En tyst minut

Jag satt på tåget mot Stockholm när min mobil ringde:

- Hallå det är Julia.
- Hej, det är Naima. Vad gör du?
- Sitter på ett jävla tåg ifårn Göteborg. Vad gör du?
- Inget speciellt.... Julie vet du vad som har hänt?
- Nä, vadå?
- Adam är död....
- Va.....?!

"Han är ju lyckan personifierad" sa Lina jag håller med.

"Lördagen den 20:e Maj - Hemkommen
[04:04] Det gick inte att supa bort min förkylning! Oh så mycket värre det är NU! Fan! Jag ska upp om fyra timmar. Piss.

Jag är galen, men att bugga är inte helt fel.Inte om man buggar med honom. Skärpning nu!

Jag dog när Hannah sa att han var där. Men vi träffade vårat danspar. De underbara små killarna. De är så fina. :)" - andra gången vi träffade honom.

Vi dansade med honom sist på Kalmars. Det känns konstigt.

Mina tankar går till hans familj och vänner.

Vila i frid Adam!