Och alla vakter vet mitt namn. And not in a good way.

Det jag skrev i förra inlägget om att jag lever pensionärslivet stämmer väll fortfarande hyffsat bra, men i lördags stängde jag in Tant Julia och drack vin med Sandra och Mattias hemma hos oss för att sedan åka ner på stan. (Och med vin menar jag flera glas, sedan småäckliga drinkar gjorda på ungefär alla slattar vi hade kvar från bartömningen hemma hos oss någon helg tidigare).

Första destinationen i lördags blev Gretas. Jag beställde in de tjejigaste drinkarna jag kunde komma på till oss. Jag känner mig ofta väldigt obekväm med ett fint drinkglaas i min hand, jag föredrar stora ölglas fyllda med iskall öl. Hur som helst, vår rosa drink behövde jag inte hålla i handen någon längre tid då den smakade smältglass och hade hunnit slinka ner så fort att jag knappt hann betala för den.

Nu i efterhand har jag ju svårt för tidsbegrep, men vad som känns som att vi var där i en kvart stämmer nog inte, men sedan tog jag mitt pick och pack för att möta upp Nina på Bee. Jag hann knappt fram till vakten där innan han hade nekat mig inträde. "För full" - men visst. Möjligen försökte jag några gånger komma på bra ursäkter men gav mig rätt snabbt. Fick ringa ut Nina istället för några minuters pladder.
Utanför Bee kunde jag ju inte hänga utan ringde upp Sandra. Det visade sig att hon hade blivit utslängd från Gretas, så vi mötte upp varandra och beslöt oss för att svälja det lilla som fanns av fyllestoltheten och bege oss till Berså. Inte ett ställe jag annars skulle gå på.
Och ett 'fuck you' till vakterna på Gretas och Bee när vi kom in på Berså. Inträde och en garderobslapp. Fixat. Så sluddrade vi väll fram nån till beställnning i baren där. Och åter igen, ingen tidsuppfattning, men så kom en vakt och berättade för mig att det var dags att gå. Tror att jag tog det hyffsat bra. För visst hade väll han kanske rätt: lite för fuller var jag möjligen, för någon garderobslapp hade jag ju inte kvar!

Så då uppstod det ju ett litet problem: jag var utkasstad, men kunde inte få min jacka utan skulle behöva vänta tills att stället stängde - men det gick ju inte för jag var ju utslängd. Jag blev satt på en stol vid utgången och dinglade med benen och log för mig själv - hur skulle vakterna lösa detta? Utanför stod Sandra som också hade blivit utslängd och försökte prata med vakten, men han fann henne lite för närgången och bad henne flytta sig ifrån honom.

Det hela slutade i alla fall med att alla vakter tillslut visste vem jag var och vad jag hette, men nån jacka fick jag inte utan de la en ful jävla flisfilt om mina axlar och så fick jag beträda den kalla vinternatten. Muttrandes tog vi en taxi hem. En gullig taxichaufför var det dock som sa att allt nog skulle ordna sig för mig och att jag nog skulle få tillbaka min jacka. Och han hade fan rätt! Igår ringde de från klubben och meddelade att den fanns kvar - tänk,allt mitt hopp som var borta! Så senare idag ska jag traska dit och hämta mina älskade saker.

Nu är ju bara problemet, vad sjutton ska jag ha på mig dit? - 7 grader ute och min enda jacka hänger lååångt lååångt ifrån mig. Det är inte lätt när det är svårt!