hunnit slinka ner så fort att jag knappt hann betala för den.

Nu i efterhand har jag ju svårt för tidsbegrep, men vad som känns som att vi var där i en kvart stämmer nog inte, men sedan tog jag mitt pick och pack för att möta upp Nina på Bee. Jag hann knappt fram till vakten där innan han hade nekat mig inträde. "För full" - men visst. Möjligen försökte jag några gånger komma på bra ursäkter men gav mig rätt snabbt. Fick ringa ut Nina istället för några minuters pladder.
Utanför Bee kunde jag ju inte hänga utan ringde upp Sandra. Det visade sig att hon hade blivit utslängd från Gretas, så vi mötte upp varandra och beslöt oss för att svälja det lilla som fanns av fyllestoltheten och bege oss till Berså. Inte ett ställe jag annars skulle gå på.
Och ett 'fuck you' till vakterna på Gretas och Bee när vi kom in på Berså. Inträde och en garderobslapp. Fixat. Så sluddrade vi väll fram nån till beställnning i baren där. Och åter igen, ingen tidsuppfattning, men så kom en vakt och berättade för mig att det var dags att gå. Tror att jag tog det hyffsat bra. För visst hade väll han kanske rätt: lite för fuller var jag möjligen, för någon garderobslapp hade jag ju inte kvar!

Så då uppstod det ju ett litet problem: jag var utkasstad, men kunde inte få min jacka utan skulle behöva vänta tills att stället stängde - men det gick ju inte för jag var ju utslängd. Jag blev satt på en stol vid utgången och dinglade med benen och log för mig själv - hur skulle vakterna lösa detta? Utanför stod Sandra som också hade blivit utslängd och försökte prata med vakten, men han fann henne lite för närgången och bad henne flytta sig ifrån honom.

Det hela slutade i alla fall med att alla vakter tillslut visste vem jag var och vad jag hette, men nån jacka fick jag inte utan de la en ful jävla flisfilt om mina axlar och så fick jag beträda den kalla vinternatten. Muttrandes tog vi en taxi hem. En gullig taxichaufför var det dock som sa att allt nog skulle ordna sig för mig och att jag nog skulle få tillbaka min jacka. Och han hade fan rätt! Igår ringde de från klubben och meddelade att den fanns kvar - tänk,allt mitt hopp som var borta! Så senare idag ska jag traska dit och hämta mina älskade saker.

Nu är ju bara problemet, vad sjutton ska jag ha på mig dit? - 7 grader ute och min enda jacka hänger lååångt lååångt ifrån mig. Det är inte lätt när det är svårt!

Baby trashes bar in Las Palmas

"What are children anyway? Midget drunks. They greet you in the morning by kneeing you in the face and talking gibberish. They can't even walk straight." - Dylan Moran

We would have injected vitamin C if only they had made it illegal!

Så startar vi alla morgonen med en hög dos av vitamin C iform av en smoothie med kivi, passionsfrukt och apelsin. Lite fantastisk musik på det. Lite tända ljus. Perfekta sättet att starta en dag på. Egentligen ska man också klämma in en morgonpromenad, men idag kan vi (jag) skippa det eftesom jag behöver morgontimmarna till att städa iordning här hemma innan jag beger mig av mot båten.

Har man en riktig härlig slapp morgon så tar man med sig de tända ljusen och sin smoothie in till sin sköna varma säng och börjar morgonen med några avsnitt av sin favoritserie. Fungerar också suveränt!

Jag är ju morgonmänniska och gillar att ta vara på morgonen, gärna på ovanstående sätt. Detta innebär att jag vissa tidiga mornar ligger inne på mitt rum och skrattar. Sandra och Niklas som jag bor med är vana. Men i lägenheten ovan fanns det en som var väldigt förbryllad! Han som råkar ha sitt sovrum rakt ovanför mig frågade Sandra och Niklas VEM det var som skrattade så tidigt på morgonen och varför. Tror att han var lite irriterad. Men har nog bara inte förstått att man ska börja dagen med skratt.
Jag har börjat tvärt om genom att gråta tills att min kudde är alldeles blöt de gånger jag kollat på något avsnitt/film som var oväntat sorglig. Som ett avsnitt: oväntat nog dog min favorit karaktär. Kan ju inte säga för mycket, men tänk om Kim Bruback i Spung skulle dö precis när han hade fått Petra och allt skulle bli bra. Hej och hå. Mitt ansikte var uppsvullet hela dagen. Dessvärre såg jag det avsnittet på båten innan morgonmötet, så det resulterade i att halva morgonmötet gick åt till att jag förklarade min svullnade samt i ett försök att beskriva vilka hemskheter som hade utspelats i avsnittet. Jag möttes av skratt och inte riktigt den förståelse som jag var ute efter. Men men.

