72 Band

Håller man inte på att flytta kan man alltid sitta och försöka få fram alla 72 olika band som döljer sig på denna bild. Underhållning!

Jag utmanar er alla! Men inge fusk!

Flyttfan!

Jag hatar att flytta. Det är det värsta jag vet. Varför ska det vara så mycket slit med en liten flytt? Jag förstår inte.

S

U

C

K

!

Humor

Älskade Kaizers!

L Y C K A !

Mina vänner. De är tillbaka! Kaizers Orchestra spelar i Sverige igen den 6:e november på Debaser i sthlm. Hela hösten är iofs fullbokade där med bra band. Hot Chip ska jag tveklöst också på. Och Tiger Lou.Och Mando Diao. Och Panic! At The Disco. Sedan finns de så många band jag verkligen vill se, men aldrig kommer kunna ha råd med. Vad sägs om: Peaches And Herm, The Hidden Cameras, The Pipettes och Juliette & The Licks. Men jag hatar att jag insåg NU att BOB HUND spelar där den första september. Piss! Piss! Piss!

Men nu riktar vi in oss på Kaizers. På Debasers hemsida står detta om dem: "Bandet, som spelar en sanslös blandning av balkansväng, oljefatsrock och ompa, räknas som en av de bästa liveakter just nu." "...bästa liveakter just nu." Jo tack! Vi vet! Så, vem är på den 6:e november?

But hey I'm in the band

Jag kan inte sluta fundera på hur det går för herrarna Hawkins, Doherty och Chaplin. Bara för att det skrivs att de håller på att bilda ett superband så behöver de ju inte hända. De kanske bara fördriver tid? Eller? Jag har ju inte så stor koll faktiskt. Men jag undrar hur de kommer att låta. Jag kan bara inte sluta fundera på det...

Hål i mig efter Röda Vita Rosor

Jag har det ärligt lite jobbigt just nu. Jag känner att det från och med imorse finns ett tomrum inom mig. Egentligen är det inte så konstigt att det ofta blir så då man läst en bra bok. Imorse satt jag på bussen och läste men var tvungen att stänga igen boken och försöka hindra mig från att läsa så att tårarna som var på väg kunde försvinna. Som om jag lyckades hålla mig! Pah! Nepp. Jag fortsatte läsa och snörvlade tyst för mig själv (kan ju nämna att jag nästan var helt själv på bussen, men än då!). Sen fick jag så lov att hoppa av den varma bussen och hasa mig till lägenheten där jag jobbar. Varje morgon har jag 2,5 timme på mig att göra lite vad jag vill (ofta Family Guy 07.30-08.00 och Smallville 08.30- framåt) innan hon jag jobbar med vaknar. Idag blev det inget av de programmen. Idag blev det min bok. Boken jag läste var Vita Röda Rosen, och NEJ, inte den där gamla. Detta är en nya härlig bok fylld med killar och tjejer som är i 20-30 års ålder. En midsommarafton fylld med alkohol, känslor, name-drop om musik och alla typiska karaktärer. Som de flesta i boken föll jag för Måns. Måns "den obotliga romantikern som fick prinsessan men upptäckte att han inte var prinsen utan draken." och som samtidigt är en av de värsta skitstövlarna. Kan det bli så mycket bättre?

Varje gång man börjar lida mot slutet av en bra bok så blir det alltid så att jag vill plöja igenom den så fort som möjligt så jag får veta hur den slutar. Men samtidigt vill jag spara på den så att jag har den längre. Försöka läsa en sida per tillfälle eller något, bara så att den ska räcka lite längre. Självklart går inte det. Det är som att köpa en chokladkaka och bara ta en lite chokladbit per dag. HA! Som om det skulle gå. Här stoppar vi i oss hela och ligger sedan och mår dåligt. Och boken? Ja, den sträckläser jag tills den är slut och lämnar ett tomrum i mig.

Det där med efterfester...

