Oh!

Nämnde jag att jag blir sjukskriven i en månad typ? Jag jobbar som timanställd. Mycket pengara att hämta ut? Don't think so! EN MÅNAD!

Så.

Nu har jag klagat färdigt.

På riktigt!

I'm in no fit state I'm in no fit shape

Ja. Jag klagar. Idag är iallafall bättre än igår, så det är jag mer än tacksam för! Spv nästan hela natten inatt och drömde massa drömmar om herr Svensk. (hehe, you know how Mosing!) Konstiga drömmar. Nästan så att jag fortfarande är förrvirad över hur det egentligen är-eller inte är mellan oss. Konstigt är allt.
Flytten gnager på mitt samvete. Ska egentligen vara ute därifrån den sista, men hon jag hyrde rummet av sa att det var lugnt att ha kvar sakerna till den 6:e. Men hur ska jag kunna flytta? Jag känner ju att jag knappt skulle kunna ta mig till Uppsala med tåg! Som tur är har jag underbara vänner där borta, ni måste nog hjälpa mig mer än vad vi trott. Sorry. Men ringer er om det. Nu ska jag försöka vanka omkring här ett tag till, och försöka räta ut kroppen. P A I N !

Living dead

Alive? Nja. Snarare living dead. Det blev mer smärta än vad vi anade.
Ang. köttet Mos, jag ville ha det i ca fem minuter, sedan blev det bara massa smärta. Tog en mindre överdos av alvedon. Men vad kan man göra? Vad kan man göra?

Alive

Nyss hemkommen från sjukhuset. Operation och shit. Smärtan infinnes. Kommer med redogörelse sedan. Mer smärtstillande någon?!

Beskrivning

Jag tänkte nu försöka ge en beskrivning av den smärta som förföljt mig sedan mitt gall-anfall. Nej, det var ju inte så lyckat att allt försvann. Det gör bara lite mindre ont ibland. Hur som helst. Föreställ dig att du har den allra värsta sort av mjälthugg konstant. Den sorten som man bara ber om ska försvinna. Varje steg man tar känns och hur man än gör så finns smärtan kvar där. Inte som att en kniv skär i en, utan mer som att allt inuti kläms ihop. Ja som att man tar ett stort grovt rep, virar runt det under brösten och drar åt allt man kan. Varje suck man tar känns! Jag gör allt jag kan hålla andningen så jämn som möjligt, det känns mindre så. Tycker du att jag klagar? Det skiter jag faktiskt i! Detta är jag inte van vid.

Hell yeah!

Jul igen då

Så var det julafton idag. Japp. Det känns ju. Verkligen. Julstämningen är på topp, eller? Hur som helst, jag klagar inte. Jag bryr mig inte så mycket. Jag lider mer och ligger mest isoffan och tycker synd om mig själv. Igår morse vid sju tiden fick jag mig ett rejält galla-anfall. Kasst! Jag kröp omkring på alla fyra och grät coh skrek som en galning. Tack för den. Vågade knappt gå och lägga mig igår natt för jag var så rädd att jag skulle vakna upp av ännu ett anfall. Men natten gick bra. Nu har känner jag bara av min högra sida, är förkyld och har mensvärk. Haha! Varför nöja sig med en sak? Men klaga gör jag inte. Jag tycker mer bara synd om mig själv.

Igår samlades vi hos Mos. Hela gamla gänget: Mos, Carro, Kattis, Elin och jag. Var kul att få lite uppdateringar om de fina flickorna. Lika kul som alltid att höra att en ung pojke FORTFARANDE hänger efter en av dem. När ska han förstå att inget kommer att hända? That I do not know.

Nu blir det Scrubs i någon timme till. Sedan ska man väl slita sig upp och göra sig julfin. Känns så nödvändigt. Nåväl.

Is This It

Nu sitter jag i min brorsas rum och lyssnar på Rammstein. Det är kul. Det var länge sedan jag lyssnade på dem. Ja, jag är alltså hemma igen nu. Annkom till Sundsvall som vanligt sur och mådde inte allt för bra. Fick kånka runt på min väska hit och dit medan Mos och jag gjorde ärenden på stan innan vi drog hem med Kattis.
Hemma var det julbord. Vårat Kråkslott var fullt med folk. Jag tog min tallrik med mat och gömde mig med Lisa och mina syskon i tvrummet. Det var kul att alla ville höra hur det var med mig. Not! Det ALLA sa efter att de fått sin kram var att nämna min frisyr! Inget intresse där inte att få veta hur det var med mig. No way José. Men det kan jag leva med.
Efter att ha hamnat i matkoma några gånger om satte vi oss mer osociala personer och maraton-kollade på Scrubs. Tack Naima för lånet! Så nu är jag hemma igen. Allt är som vanligt. Man får lite uppmärksamhet just när man anländer med sen back to basic!

