Med i "sekten" igen då!

Det är på måndagar som allt ska börja.

Denna måndag började Hannah och jag på Viktväktarna! Nu ska alla dessa fyllekilon jag fått efter att jag flyttade till Uppsala bort bort bort!

Ja, men eftersom detta var den sista dagen i frihet, så ansåg både Hannah och jag att vi måste ju passa på att äta så mycket gott vi kunde timmarna innan vi skulle ställa oss på vågen. Jag beställde nöjt en focaccia. Blev dessvärre en aning missnöjd med den då det tog en timme (!) att få den efter att tjejen bakom disken totalt hade glömt bort att jag hade beställt en. Jag satt i fyrtio minuter innan jag gick fram och tittade frågande på henne.

"Var det en espresso du skulle ha?" undrade den blåsta jävla bruden.

" Nej", svarade jag. "Jag skulle ha en focaccia!" Jag nickade bort mot grillen där min förkolnade macka låg! Hennes ursäkter var mindre värda, men som plåster på såren fick jag en usel femma för senare så att jag kunde gå på toa. Efter några tuggor av min efterlängtade macka så insåg jag att det var oliver på. Vilket det så klart inte stod med vid den frestande texten "Feta och rödlök". Aldrig mer fika på Åhlens cafet!

Hannah bestämde sig däremot att ta en kebabtallrik. Jag ångrade mig såklart då att jag hade valt en usel smörgås som sista måltid. Efter att Hannah fått i sig sin inbjudande tallrik gick vi iväg till ett konditori och beställde varsin bakelse åt oss var. En bakelse som självklart bestod tillmestadels av grädde. Något som jag kom på då jag just hade tagit några tuggor.

"ÅÅHHH NEEEJ! det är ju grädde! Hannah du vet ju att min mage är kass redan nu! hur ska detta gå?! Jag kommer att få sitta på toa i timmar!"

Jag glömmer alltid bort att jag inte kan käka grädde. Nej då, jag blir lika överlycklig varje gång jag ser en kladdkaka med en hög med grädde intill. Sedan får jag sitta på toa med tidningar vid min sida för att ha något att göra under helatiden som jag får spendera där. Och VARJE GÅNG tänker jag att jag aldrig mer ska käka grädde, för att en kladdkaka med grädde är inte värt.. om man sedan blir überkass i magen och får häcka på toan!

Anyhooo.
Viktväktarna.. De var lika maniska som vanligt. Hannah tog faktiskt upp ett block och började anteckna under föreläsningen, som att hon satt och lyssnade på något viktigt! Både hon och jag vet ju allt det redan.. eftersom vi båda varit med innan.
Men detta känns fantastiskt. Nu ska jag gå ner till min egen vikt igen. Säg hej då till den Julia ni känner nu, om någon månad är hon puttsväck!