Det där med efterfester...

...är ju lite roligt. När jag bodde i Sundsvall så fanns det inte något som hette efterfest. Jag hade läst om det, sett det på film, ja till och med hört folk tala om det. Men vad var det? Efterfest? Jag smakade lite på ordet. Funderarde. Skulle man alltså fortsätta festa efter utgången? Men... Man är väl så trött då? Jag kunde inte förstå. Det fanns inte i vår värld. I vår bubbla. Vi sattsade stenhårt på förfesterna istället.

Nu är allt annorlunda. Nu längtar vi nästan lite för mycket till efterfesterna. Efterfest i mitt kök. Vi stör ingen eftersom det verkar som ingen jävlel ska flytta in i min korridor. En tjej var på besök och bodde i ett rum under två dagar. Då kom jag på att jag nästan var lite irriterad över att hon var där. Skulle vi inte kunna köra våra efterfester hos mig då? Men det gjorde vi ändå! Vi har verkligen fått in rutinerna när det gäller att ställa ordning köket då vi rammlar in. Linnea tar den jättestora kaktusen, vi andra går på de mindre blommorna i fönstret. Sedan flyttar vi över alla ljuslyktor till bordet, öppnar fönstret, flyttar bordet till fönstret, ställer fram glas, tar fram all dricka med alkohol i och intar de bästa platserna. Glada och fulla sitter alla förväntansfulla och dricker på. Alla vet hur det kommer bli om någon timme. Då lekarna drar igång. Men innan det kan man gärna hänga sig ut genom fönstret till skräckslagna tjut. Konstigt hur roligt det är varje gång.

Sedan är det ju aldrig så där roligt dagenefter. Då det luktar alkishem i hela korridoren och det bara är att kavla upp ärmarna och sätta igång att städa undan. Men imorse var det fan första gången jag blev påmind om att någon hade spytt på min toa. Nej, men för guds skull, använd inte toaletten, ta handfatet! Ja men gör det! Gör det! Fan idiot jävel! Spy även ner min deo som stod på kanten där. Tur att den nästan var slut, så att det inte gjorde något att jag fick slänga den. Idiotfan!