Jag lever fortfarande mitt pensionärsliv och är nöjd med det: upp tidigt på morgonen, pysslar på hemma, försöker ut på en promenad minst en gång om dagen, letar reapriser på Willys, klagar ibland över ont i en höft eller dylikt, myser hemma i soffan och slocknar i min säng när klockan närmar sig nio. Att jag ivanliga fall går och lägger mig så tidigt gör ju att mitt jobb på båten blir lite lidande då jag jobbar till tio på kvällen. Sista timmen där går jag runt som i ett töcken med svidande ögon. Men man ska ju känna att man lever också, eller hur?

Så om man skulle ta och packa kappsäcken nu då så man är redo för en resa till sjöss.
Skepp och hoj!

Min vän Älin och jag

Att planera saker har aldrig varit min starka sida om det inte gäller att fixa iordning fester. Impulsiv och lättövertalad är ju jag i ett nötskal. Så som nu, hipp som happ är det bestämt att jag åker till Stockholm för att äntligen träffa min fina vän Elin.

Elin, en av de första vännerna jag fick i Uppsala, som jag har så otroligt roligt med. Hon är snygg, smart, snabb i käften och fantastiskt rolig. Sedan delar hon ju samma kärlek som jag till rödvin. Men det är ju bara ett plus, liksom hennes bra smak i mycket annat!

På en hopplöst tråkig grammatik-föreläsning ibörjan av terminen vände sig Elin om till mig där vi satt i bänkarna och försökte ta till oss vad som lärdes ut och sa: "Jag lär mig för fan mer på Oprah!". Klick.

Elin lärde mig bubbel och kir. Visade upp Valborg i Uppsala. Kunde hamna "UR FUNKTION" de kvällar vi "gick ut som singlar". Träffade på klot på Klotet. Visade upp nationerna istället för BJ's. Alla utekvällar, och efterfesterna.

Jag gillar den här impulsiva delen av mig. Känns jätteroligt att jag ska åka upp nu. Jag, Julia - den allsmäktiga slackern, har tröttnat på att bara gå hemma och slappa iväntan på jobb. Så att packa väskan, få hoppa ur mina sköna mjukisar, fixa till håret och få lämna huset gör mig helt exalterad! Detta kommer att bli årets hittills bästa resa! Tjooohoo!

Ses imorgon Elin!

Home - Edward Sharpe and The Magnetic Zeros Acoustic Cover (Jorge & Alex...

En av mina favoritlåtar och denna pappa med sin dotter framför ju den så fantastiskt sött!

Mat eller sex? Mat eller sex? Mat eller sex? MAT!

I fredags spottade jag mig i nävarna och stoppade i händerna i mjölpåsen och tog och bakade bröd. Det blev grekiskt landtbröd. Ett bröd med fetaost och oliver, sedan fick båda ett täcke av salt och timjan över sig. Jag var lite orolig att det skulle gå åt helvete med allt, men tillslut blev det riktigt riktigt bra.

Lagom till att bröden togs ur ugnen var min härligt goda grönsakssoppa också klar. Soppa är det det bästa som finns. Vad man än har hemma kan man slänga ihop det till en soffa, och på vintern är det ju supergott med att värma sig med soppa.

Hur som, slevade upp soppan i en skål, skar en skiva varmt bröd och mosade lite fetaost, pressade i lite vitlök och på med rödlök. Inte konstigt att jag älskar mig själv så mycket när jag är så snäll mot mig själv!

Om jag var tvungen att välja mellan att kunna få äta god mat resten av mitt liv men då avstå ifrån sex, eller tvärt om, skulle jag just nu helt klart ta maten! Jag kan inte förstå människor som lever på dieter hela sina liv. Jösses, de missar ju en tredjedel av det goda i livet!

Nu ska jag ta och äta upp det som finns kvar av de blåbärsscons som jag gjorde igår, tack och hej!

Bad boys bad boys

The cold swedish winter

Look at me! Leaving da house!

When people think of Sweden
I think they have the wrong idea
like Cliff Richards who thought it was just
porn and gonorrhea
And Lou Reed said in the film
"Blue in the face"
that compared to New York City
Sweden was a scary place

Klappa takten alla bagarbarn, bullfest! Bullfest hela da´n!

Efter en HELT stilla sittande dag igår så har jag bestämt att denna dag ska bli 100 gånger mer produktiv och aktiv.

Steg ett kommer kanske vara det största också, det är att ta sig ut ur huset. Så det blir promenad, Willys för att sedan hem och baka. Jag tänker mig grekiskt lantbröd med fetaost och kanske soltorkadetomater. Sen ska jag köpa in så att jag kan börja morgondagen med blåbärsscones.

Tvätta ska jag göra också!

Den ofrivilligt desperata hemmafrun Julia återkommer senare!

Systrar akta er för spriten, fast den smakar fan så bra

Jag kom, jag såg, jag kröp hem.