...är ju lite roligt. När jag bodde i Sundsvall så fanns det inte något som hette efterfest. Jag hade läst om det, sett det på film, ja till och med hört folk tala om det. Men vad var det? Efterfest? Jag smakade lite på ordet. Funderarde. Skulle man alltså fortsätta festa efter utgången? Men... Man är väl så trött då? Jag kunde inte förstå. Det fanns inte i vår värld. I vår bubbla. Vi sattsade stenhårt på förfesterna istället.

Nu är allt annorlunda. Nu längtar vi nästan lite för mycket till efterfesterna. Efterfest i mitt kök. Vi stör ingen eftersom det verkar som ingen jävlel ska flytta in i min korridor. En tjej var på besök och bodde i ett rum under två dagar. Då kom jag på att jag nästan var lite irriterad över att hon var där. Skulle vi inte kunna köra våra efterfester hos mig då? Men det gjorde vi ändå! Vi har verkligen fått in rutinerna när det gäller att ställa ordning köket då vi rammlar in. Linnea tar den jättestora kaktusen, vi andra går på de mindre blommorna i fönstret. Sedan flyttar vi över alla ljuslyktor till bordet, öppnar fönstret, flyttar bordet till fönstret, ställer fram glas, tar fram all dricka med alkohol i och intar de bästa platserna. Glada och fulla sitter alla förväntansfulla och dricker på. Alla vet hur det kommer bli om någon timme. Då lekarna drar igång. Men innan det kan man gärna hänga sig ut genom fönstret till skräckslagna tjut. Konstigt hur roligt det är varje gång.

Sedan är det ju aldrig så där roligt dagenefter. Då det luktar alkishem i hela korridoren och det bara är att kavla upp ärmarna och sätta igång att städa undan. Men imorse var det fan första gången jag blev påmind om att någon hade spytt på min toa. Nej, men för guds skull, använd inte toaletten, ta handfatet! Ja men gör det! Gör det! Fan idiot jävel! Spy även ner min deo som stod på kanten där. Tur att den nästan var slut, så att det inte gjorde något att jag fick slänga den. Idiotfan!

Chefen sa att jag var en klippa!

Jag har tydligen fått löneförhöjning. Jag fattar inte. Det är ju jättekul! Toppen! Men, varför? Jag menar, jag var ju på väg att ringa till chefen och klart och tydligt lägga fram för honom att jag tänkte då inte nöja mig med 78.80 kronor i timmen längre. På mitt lönespec. som jag fick såg jag till min förvåning att jag nu har 90 kronor i timmen. Ingen dålig höjning. Tackvare denna kanon lön så kommer jag att kunna fixa det mesta av min skuld till min moster! Det är så stort att jag inte riktigt greppat det!

Ett år, och så rätt jag hade!

Nu har jag bott här i Uppsala i lite mer än ett år. Ett år. Känns som jag bott här i större delen av mitt liv. Man märker så väl att det börjar bli höst nu. För det först sitter vi inte längre i parker, det är jättemörkt på kvällarna, kallt som fan och saker och ting har återvänt. Som riktiga öppentider på Folkes och alla studenter. För ett år sedan var jag en av de förrvirade nyankommna till Uppsala. Cyklade förbi glada gäng och önskade att jag också kände någon. Jag spenderade varje dag hemma hos min moster där jag bodde, när jag inte var ute på cykel och utforskade min nya stad. Sen kom dagen då jag började min kurs. Hade kanon tur och hamnade i en jättebra klass där jag träffade Elin och Freddy. Vilka tjejer.
Nu mer är jag riktigt hemma i Uppsala, hittar ganska bra, har massa toppen vänner, ett jobb, ett snyggt rum och ett kul liv. Jag har alltid vetat att Uppsala skulle vara bra för mig. Ibland har jag bara så rätt.

Utmaning!

Utmanad av Elin, okej. Då kör vi!

