We would have injected vitamin C if only they had made it illegal!

Så startar vi alla morgonen med en hög dos av vitamin C iform av en smoothie med kivi, passionsfrukt och apelsin. Lite fantastisk musik på det. Lite tända ljus. Perfekta sättet att starta en dag på. Egentligen ska man också klämma in en morgonpromenad, men idag kan vi (jag) skippa det eftesom jag behöver morgontimmarna till att städa iordning här hemma innan jag beger mig av mot båten.

Har man en riktig härlig slapp morgon så tar man med sig de tända ljusen och sin smoothie in till sin sköna varma säng och börjar morgonen med några avsnitt av sin favoritserie. Fungerar också suveränt!

Jag är ju morgonmänniska och gillar att ta vara på morgonen, gärna på ovanstående sätt. Detta innebär att jag vissa tidiga mornar ligger inne på mitt rum och skrattar. Sandra och Niklas som jag bor med är vana. Men i lägenheten ovan fanns det en som var väldigt förbryllad! Han som råkar ha sitt sovrum rakt ovanför mig frågade Sandra och Niklas VEM det var som skrattade så tidigt på morgonen och varför. Tror att han var lite irriterad. Men har nog bara inte förstått att man ska börja dagen med skratt.
Jag har börjat tvärt om genom att gråta tills att min kudde är alldeles blöt de gånger jag kollat på något avsnitt/film som var oväntat sorglig. Som ett avsnitt: oväntat nog dog min favorit karaktär. Kan ju inte säga för mycket, men tänk om Kim Bruback i Spung skulle dö precis när han hade fått Petra och allt skulle bli bra. Hej och hå. Mitt ansikte var uppsvullet hela dagen. Dessvärre såg jag det avsnittet på båten innan morgonmötet, så det resulterade i att halva morgonmötet gick åt till att jag förklarade min svullnade samt i ett försök att beskriva vilka hemskheter som hade utspelats i avsnittet. Jag möttes av skratt och inte riktigt den förståelse som jag var ute efter. Men men.

Jag lever fortfarande mitt pensionärsliv och är nöjd med det: upp tidigt på morgonen, pysslar på hemma, försöker ut på en promenad minst en gång om dagen, letar reapriser på Willys, klagar ibland över ont i en höft eller dylikt, myser hemma i soffan och slocknar i min säng när klockan närmar sig nio. Att jag ivanliga fall går och lägger mig så tidigt gör ju att mitt jobb på båten blir lite lidande då jag jobbar till tio på kvällen. Sista timmen där går jag runt som i ett töcken med svidande ögon. Men man ska ju känna att man lever också, eller hur?

Så om man skulle ta och packa kappsäcken nu då så man är redo för en resa till sjöss.
Skepp och hoj!