Får jag komma hem till höstentill min egen lilla mor?Läkarn svarar ej den lilla,men strök sakta hennes hår & med tårar i sitt öga vänder han sig & går

Jag är bara så otroligt trött just nu! Kom nyss innanför dörren efter att ha varit på kroki på slottet. denna gång stod inte jag modell som tur var, för då hade jag garanterat somnat stående och fallit ner från podiet och brutit min näsa eller något åt det hållet.
Det var fantastiskt kul att sitta och teckna igen. Det är svårt, jag märker det nu när jag inte håller på så mycket.

Fått en mail från ett ställe där jag har sökt jobb. Det stod inget om jag hade fått jobbet eller inte, bara att jag skulle vara "förbereda två vidtalade referenser" utifall de ringer. Jag hoppas så mycket att de bara kan ge mig en chans att komma på intervju så att jag kan charma brallorna av dem! Jag har verkligen räknat med att få detta jobb, så att jag kan dra iväg. För ja, det är min tur att göra något nu! Fick nämligen lite ångest då jag hörde att Dylan hade kommit hem från sin tydligen tre månaders långa resa igenom Australien! Jahaja. Vad har jag gjort i tre månader? Jo, till mesta dels ingenting vilket var min plan för att ta igen min efter monsterjobbet. Jag har inte gjort något medan han har varit ute och sett världen i gassande sommarhetta. Det kändes inte riktigt rättvist just där!

Förövrigt går jag runt och nynnar p barnsånger hela dagarna (och när jag gått och laggt mig) eftersom fånig skivor spelas nonstop på jobbet.
Fast jag måste ju erkänna att jag älskar när Tomas DiLeva sjunger "I en sal på lasarettet" eftersom den sjungs på danska i Riket.

JAVAFAN om jg ändå håller på att erkänna så finns det fler bra låtar på den skivan! Stefan Sundström sjunger någon låt om ett troll också!

Life in plastic, its fantastic You can brush my hair, undress me everywhere Imagination, life is your creation

Ikväll startar Gossip Girl på kanal fem här. En helt ny serie som handlar om rika ungar som shoppar, festar, ligger med varandra och hugger varandra i ryggen. Känner du igen det? Jasså? jo, men jag med.

Jag är så himla less på alla serier som handlar om snyggt folk med oändligt massor av pengar. Jag kan bara inte förstå hur människor kan tycka att sånna serier är bra.
En serie där det kan finnas något som man kan identifiera sig med tittar jag på istället. En serie som S.P.U.N.G! Jag vet att jag har nämnt den serien väldigt många gånger, men det är verkligen en av de bästa jag någonsin sett!

Ingen av dem har speciellt mycket pengar, de får låna pengar (till en ny bas till exempel), ta ett skit jobb eller jobba på SkoBjörn.. ett jobb som inte var det man hade tänkt sig kanske.
Visserligen festar de och ligger med varandra i S.P.U.N.G med, med det är på helt andra nivåer än som i Gossip Girl eller O.C.

Äh, jag är bara så otroligt less på alla plastiga serier där alla ser ut som fotomodeller och som är precis likadana som föregångarna! VI HAR SETT ALLT INNAN! Skillnaderna mellan alla de där serierna är bara i för varje ny serie som kommer har plastfolket lite nya uppdaterade kläder.

Jag tycker att det kan komma en ny serie snart där deras hem INTE ser ut som något från vilken inredningstidning som helst, där de INTE sover med perfekt make-up, där de INTE kör nya bilar de fick i födelsedagspresent av pappsen, där de inte hänger i gallerior och shoppar kläder för tusentals kronor eller.. ja.. bara vi kunde få något nytt. Om vanligt coolt folk. Som oss!

Med i "sekten" igen då!

Det är på måndagar som allt ska börja.

Denna måndag började Hannah och jag på Viktväktarna! Nu ska alla dessa fyllekilon jag fått efter att jag flyttade till Uppsala bort bort bort!

Ja, men eftersom detta var den sista dagen i frihet, så ansåg både Hannah och jag att vi måste ju passa på att äta så mycket gott vi kunde timmarna innan vi skulle ställa oss på vågen. Jag beställde nöjt en focaccia. Blev dessvärre en aning missnöjd med den då det tog en timme (!) att få den efter att tjejen bakom disken totalt hade glömt bort att jag hade beställt en. Jag satt i fyrtio minuter innan jag gick fram och tittade frågande på henne.

"Var det en espresso du skulle ha?" undrade den blåsta jävla bruden.

" Nej", svarade jag. "Jag skulle ha en focaccia!" Jag nickade bort mot grillen där min förkolnade macka låg! Hennes ursäkter var mindre värda, men som plåster på såren fick jag en usel femma för senare så att jag kunde gå på toa. Efter några tuggor av min efterlängtade macka så insåg jag att det var oliver på. Vilket det så klart inte stod med vid den frestande texten "Feta och rödlök". Aldrig mer fika på Åhlens cafet!

Hannah bestämde sig däremot att ta en kebabtallrik. Jag ångrade mig såklart då att jag hade valt en usel smörgås som sista måltid. Efter att Hannah fått i sig sin inbjudande tallrik gick vi iväg till ett konditori och beställde varsin bakelse åt oss var. En bakelse som självklart bestod tillmestadels av grädde. Något som jag kom på då jag just hade tagit några tuggor.

"ÅÅHHH NEEEJ! det är ju grädde! Hannah du vet ju att min mage är kass redan nu! hur ska detta gå?! Jag kommer att få sitta på toa i timmar!"

Jag glömmer alltid bort att jag inte kan käka grädde. Nej då, jag blir lika överlycklig varje gång jag ser en kladdkaka med en hög med grädde intill. Sedan får jag sitta på toa med tidningar vid min sida för att ha något att göra under helatiden som jag får spendera där. Och VARJE GÅNG tänker jag att jag aldrig mer ska käka grädde, för att en kladdkaka med grädde är inte värt.. om man sedan blir überkass i magen och får häcka på toan!

Anyhooo.
Viktväktarna.. De var lika maniska som vanligt. Hannah tog faktiskt upp ett block och började anteckna under föreläsningen, som att hon satt och lyssnade på något viktigt! Både hon och jag vet ju allt det redan.. eftersom vi båda varit med innan.
Men detta känns fantastiskt. Nu ska jag gå ner till min egen vikt igen. Säg hej då till den Julia ni känner nu, om någon månad är hon puttsväck!

Do the happydance! Do the happydance!

ÅÅÅH! Jag är så otroligt glad! Fick just ett mail där det stod att jag kommit med på en målerikurs som jag sökte för några veckor sedan men fick till svars att det var fullt. Nu verkar det som att någon hoppat av, för nu ska jag få gå där! SÅ OTROLIGT ROLIGT! Ska sätta igång och kolla upp csn och annat nu innan jag sätterigång och kollar upp andra saker för Dicore.

It's funny because it's true!

Det känns som om jag nu slutat att kämpa för mina relationer! Jag har så många som fungerar så bra, så varför lägga ner massa energi på att försöka fixa något som kanske inte går att lagas? Nope. Det är upp till dem. Eller, äh. Kanske inte ens då. Blivit lite för lat här nu tror jag.

Sedan har jag absolut ingen lust att beblanda mig bland nya människor! Fester med nytt folk är plåga. Sitta där och småprata om en massa skit man inte bryr sig om överhuvudtaget! "Jaha, du pluggar till läkare? Intressant! Svårt att komma in va? Men kul för dig!" -bla bla bla. Man sitter där och fånler och kämpar med att låta intresserad. Är man det? Knappast!
Jag föredrar att helldre sitta på golvet (soffor är för fint för oss! och vem fan har VITA soffor? Klart att man spiller!) och kör oändligt med internskämt!
Vi har ju redan konstaterat att vi inte känner någon som ens är i vår liga! Vi är otroligt roliga typer. Vore otroligt smärt av alla konstant jobbande skrattmuskler spridda i min kropp, om det inte vore för att vi är lika matglada som roliga. Men det är ju roligt det också! Särskillt när man inser att i de allra bästa minnena har man alltid full koll på vad det var för mat som fanns runt omkring då.

Najs bajs.

Nu ska jag slänga mig i soffan här hemma hos Hannah. Vi är bakis och jag har halsbränna. Lika glad för det är jag men gladast är nog Hannah!

Oh! Darling

Är rätt dålig på att uppdatera och skriva av mig på bloggen nu men det är för att det händer lite just nu.

Har bland annat fått jobb. har två jobb nu. Inte bara modellandet utan även ett vikariat på dagis. Jag vill bara sticka in att jag har inte kontaktat någon av dem, utan de har ringt mig! Jag visste väl att jag bara behövde sitta och vänta på ett samtal.. eller två! Det konstigaste med det hela är att jag älskar att jobba nu! Jag trodde inte man kunde trivas så här bra. Trodde att alla jobb (och då speciellt jobb med människor) skulle vara lika hemska som monsterjobbet jag sa upp mig från. Men tydligen inte! Kan ni fatta?! Man kan gå till jobbet utan ångest och magont! Haha, fantastiskt!

Var ute på ÖG igår. Jag hade gått in för att vara sur och bitsk under kvällen, men dricker man skumpa på förfesten så kan man inte bli anat än fnittrig!
Naima och jag hade ett mycket välbehövligt seriöst snack innan vi gick in i ÖG. Nu kommer det nog bli som förut! Hell yeah!

Men ja, väl inne på ÖG tog jag upp min ljuva bitterhet igen. Men det var inte så jävla roligt ute, särskillt inte när jag egentligen hade velat ligga hemma och kolla på film. Jag messade istället runt till alla jag kände typ för att finna en sorts vändning på kvällen. Och vem fick jag tag i om inte Simeon! Den helt rätta personen för mig och min roande (för mig själv) bitterhet! Vi trog till Norrlands och hann dricka två öl innan de stängde. Sedan vidare till Palermo där vi han dricka några klunkar öl innan Hannah kom förbi och vi gick hem.
Det blev en otroligt rolig kväll tillslut! Var hur kul som helst att sitta och snacka med vår kära Simeon! Så fånigt att man inte hinner med (prioriterar?) människor man verkligen gillar!

Nåväl, ville väl mest bara skriva att jag mår bra. Trodde aldrig att jag skulle kunna jobba igen. Men där fick jag!

CHOCK:

Hur kom det sig?

Jag trodde verkligen han skulle hålla på länge länge länge.

Ja, eller så hittas man naken och död av en städerska.

Vilketsom.

"Har det förändrat ditt liv att få barn?
Heath Ledger log.
– Det förändrar nästan allt. Till det bättre förstås. Jag är mer avslappnad, nästan som om en del av mig har pensionerats. Lugnare, som om jag vore redo att dö. För att jag lever vidare i mitt barn.
Sa Heath Ledger. Han blev 28 år."

The Walkmen-The Rat

Jag. Kan. Bara. Inte. Få. Nog!

YOU SHALL ALL LOVE ME!

"Kändis! En snubbe på t-banan läste Metro, tyckte att jag kände igen någon, plockade upp tidningen sen, och där var du! Fan vad coolt!"

"Sitter och läser om dig i metro nu. Spejzat! Puss"

"Kändis julia. En hel sida bara julia."

"Julia, You're a star!! snygging där:D Du är till och med på löpsedeln. Hihi, hoppas allt är brA. Kram från Madde"

What can I say? I'm a star, shut up and love me!

Road tripp:

I augusti drar Mos, Kattis och jag iväg på vår andra road tripp! Var därför bara tvungen att lägga ut bilder på min underbara Vita Pilen som tyvärr lämnat oss.

Bli inte förvånade om ni får ett samtal från oss en skön sommardag, då passerar vi era hemtrakter. Har ni tur kanske ni för beskök! Ha!

Death at a Funeral

Jag skrattade så att jag grät!

SE DEN!

Woy yoy yoy, woy yoy-yoy yoy, Woy yoy yoy yoy, yoy yoy-yoy yoy!

Man kan ju inte annat än att bli road av att han aldrig dissar mig helt som jag tror, utan alltid hör av sig då jag helt har givit upp hopper. Varje gång!
Det som jag trodde att han kanske hade tagit som något lite för patetiskt eller efterhängset såg han istället det som "ett fantastiskt erbjudande" vilket var min tanke med det hela. Sedan kan jag inte låta bli att bli en smula galen då han alltid hör av sig då han är påväg FRÅN Uppsala. Suck. Jag blir så trött!

Det har varit en helt fantastisk helg. Vår käre vän Petter kom körandes till Uppsala, samtidigt som Anton passade på att tillbringa en kväll här. LillaJonas hade blivit värd för kvällen. Inne i hans lilla studentrum trängdes en hord av pojkar och män. Och en liten tjej som ansåg vår ankomst som något fantastiskt! Det blev många kära återseenden när vi rörde oss runt i rummet för att hälsa på alla.

Festen flyttades ut i korridorens tv-hörna och det kravmärkta vinet med smak av lök togs fram och färgade våra läppar mer och mer ju längre kvällen gick.

Efter allt för kort tid var det något klot som prompt ville ner till Etage och sjunga karaoke, och fick dessvärre med sig tillräckligt med anhängare att vi andra beslöt oss för att åka med också. Etage var som Etage är. Rätt kasst med dyr öl. Petter och jag stod och snackade lite allvar om mitt liv. Vad jag skulle kunna ta för mig just nu.

Någon timme senare försvann jag med vad jag trodde var hela gruppen till Max. Visade sig att Linnea fanns kvar på Etage. Ensam på scenen stod hon medan de ropade ut i högtalarna att "Nu ska FANNY! HANNAH! LINNEA OCH JULIA! SJUNGA Buffalo Soldier med Bob Marley!!!!". Bara att Linnea var den enda kvar. I sin desperation gjorde hon ett sista försök att få tag i oss då hon stod och fipplade med mobilen på scen innan hon gav upp och sjung vår låt så bra som bara hon kan det! "Buffalo Soldier, Dreadlock Rasta: There was a Buffalo Soldier in the heart of America, Stolen from Africa, brought to America, Fighting on arrival, fighting for survival."

Men inte var natten slut där. Ett samtal till Emilie och så var vi påväg till radiofesten där hon höll till. Christer och jag gick arm i arm och sjung för fulla livet. Idag har jag ingen aning om vad för visor vi sjung på!

Festen var i ekonomikum, en byggnad jag aldrig haft mycket för, men nu var det riktigt trevligt! Jag spenderade de sista timmarna där med att svansa runt med en gammal tekopp med rött vin i som jag snarare lyckades få på min klänning än i min mun.

Igår var jag nog fortfarande full när jag vaknade, men hade hunnit blivit bakis till att det var dags att sätta igång igen hos Ida. Men som man säger "Den bästa bot mot en bakfylla är en redig framfylla!" Ida bjöd på otroligt goda aperitifer, chips, popcorn och bål. Kan inte säga annat än att man mådde bra där. (Se nedan hur fantastisk musik som spelades. Jag KAN BARA INTE sitta still!)
När det sedan blev utgång orkade inte jag utan drog hem istället och började klura på en logga till vårat air-band Luftens Hjältar (kolla på en glimt från vår första video lite längre ner!)

Oh Julie: (enligt vänner på FB)

Luftens Hjältar

Vårat band: Luftens Hjältar.
Hannah på bas, trumpet och sång.
Jag, Julia, på trummor och banjo.
Linnea på klarinett och piano.

Vår första spelning är den första februari på Fanny och Linneas inflyttningsfest! Vi kommer att tillhandahålla merchandise i form av pins och tröjor med våran logga på!

Vi syns där!

"Som en musikvideo ba!"

Julia - som en frisk fläkt!

Klockan är inte ens tolv, men jag har hunnit med att vara ute och gå i 40 minuter, simmat i 40 minuter, varit på gynundersökning och kommit hem. Ja herregud, ibland gäller det att vara snabb och effektiv.

Men, eftersom jag varken är speciellt snabb eller effektiv egentligen så ska jag nog ta igen lite och lägga mig ner och kolla på något avsnitt av 'Six Feet Under' innan PQ kommer för att få i sig lite lunch!

Bara så att ni vet så sa doktorn att jag såg ut att vara en frisk flicka!

Det var ju rätt väntat, men ändå skönt att höra. Nu är det bara att hålla tummarna för att jag inte får någon samtal därifrån inom en vecka!

"Ni är ju bara 19-20 år! Ni är såå små!"

På fredag blir det fest hos LillaJonas. Dit kommer några grabbar som fanns i våra liv i början av min Uppsalatid. Alla träffade jag genom Petter. Tja, vore det inte för honom så hade jag inte träffat de flesta som jag nu känner. Allt började på Floggan-festerna. Nu är vi där igen. Jisses så roligt de ska bli att återse dem!

Ja, så var det ju Petter som envisades med att berätta för oss om och om igen hur små vi var.. enligt honom!

You're looking skinny like a model with your eyes all painted black Just keep going to the bathroom, always say you'll be right back

Min mobil ringde för någon timme sedan. Jag hade blivit rekommenderad som modell. Nu ville kvinnan i den andra luren så gärna ha mig! Vad kunde jag säga annat än att lugna henne med ett "ja, okej!".

Borde jag skaffa en portfolie?

Haha!

Well, it takes one to know one, kid, I think you've got it bad
But what's so easy in the evening by the morning's such a drag

The Good Old Days?

Efter att ha suttit och läst igenom mina dagboksinlägg på Helgon (som jag skrev om innan), så klickade jag mig vidare bland alla internetdagböcker som jag har på olika sidor. Det blev ännu mera skratt. Ringde Hannah och berättade om ett inlägg från första gången vi blev fulla tillsammans. Den gången som det för min del slutade med en fuckad nacke.

Slog mig efter ett tag att det var rätt sorgligt och patetiskt och sitta och läsa om det som varit.

Jag är i en svacka nu, det kan jag säga. Och när livet man lever just NU inte riktigt är som man hade tänkt sig är det väldigt lätt att sitta och tänka tillbaka på "the good old days". Fast egentligen har jag haft lika många bra dagar nu som då. Bara att minnen blir bättre efter en tid. Några extra detaljer läggs på för varje gång en historia berättas och man kan lätt vinkla den så att den låter som ett äventyr hämtat ur vilken äventyrsbok som helst. Jag skulle föreslå Harry Potter (läste just ut den sista boken för andra gången idag. Sånt jag har fyllt mina meningslösa dagar med den sista tiden.)

Men jag skulle väl kunna vinka min meningslösa vardag till någon rolig historia om jag verkligen ville. Om hur svårt det är att anpassa sig från ett eget liv till att flytta "hem" igen. Jag är inte van att ha någon som undrar var jag är eller vilken tid jag ska komma hem. Tillexempel. Det är svårare än man tror att börja anpassa sig igen. Eller så är det bara jag som är lat.

Det är väl knappast någon som ramlar av stolen av förvåning över nyheten att jag är lat. Det är min natur. De lata bohemerna. Jag är en av dem.
Men imorgon ska jag ta mig i kragen och ringa några väldigt viktiga samtal som jag skjutit upp länge länge för att slippa ringa. Ringde ett idag och jag har nu en tid inbokad på torsdag! Grattis Julia.

Har även funderat på att ta bort alla inlägg där jag nämnt mitt efternamn. Blir lite rädd över hur lätt det är att hitta min blogg. Jag anstränger mig väldigt för att inte skriva ner saker som skulle kunna såra några, vilket jag egentligen hatar. Det känns som att jag har en otrolig press över mig. Att jag inte kan skriva det jag vill. För många läser min blogg.
Och nej, jag vet. Min blogg är inte stor, men den är personlig. Vilket jag blir påmind om varje gång någon säger: "Ja just de, de läste jag på din blogg" eller "Jag hittade din blogg för någon dag sedan" eller "Jag läser din blogg i bland!". Samma chock varje gång.

Javisst får jag skylla mig själv om jag lägger ut adressen till min blogg, men jag vill ju att mina vänner ska kunna läsa och bli uppdaterade. Det är ju därför jag skriver. Men ibland funderar jag om jag ska minska min tid på denna blogg (eftersom ja är så fruktansvärt aktiv här ändå) och ägna mig mer åt min andra. Men jag vet inte. Gillar min gamla skruttblogg! Men jag gillar även att skriva som jag vill utan att någon läser och analyserar mig. Kanske skulle jag helt enkelt fortsätta med mina spridda internetdagböcker bara!

Old times:

Funderade på att lägga ner mitt Helgon-konto, jag är ändå aldrig där. Men så läste jag igenom nägra dagboks-inlägg jag hade skrivit. Jag blev så full i skratt. Där har vi orsaken varför jag aldrig kan ta bort konton på olika sidor, det är för många dagboksinlägg med för många minnen. Jag är bara tvungen att ta med två stycken. Skrevs för närmare två år sedan.

Det gör inget om ni undrar vafan jag la ut detta pladder för, detta är för mig och de som fanns vid min sida:


"På efterfesten i tisdags:
Daterat: Torsdagen den 19:e januari 2006 kl 20:34

- Om ni fick ett barn nu, vad skulle det heta då?
- Abort!

Julia med skräcken för barn!"


"Bubbel och cigg.
Daterat: Söndagen den 22:a januari 2006 kl 13:51

Det var bubbel och cigg igår. Vi drack och drack, men inget hände. Jag längtade efter vin, och ångrade att jag inte köpt de istället. Jag ville ju bli jätteyr! Kanske bra att jag inte blev det eftersom vi stannade på festen och inte drog ut. Ett dansgolv hade bildats i köksdelen och många dansade loss. Jag och Elin satt och tittade på. Hon var för nykter för att dansa sa hon,men jag lurade med henne till köket för att sedan putta in henne bland alla fulla dansande människor. Då var hon fast. Jag skulle blivit galen om vi inte dansat!

Det var så roligt när första ciggen tändes utanför huset. Då var det en smått obehaglig tystnad och bara artiga fraser som utbyttes. Jag var nära på att bryta tystnaden med skratt. Tänkte på hur roligt de skulle vara under kvällen när samma gäng gick ut och rökte igen. Så blev det också.. Sista ciggen innan vi drog hem stod alla och sjung (olika låtar) snackade om tv serierna Trekronor och Rederiet! Jag var en Rederiet och tyckte att jag hade lite mer heder i behåll. De tykte nog mest att jag var dagens ungdom och en dag när jag blev lika gammla som de skulle jag förstå bättre! Vid första ciggen var åldersskillnaderna så uppenbara, men de försvinner ju mer under kvällens gång. Varje gång.

Sedan väl hemma hos mig, stod jag för fyllekäk. Som vanligt. Men det gör jag mer än görna. Nu hade jag till och värmt två pizzor i ugnen innan jag drog iväg, så de fanns klara när vi kom hem. Ja. När vi väl var hemma var vi askalas! Jag låg på golvet och vred mig av skratt! Elin låg över bordet med en ful mössa på huvudet, och Micke.. han satt på en stol och bara såg på oss. Stackars folket i min korridor! Vi var faan inte tysta. När de gått satte jag mig här. Skrev lite elakheter. Sån är jag! paw rikh-titt

Dagens låt: Wolf Parade- Dear sons and daughters of hungry ghoasts"

Google: julia ödmark

Just det, måste ju bara visa.

Ni vet när man har lite att göra och man googlar på sitt eget namn?

Jag hittade en konversation om mig.

Det tyckte i alla fall jag var roligt!

(Klicka på bilden för att få den större.)

Mamma ringde och undrade om det var något som hade hänt. Ja, eftersom jag inte längre skrivit något på bloggen.

Men nej, inget har hänt. Och det är väl det som är felet antar jag. Eftersom jag har haft planer på att ta mig i väg till Norge. Men här sitter jag. Mår lite dåligt över att min flytt skjutits upp. Skäms lite över att jag tycker att det är så otroligt skönt att göra just ingenting, medan jag går och intalar mig själv att det är jag värd att softa efter monsterjobbet och inför allt jobb som komma skall.

Orkar inte skriva mer nu. För jag har just inget att berätta.

Prutt.

Den senaste tiden:

Pixbox är nu uppdaterad. Kolla in det här.

The Official Trailer for The Darjeeling Limited

Ett tips om ni ska gå på bio. En av de bästa filmer jag sett på länge!!