Woy yoy yoy, woy yoy-yoy yoy, Woy yoy yoy yoy, yoy yoy-yoy yoy!

Man kan ju inte annat än att bli road av att han aldrig dissar mig helt som jag tror, utan alltid hör av sig då jag helt har givit upp hopper. Varje gång!
Det som jag trodde att han kanske hade tagit som något lite för patetiskt eller efterhängset såg han istället det som "ett fantastiskt erbjudande" vilket var min tanke med det hela. Sedan kan jag inte låta bli att bli en smula galen då han alltid hör av sig då han är påväg FRÅN Uppsala. Suck. Jag blir så trött!

Det har varit en helt fantastisk helg. Vår käre vän Petter kom körandes till Uppsala, samtidigt som Anton passade på att tillbringa en kväll här. LillaJonas hade blivit värd för kvällen. Inne i hans lilla studentrum trängdes en hord av pojkar och män. Och en liten tjej som ansåg vår ankomst som något fantastiskt! Det blev många kära återseenden när vi rörde oss runt i rummet för att hälsa på alla.

Festen flyttades ut i korridorens tv-hörna och det kravmärkta vinet med smak av lök togs fram och färgade våra läppar mer och mer ju längre kvällen gick.

Efter allt för kort tid var det något klot som prompt ville ner till Etage och sjunga karaoke, och fick dessvärre med sig tillräckligt med anhängare att vi andra beslöt oss för att åka med också. Etage var som Etage är. Rätt kasst med dyr öl. Petter och jag stod och snackade lite allvar om mitt liv. Vad jag skulle kunna ta för mig just nu.

Någon timme senare försvann jag med vad jag trodde var hela gruppen till Max. Visade sig att Linnea fanns kvar på Etage. Ensam på scenen stod hon medan de ropade ut i högtalarna att "Nu ska FANNY! HANNAH! LINNEA OCH JULIA! SJUNGA Buffalo Soldier med Bob Marley!!!!". Bara att Linnea var den enda kvar. I sin desperation gjorde hon ett sista försök att få tag i oss då hon stod och fipplade med mobilen på scen innan hon gav upp och sjung vår låt så bra som bara hon kan det! "Buffalo Soldier, Dreadlock Rasta: There was a Buffalo Soldier in the heart of America, Stolen from Africa, brought to America, Fighting on arrival, fighting for survival."

Men inte var natten slut där. Ett samtal till Emilie och så var vi påväg till radiofesten där hon höll till. Christer och jag gick arm i arm och sjung för fulla livet. Idag har jag ingen aning om vad för visor vi sjung på!

Festen var i ekonomikum, en byggnad jag aldrig haft mycket för, men nu var det riktigt trevligt! Jag spenderade de sista timmarna där med att svansa runt med en gammal tekopp med rött vin i som jag snarare lyckades få på min klänning än i min mun.

Igår var jag nog fortfarande full när jag vaknade, men hade hunnit blivit bakis till att det var dags att sätta igång igen hos Ida. Men som man säger "Den bästa bot mot en bakfylla är en redig framfylla!" Ida bjöd på otroligt goda aperitifer, chips, popcorn och bål. Kan inte säga annat än att man mådde bra där. (Se nedan hur fantastisk musik som spelades. Jag KAN BARA INTE sitta still!)
När det sedan blev utgång orkade inte jag utan drog hem istället och började klura på en logga till vårat air-band Luftens Hjältar (kolla på en glimt från vår första video lite längre ner!)