1) Fyra arbeten jag har haft i mitt liv:

Kontaktperson
Kassapersonal på Lidl
Vikarie på förskolor
Personlig assistent

2) Fyra filmer jag kan se om och om igen:

Eternal Sunshine of a spotless mind
Amelie från Montmarte
Hero
Garden State

3) Fyra städer jag har bott i:

Sundsvall
Stockholm
Uppsala

4) Fyra tv-serier jag gärna ser:

C.S.I
Cityakuten
Vänner
Desperate Housewives

5) Fyra ställen jag vill åka till:

Tyskland/Berlin
NZ
England/London
Egentligen var som helst, så länge man får flyga!

6) Fyra webbsidor jag besöker dagligen:

www.helgon.net
www.haket.com
www.blogger.com
www.nybloggat.se

7) Fyra favoriträtter:

Kött!
Kött!
Kött!
Kött!

8) Fyra ställen där jag trivs:

I stadsparken
I en bil med med vänner och bra musik
Hos Carro- då vi blir påmind om vårt samboliv
Egentligen vart som helst, så länge som jag har vänner runt mig!

9) Fyra bloggare jag vill utmana att svara på de här frågorna:

Lisa
Lotta
Madde
Eller bara någon helt annan. Så länge jag får läsa vad ni skrivit! Hell yeah!

Julia Kattla Ödmark

Har ni gjort den där då man festar hela natten, struntar i att sova och åker direkt till jobbet i de kläderna man gick ut i? Nu har jag gjort den. Elin och jag dissade en efterfest med film-och fotbollskillarna med ursäkten att jag skulle upp om fyra timmar och jobba. Vi drog vidare mot Rosa Pantern för att köpa mer cigg och något ätbart innan vi drog hem. Det blev inga cigg eller något att äta. Det blev heller ingen hemgång. Istället stod vi vid en vägkorsning i närmare två timmar och talade med de två urcharmiga skånepojkarna. Det var så roligt. De var så roliga. Möjligen att tidningsbudet INTE tyckte det.

Det är så skönt när man kör lite efterfest med sköna typer där det verkligen inte finns den där "vi-är-två-killar-och-två-tjejer-nu-går-vi-hem-och-hånglar" baktanken. Utan man fortsätter bara ha kul tillsammans. Det var så bra!

Ämnet som alla verkade ha disskuterat under kvällen?
SVAR: Olika filosofier kring filmerna Mio min Mio och Bröderna Lejonhjärta.

Det jag ångrade nu när helgen är över?
SVAR: Att det inte blev några nummer utbytta med killen ifrån fredags.

The Soundtrack Of My Life:

Maximo Park - Once A Glimpse

Det är en historia om två människor som försöker undvika det förflutna genom att maniskt leva i nuet.

En morgon hörde jag en intervju med en snubbe som hade skrivit en bok om en kille som inte riktigt ville bli stor. Det enda jag kom ihåg av den intervjun var det, namnet Daniel och att boken verkade jättebra. Det var inte mycket att gå på. Jag gjorde några försök i några bokhandlar och drog de fakta jag hade. Det funkade aldrig. De som jobbade där hade ingen aning om vilken bok jag menade.
Så var jag hos Hannah en dag och såg en bok på golvet. Tog upp den och började läsa. Sedan var jag fast. Jag la inte ifrån mig den boken. jag var fast. Jag var kär. Det var ju rätt bok. Dannyboy & kärleken är en så fin bok. Jag älskar att Daniel Åberg name-dropar gator i Uppsala och Stockholm. Nämner nationer och typiskt studentliv i Uppsala. Bara att han skrev om valborg i ekonomikum-parken!
Nu håller han på att skriva bok nummer två, och hur det går för honom kan man läsa på han blogg! Jag kommer maniskt att läsa varje ord den mannen skriver. Blir den boken lika bra som Dannyboy & kärleken ska jag gifta mig med honom. För den boken var så fin. Oh!
Sedan ska nog den fina fina boken bli film. Om allt går som planerat. De hade inte kunnat haft en bättre ide. När jag läste den boken tänkte jag flera gånger att dena bok skulle göra sig mycket bra som film. Nu är det bara att hålla tummarna!

Vad sa du att du hette sa du?

Bakis och skakis. Herregud. Det börjar i alla fall bli bättre nu!

Det blev efterfest i mitt kök igen. Och ja, det luktar alkishem i mitt kök/korridor återigen. Jag undrar vad folket kommer att tycka om det när de börjar flytta in. Så länge de blir inbjudna på efterfesterna kan de väl knappast klaga?

Är jag den enda som är kass på att komma ihåg folks namn? Jag presenterar mig för den ena och andra, och de säger något namn. Sekunden efter de sagt sitt namn har jag glömt det. Jag är så avundsjuk på mina vänner som faktiskt kommer ihåg namnen på de nya vi träffat. Som en dag som denna "dagen efter" så sitter de och pratar om massa olika personer. Jag har ingen aning om vilka det är. jag får istället köra med de vanliga: "han med randiga tröjan" "hon med håret" eller "han den snygga". Ja, ni förstår. Sanningen är nog egentligen att jag inte bryr mig om vad de heter! Många kommer vi inte att träffa igen, så varför lära sig deras namn? No, no. Namn är inte min grej. Verkligen inte!

Bandaren i parken med SMK

Vad är det med ångesten som kväver en så fort man är ensam hemma en fredag eller lördag? Det är väl inte direkt ångest de resterande dagarna, då är de bara tråkiga. Som igår, lördags. Att det var tredje lördagen i rad som jag stupade i säng direkt efter jobbet gjorde mig inte direkt på bättre humör. Att jag redan hade festat i fem dagar i sträck innan lördag, gladde mig icke. Det fick mig nästan att mer sakna parken där vi suttit många av dagarna ännu mer. Jag saknade nästan alla jävla småbarn som kom och tiggde cigg eller pengar till bussen hem också.

(- Banka huvudet i väggen, så blir du garanterad hemskjutsad!
- Men det skulle inte mamma gilla.
- Nej, men du kom iaf hem!
- Ja, men...
- NEJ! Du får inga pengar!)

Det var roligt att träffa Fanny och Torbjörn efter som jag förmodligen inte kommer att träffa dem på länge igen. De fick mig att sakna Will & Grace något otroligt.

Sedan är det de här med datorn. Jag är jätteless på allt som har att göra med internet. Kanske mest bara bloggen som är rolig, men sitter man inte vid datorn varje dag så blir den lidande med. Jag längtar nästen till jag drar till Norge och inte längre har någon dator. DÅ kan vi snacka lidande för bloggen.

"Har jag någongång haft fel? Jag menar när det varit om något viktigt?"

Ligger i min underbara soffa och i alldeles för färsk matkoma för att göra något drastiskt som att släpa mig in i duschen eller städa. En riktig kraftansträngning att bara lyfta fjärkontrollen. Har nyss käkat en pizza, som så många andra gånger då det är "dagen efter".

Kul det här när man tror att man kan ta med sig en vin-box till en park och kanske bara dricka motsvarigheten till 1,5 vinflaska. Det gör man aldrig. Det går inte. I torsdags gjorde jag ett försök. Det var bara en halv liter kvar i den boxen i fredags. Ett nytt försök igår. Inget kvar idag. Visserligen dricker jag ju verkligen inte allt själv, utan spiller ut och bjuder med. Igår var det ju en kanon efterfest också där jag glatt bjöd runt mitt vin. De sista gick ifrån mitt totalkvaddade kök sju imorse. Det var ju verkligen kul att städa upp där. Verkligen. Hmpf.