Igår var jag bjuden på ett sexparty en trappa upp. Och bara för att förtydliga så var det inte en träff tänkt till att slicka, gnugga eller pulla allas veck, utan det var en samling tjejer som skulle så se ett stort sortiment av massageoljor, kroppschoklad, glidmedel och sexleksaker.

Jag var väll inte direkt upplagd för nån större tillställning igår kväll när jag satt i soffan med mjukisbyxor och gladde mig åt att min player-sim Alex von Snopp nu hade blivit en sån fin familjefar. Trött och lat var jag också. Tidigare under dagen hade jag ju tagit mig till affären och inhandlat mat så att jag skulle kunna laga middag hemma istället för att gå till thai-resturangen några minuter bort och bli pinsamt igenkänd. Men så frågade Sandra om vi kanske skulle börja med ett glas vin. Och varför inte, tänkte jag. Vin är ju den bästa peppen. I och med de första klunkarna av vinet så glömde jag helt bort min hunger och middagen som skulle tillagas. På fem minuter hade jag bytt om och kletat på lite smink.

Klockan åtta gick vi upp och möttes av en hel hord av kvinns redo att sätta sprätt på pengarna. Jag fick platsen längst fram, det vill säga närmast kvinnan som skulle berätta om allt hon hade med sig. Hon skickade runt oljor och andra tuber med väldoftande och ibland välsmakande kladd. Och jag drack mitt vin och häpnades över några artiklar som hon visade upp.

Kvällen slutade bra tidigt för mig, för helt plötsligt var vinet slut (tre flaskor och jag kan nog rätt säkert säga att det var jag som hade druckit mest) och jag var snorfull passande till att de roliga dildosarna äntligen börjades skicka runt. På ett kick hade jag blivit så aspackad att jag var tvungen att hasa mig ur rummet och ta mig ner för trappan och dunsa i säng för att däcka. Sååååatteee.. Det blev inga saker alls för mig. 25 år och halsar vin efter att ha ätit en tallrik fil bara under dagen. Och några kakor. Jag känner ju mig vrålmogen!

För att kompensera gårdagen sitter jag nu med mina broderier och försöker att minnas vilka olika stygn det finns. "Du får brodera vilka stygn du vill.." står det på det lilla pappret som kom med tygkassen som jag ska brodera ett mönster på. Problemet är bara att jag inte har broderat sedan början av högstadiet och har ingen aning om hur jag ska börja. Jag gjorde några försök till stygn men ledsnade och får nog googla fram en lösning.

Finner jag inte en lösning så kommer jag hasa ut mig till soffan i mina mjukisbyxor och låta Alex von Snopp kasta lite boll med sina båda döttrar. Vill ni mig något så kommer jag med all sannolikhet ligga hemma i soffan idag!


(Jag mår förövrigt toppen idag, det är det positiva med att bli äldre och att man lägger sig tidigt.. Euuhm..)

The Soundtrack Of My Life:

Ryan Adams - Sylvia Plath

2011

På min vän Crickes önskan så tänkte jag testa blogga lite här igen. Saknar att få skriva av mig. Tänker fortfarande ibland på hur jag skulle forma olika händelser i mitt liv till text för den här bloggen.
Detta skulle också bli ett försök i att bli mer kreativ. 2011 blir kanske den förlorade kreativitetens återkomst år?

Kreativitetens revansch börjar blygt med att:

* Skriva här
* Skriva klar en novell
* Börja brodera
* Fortsätta med kroki

Det borde väl vara en början?

Planer och förhoppningar på detta nya år annars? Fortsätta att ha den här balansen i livet som jag funnit och trivs med. Lyssna mer på mig själv kan man ju alltid fortsätta att jobba på. Låta pengarna fortsätta rulla in. Tatueringar och en långresa kommer att sitta som ett smäck!

Annars är jag väldigt emot "nyårs löften" - de är som gjorda för att misslyckas.

Jag tänker mig att mina mål är mer som personlig utveckling, vilket aldrig är fel.

För inte så länge sedan satt jag och läste delar ur den här gamla bloggen. Det är ju så fantastiskt hur många minnen, skratt, låtar och förändring den faktiskt innehåller. Dåliga perioder varvas med lyckliga. Min egen förändring är väl mest påtaglig för mig själv. Men det är faktiskt häftigt att läsa hur en människa ändras. I det här fallet till det bättre. I korthet kan jag väl säga att den största förändringen är att ibörjan mådde jag inte bra: hemskt jobb, trivdes inte med mig själv, fick panik av ensamhet, dålig ekonomi och drog en dövande slöja över det hela med hjälp av allt det festande Uppsala har att erbjuda. Nu har jag ett bättre jobb som jag älskar mestadels av tiden, gillar mig själv, uppskattar ensamhet, en bra ekonomi och jobbar med att hitta på saker som gör mig glad som inte innebär att dricka alkohol.

Vi får se hur frekvent jag kommer att avlägga rapporter här, men vi gör ett försök i alla fall tycker jag!