Åker hem till Stöde imorgon. Har massa saker att berätta, men tar det en annan dag.

En bild från en kväll:

(tog den från Emilie)

Emilies plays where it all happens

Jag sitter hemma hos söta Emilie ikväll och har avnjutit en jättegod hamburgare och nu sitter vi och slökollar på idol (vissa mer intresserad och insatta än andra..). Till efterrätt har jag köpt upp det mesta av icas fruktutbud för att kunna bjuda på en god fruktsallad istället för kilovis med godis eller påsar med feta chips. Jag gör mitt bästa för att komma ifrån mitt sockerberoende som blivit helt okontrollerat nu! Mina försök till att ersätta choklad och julmust med extra-tuggumi och frukt har varit nu i en hel dag och jag gör mitt bästa att hålla mig positiv och leta i mitt inre efter något som ska inspirera mig. Jag menar en hel dag.. NEJ! Just fan! Mitt nya liv utan choklad eller annat godis får börja imorgon då jag faktiskt har käkat en kexchoklad idag. Ja herregud!

Det fina med vänskap är när man inte behöver jobba sig svettig med att underhålla varandra helatiden. Som nu. Emilie och jag sitter med varsin dator i knät och tittar halvt på tv.

Stoppa allt!

Bara här hos Emilie händer det de mest mystiska sakerna.

Just nyss så knackade det på dörren. Emilie som står i duschen trodde att de var jag som ville in på toa:

*Knack knack*

Emilie: Det är låst, så vänta.

Jag: Det är inte jag!

*Knack knack*

E: Vänta lite, behöver du gå på toa?

J: Det är inte jag! Det knackar på dörren!

*KNACK KNACK KNACK*

J: Ska jag öppna?

E: Var försiktig och kolla vem det är!

Så går jag iväg lite uppskrämd av Emilies uppmaning - för vem knackar på egentligen en fredagskväll så här oanmäld. Och varför säger hon att jag ska vara försiktig och kolla vem det är när hon inte har en kedja på dörren. Hur gör man då?
Utanför Emilies dörr står det ett dussin halvnakna killar. En liten tjej med bikini har hamnat i havet av naken manshud. Min första reaktion är dumt nog inte att dra med dem in och besudla dem på Emilies säng, utan jag skriker till och gör mig beredd att stänga dörren. Men inte ens jag vore så dum att gå den handlingen helt till väga, utan jag hejdade mig för att kolla vad de ville.
Det visade sig att de var påväg till en bastufest som de hade fått reda på skulle hållas här hos Emilie. Efter några minuters samtal så fick de gå vidare, och jag kunde då slappna av efter prövningen att inte klä av de små pojkarna deras handdukar.

Väldigt roligt i alla fall.

Och påtal om pojkar har jag suttit och googlat efter en. Blev så till mig efter att jag drömde inatt att jag var på hans bondgård. Ni vet hur man kan bli..

Jättefånig!

Edward Cullen: [to Bella] You are my life now.

Isabella Swan: How old are you?
Edward Cullen: Seventeen.
Isabella Swan: How long have you been seventeen?
Edward Cullen:...awhile.

I'm addicted. Twilight kommer att förgylla min vinter!

Jag går väl på den jävla spelningen själv då!!!

Oh Julie:

Jag är tydligen en person som man måste förklara.

Utomstående förstår tydligen inte mig.

Min ironi och sarkasm är ofta inte så tydliga.

Nu tror jag även att jag är en son person som folk behöver en paus ifrån.

Väldigt passande att jag har ett rum i exil där jag går i regnet och känner mig som en rysk sliten kvinna.

Sett klart hela 'Six Feet Under', grät hela kvällen. Grät så att jag inte kunde andas. Det är den bästa serien någonsin. Nu vet jag inte vad jag ska göra.

Tar en liten paus från vänner som nog behöver det.

Är nog lite för mycket.

Ofta.

Men vad kan man vänta sig av en person som man måste förklara för nya vänner och bekanta?

Uppdatering: Oh Julie 12 November 2008.

Jag tenderar väldigt ofta att skjuta upp saker och "jag gör det sen" är ett av mina vanligaste använda uttryck. Delvis är det väl ren och skär lathet, men sedan vill jag ofta inte sluta upp med vad jag just gör (även om det så är just ingenting jag gör) för att utföra en ny syssla. Detta gäller även bloggningen. Särskilt när det händer väldigt mycket i mitt liv och jag inte bloggar om det direkt, så blir det så mycket att jag vet inte var jag ska börja när jag väl ska blogga. Men jag gör ett försök att kort sammanfatta några små bitar ur livet den senaste tiden:

Jag vann utklädningstävlingen på halloween och fick mitt pris även om domarna misstänkte valfusk. Jag har aldrig kännt mig så politiskt aktiv som nu då det var val i USA. Var ute med sjöfolket i Göteborg och fick på riktigt fly undan i en taxi då det var en man som var så otroligt beroende av mig. Det var HöstValborg, Lina och jag kände oss besvikna på vänner som inte dök upp men roade oss själva. Det blev många citat i Hildur-boken. "Ska man bara stoppa in fingret? Vad händer där inne liksom?" "De är som två siamesiska tvillingar" "Det finns ingen annan som jag skulle vilja vara med i den här situationen än du Julia!". Underkvällen försökte jag spela cool men är i alkoholens yra en usel skådespelerska och gav istället alla mördande blickar. Sov inte hemma utan i en säng fylld av viktiga papper och böcker samt med en man. Dagen efter släpade jag min sönderslagna kropp till huset Hildur igen. Jag har flyttat till Floggan, trots de att jag svor på att aldrig bo där. Har aldrig bott så minimalistiskt som nu då det enda som finns i rummet är en madrass, någon flaska sprit och fyra små ljusstakar. Jag är pank (fast jag inte ens får tänka på det) och spenderar dagarna med att kolla igenom alla säsonger av 'Six Feet Under'. Blev lite oväntat lite ovän med en kär vän, men är för konflikträdd för att ta tag i det. Hade roliga, nya och djupa diskussioner med en ny vän. Har inte betalat min min mobilräkning (igen) och kan inte ringa. Har fått låna ett nytt kort till min andra mobil, och är nu viktig med två mobiler och två nummer. Blev glatt överraskad från en kille från förr. Undrar om en annan kille kommer. Och vill egentligen ha den tredje. Även om killar inte har lika mjuka läppar som tjejer. Särskillt små turtles-spöken. Har förstått att omvärlden inte är ett dugg intresserad av att höra mig sjunga. Som när jag skulle städa hytterna kring kontoret på båten och jag gick och sjung för mig själv. Istället för att cheferna bad mig att vara tyst skickade de mig istället ner TVÅ däck under sig där jag helt ensam fick gå och städa i två dagar utan en annan person i sikte. Den 19 november spelar Wolf Parade i Stockholm. Då kommer min broder och jag att befinna oss där.

Så. Det var lite. Och det får räcka för nu.