I parken var det riktigt bra. Allt fanns: alkis-Ove som gick runt med sin gitarr och förstärkare och spelade låtar (gärna Du gamla du fria om och om igen), underbar sång (fyrstämmigt av Hannah, Linnea, Fanny och Torbjörn), kex med blåmögelost, citat från Disneyfilmer (gärna då helst Lilla Sjöjungfrun), fulla småbarn, vattenpipa, regge-människor, krocketspel, skånskan, vitt vin, rött vin, rutiga filtar och underbart härliga människor (VI!). När de ställde till med sång så flyttade Anja och jag närmare varandra. Nej, vi kan inte låtarna. Inte för att det skulle spela någon roll, då vi även kände att våra röster inte var i närheten av deras klass! Ibland sjung de så vackert så man nästan blev tårögd, men sedan slutade Anja och jag att lyssna. Vi satte istället igång och diskuterade kill-fan som vägrar lämna ens tankar. Idioter!

Jag är bara så glad över att ha så många underbart härliga människor i mitt liv! Oh! :)

Ögongodis!

Nick Valensi

Det går ju inte att komma ifrån att denna man är hett som få. Gillar hans cigg som hänger mellan läpparna. Jag har försökt åtskilliga gånger att återskapa hans pose själv, men det misslyckas dock varje gång. Men övning ger färdighet, och snart kanske jag ser lite sexig ut som Nick med en cigg hängandes.

Sanningen om mitt våldsamma förhållande

Förhållanden har jag ju tyckt verkat så otroligt läskigt. Men nu gör jag mitt bästa för att ha ett fungerande. Tyvärr verkar det så att just detta förhållande gå ut på att göra varandra så illa och besviken som möjligt. Visst har vi våra ljusa stunder tillsammans då jag känner att bättre än så här kan det inte bli, men jag vet inte om det är värt att gå runt ofta och känna ilska emot den andre.
Jag vet inte vem det var som först sårade den andre. I början var jag så överlycklig, och kände att jag inte kunde få det bättre. Nu är jag mer rädd. Rädd för att vi snart kommer att falla ihop och göra mer skada än någonsin tidigare. Det skulle verkligen inte vara första gången jag tar skada av detta förhållande. Det är bara att inse att det förhållandet vi har är våldsamt. En skadad nacke, blåmärken och skrubbsår. Min cykel är helt enkelt inte den säkraste. Vet inte vad jag hade gjort för att förtjänat då den lossade kabeln till växlarna för att sedan strula in den i kedjan så att den hoppade av och jag var cykellös i nästan två veckor. Nu är kedjan fixad, och jag hoppas bara att den håller och inte gör som jag fruktar: pajar i någon nedförsbacke! Vi får se hur länge jag står ut med ovisheten om hur lång tid detta våldsamma förhållande kommer att hålla. Kanske klarar jag det inte länge till, utan gör slut och hittar någon mer lugn och pålitlig!

Sanna Bråding förblir hjärndöd!

Jag hade tänkt att skriva om gårdagen och hur jag bara vägrade dansa till Mange Schmidts och hans jävla fittlåt Glassigt, utan istället gick ut och rökte. Så googlade jag på honom för att få fram nån bild på honom som jag sedan kunde få förstöra och lägga upp. Hittade ingen bra,men hittade ett yttligare bevis på att Sanna Bråding är totalt hjärndöd:

"Sanna, om du får välja ett måste i sommar, vad väljer du då?

- Då blir det musik! Jag väljer Mange Schmidts nya låt ”Glassigt”, för den är så party och gör mig grymt glad."

Diktfrån en mörk tid

Man kan inte bli mer glad då man ser att man fått en kommentar, om en dikt jag skrivit, som lyder så här:

"Det här skulle utan tvekan kunna byggas ut och bli en helt underbar novell eller liknande :)Du griper tag och når verkligen fram med orden."

Tack du! Du gjorde verkligen min dag!

Mer skugga under soltimmarna!

Denna vecka är jag ledig ordentligt mycket. Jobbar bara två morgonpass på onsdag och torsdag. Så denna vecka ska jag ägna mig åt att ligga och slöa i parker, dricka vin och vara social. Känns otroligt skönt.

Kanske ska jag försöka vänja mig vid värmen och är jag riktigt duktig lägger jag mig kanske i solen för att få lite färg. Förmodligen inte. Jag pallar inte värmen nu. Det är nästan panik som sprider sig i mig.