Badly Drawn Boy - Something To Talk About

Bra musikvideor gillar vi.

There's nothing to do here some just whine and complain in bed in the hospital

Hannah inlagd på dårhus?

Over and over and over and over and over... Like a monkey with a minuture symbol.

Jag är sjuk och har inte mycket evttigt att skriva. Ska försöka ta och lägga in alla bilder på PIXBOX från våran julfest.

Tack Kristoffer och Abraham för ni är bäst på att spela!

Over and out.

Kissingsexcasiopoke-kissingsexcasiopoke-Kissingsexcasiopoke-cuntassbumsexnow-Kissingsexcasiopoke-youmei

haha!

Julia and Goran sitting in a tree. K I S S I N G.

First comes love, then comes marriage, then comes Goran with the baby carriage.

"På med luvan grabben! Vi är off nu!"

Det bästa sättet att klara en bakfylla är att skaffa en rejäll framfylla. Det vet väl alla?

Jag hade ju tänkt att ge det ett försök. Vem vet. Jag kanske kan fixa det? Men det gick inte. Stopp direkt. Det var i och för sig ganska skönt att det inte han gå längre. Eller så försöker jag ändå. Får åka hem till obyggden och fundera ut hur jag ska göra.

Pratade med den fagra tjej jag var kontaktperson åt förut. Hon verkar ha ordnat upp sitt liv nu. Jätteroligt att höra. På riktigt!

Knytnävsslag på lyckad fest!

Så har den varit. Årets julfest. Känns nästan lite tråkigt. Man har inget att se framemot. Vadå julafton? Lugn nu. Så... Var ska jag börja? Efter att jag varit hos Maggan åkte jag och mötte upp Moa och hennes kompisar. Att träffa Moa var helt sjukt. Vi båda kunde knappt kontrollera oss. Vi har ju inte träffat varandra sedan i våras/somras. (Nu ska jag väl poängtera att det inte var Moa som i Mos, Mosing eller Pyskolog M som alla är smeknamn på min kära vän uppe i Umeå.)

Festen innehöll allt som förväntades av den: mängder av alkohol, håll igång till åtta på morgonen, nya bekantskaper, matcher, hångel, vandalisering (min toa.. tack Jonas! och vårat marsvins nya lya pepparkakshuset totalförstördes. Hmpf.), dans, olika dansgolv, återföreningar, humor, drama drama, en dansande tärna, bra musik, missförstånd, minnesluckor, dansuppvisning, julmusik och planer som gick iverket. Med andra ord en väldigt lyckad fest.

Jag fick så snällt ta emot ett rejällt knytnävsslag av min kära vän Hannah. Hennes hårt knytna näve gav min haka, läppar och näsa ett bevis på att de finns. Smärta. jag lovar att den här gången hade jag inte gjort något för att förtjäna det. Pang! Smäll till Julie. Aj aj aj.

Julfesternas julfest!

Okej. Jag är helt pirrig i hela kroppen. Julefesten (ser du Svanteman?!) börjar om si så där sex timmar! SEX TIMMAR! Och alla kommer! Verkligen alla. Anton från Kina. Moa från Torsåker. Petter från Stockholm. Sedan alla underbara från Uppsala. Mika från Luleå. Hannah och jag funderade på det där hur lång tid man kommer hinna att socialisera med var och en när det kommer så många som man vill hinna med? I don't know. Jag återkommer väl om någon dag med en liten story. FAAAAAAAAAAAN! Va kul det kommer att bli ikväll! Puh!

Gå raaaakt Julia!

"Nej, jag ska inte gå ut i veckan för att jag måste vara friskt till på fredag!" BULLSHIT! Men ja Julia, du försökte iallafall...
I onsdags drog jag ner till Hijazz där Hannah, Linnea, Lisa och Hanna skulle sjunga några julsånger. