Bandaren i parken med SMK

Vad är det med ångesten som kväver en så fort man är ensam hemma en fredag eller lördag? Det är väl inte direkt ångest de resterande dagarna, då är de bara tråkiga. Som igår, lördags. Att det var tredje lördagen i rad som jag stupade i säng direkt efter jobbet gjorde mig inte direkt på bättre humör. Att jag redan hade festat i fem dagar i sträck innan lördag, gladde mig icke. Det fick mig nästan att mer sakna parken där vi suttit många av dagarna ännu mer. Jag saknade nästan alla jävla småbarn som kom och tiggde cigg eller pengar till bussen hem också.

(- Banka huvudet i väggen, så blir du garanterad hemskjutsad!
- Men det skulle inte mamma gilla.
- Nej, men du kom iaf hem!
- Ja, men...
- NEJ! Du får inga pengar!)

Det var roligt att träffa Fanny och Torbjörn efter som jag förmodligen inte kommer att träffa dem på länge igen. De fick mig att sakna Will & Grace något otroligt.

Sedan är det de här med datorn. Jag är jätteless på allt som har att göra med internet. Kanske mest bara bloggen som är rolig, men sitter man inte vid datorn varje dag så blir den lidande med. Jag längtar nästen till jag drar till Norge och inte längre har någon dator. DÅ kan vi snacka lidande för bloggen.