Just eftersom jag inte pallar värmen så var det så underbart igår natt vid fyra tiden då jag gick ut och rökte. Tystnad. Mörk. Och svalt. Det var det bästa på länge.

Nattens låtkoma:

The Beatles - Julia

Det där med tv... no more!

Herregud! Hjälp! Totalt urfånigt! Jag klarade inte många minuter. Jag tyckte att det var så pinsamt att jag kastade mig ner bland kuddarna och fumlade med handen på soffbordet för att hitta tv-dosan.

Eller nej. Jag bara älskar att kolla på uppumpade urblåsta snubbar som spänner varje muskel de har och häller en hink vatten över sig till ljudet av upphetsade "gudinnor".

BESPARA MIG!

Ja, jag snackar om Mr Romance som går på femman. Ett så fruktansvärt värdelöst program. Detta inser man efter några få sekunder. Egentligen bara på titeln.

Ärligt talat: Jag ska bojkotta tv! Helt och hållet...eller... med undantag för söndagarna vid sex-sju tiden på kvällen då Rederiet sänds. Men då vill jag bara påpeka att jag endast ser det för nostalgins skull! Fast nu när jag tänker på det... Kanske jag mest ser det för att det inte finns några uppumpade äckliga "alfahannar" med där! Fy fan!

Mystiska fyllor!

Fyllesms.

Kan vara roliga. Kan vara ångestframkallande. Kan vara elaka. Kan vara... väldigt mystiska!

Jag hittade ett mess i min utkorg som inte hade blivit skickat i fredags. Meddelandet lyder: "Är du hon" Inget mer. Inte ens en punkt. Kan man bli mer nyfiken? Är du hon. Vem hon? Är vem? Vad är det för meddelande? Hur mycket mer hade jag tänk att skriva? Var det klart? VEM skulle få det?

ÄR du hon

Är DU hon

Är du HON

Jag vet inte. Men jag är så nyfiken. Det kan ju hända att all logik bakom det meddelandet återkommer vid nästa fylla. Kanske. Förhoppningsvis!

Min cykel står säkert nu?

"Så, hur ska man ha sin cykel för att ni inte ska stjäla den? Går det bra om man sätter en lapp på pakethålaren där man ber er låta bli?"

I parken igårkväll. Ett gäng mystiska killar aslöt sig till oss. Ett av samtalsämnena blev att stjäla cyklar, och höra på deras historier angående det ämnet var ju.. underhållande.

S y s k o n

Jag och lillebror.

"Var kommer dina föräldrar ifrån då?"

Pappa Janne och mamma Annalena

Pappsen från Ånge/Sverige och släkten Svensk.

Mamma från Stöde/Sverige men har dock en syster i tyskland.

Så nej. Jag är inte från något annat land. Jag är tyvärr über-svensk.

Haha!

Stöde vs Berlin

vs

Jag anlände till Sundsvall idag. Det första jag gör när jag nyvaket kliver av tåget är att känna igen flera människor som står och väntar på perrongen. Jag suckar och tänker att jag visste det skulle vara så. Man känner igen så många i Sundsvall. Jag gillar inte det.

Ja. På bilderna är Stöde och Berlin. Jag behöver väl knappast säga vilken som är vilken? Så varför lägger jag nu upp dessa bilder?

Bilden på Stöde är för att ni ska inse vilken håla jag åker hem till. Ser det ut att hända mycket i Stöde? Nej, det gör det inte. Det ser lugnt och fridfullt ut. Eller som Håkan sjunger, som passar så perfekt: "Magiskt men tragiskt". För det är ju underbart fint på sommaren. Faktiskt.

Bilden på Berlin då? Förvånad? Jo, saken är den att jag funderar på att flytta dit. Vet fler som är sugen på att dra till Berlin. Så vi gör det. Jag är på. Jag drar även om jag blir ensam. Jag måste testa på lite saker nu. Nya länder. Nya saker. På det sättet fortsätter man väl att utvecklas?