Hål i mig efter Röda Vita Rosor

Jag har det ärligt lite jobbigt just nu. Jag känner att det från och med imorse finns ett tomrum inom mig. Egentligen är det inte så konstigt att det ofta blir så då man läst en bra bok. Imorse satt jag på bussen och läste men var tvungen att stänga igen boken och försöka hindra mig från att läsa så att tårarna som var på väg kunde försvinna. Som om jag lyckades hålla mig! Pah! Nepp. Jag fortsatte läsa och snörvlade tyst för mig själv (kan ju nämna att jag nästan var helt själv på bussen, men än då!). Sen fick jag så lov att hoppa av den varma bussen och hasa mig till lägenheten där jag jobbar. Varje morgon har jag 2,5 timme på mig att göra lite vad jag vill (ofta Family Guy 07.30-08.00 och Smallville 08.30- framåt) innan hon jag jobbar med vaknar. Idag blev det inget av de programmen. Idag blev det min bok. Boken jag läste var Vita Röda Rosen, och NEJ, inte den där gamla. Detta är en nya härlig bok fylld med killar och tjejer som är i 20-30 års ålder. En midsommarafton fylld med alkohol, känslor, name-drop om musik och alla typiska karaktärer. Som de flesta i boken föll jag för Måns. Måns "den obotliga romantikern som fick prinsessan men upptäckte att han inte var prinsen utan draken." och som samtidigt är en av de värsta skitstövlarna. Kan det bli så mycket bättre?

Varje gång man börjar lida mot slutet av en bra bok så blir det alltid så att jag vill plöja igenom den så fort som möjligt så jag får veta hur den slutar. Men samtidigt vill jag spara på den så att jag har den längre. Försöka läsa en sida per tillfälle eller något, bara så att den ska räcka lite längre. Självklart går inte det. Det är som att köpa en chokladkaka och bara ta en lite chokladbit per dag. HA! Som om det skulle gå. Här stoppar vi i oss hela och ligger sedan och mår dåligt. Och boken? Ja, den sträckläser jag tills den är slut och lämnar ett tomrum i mig.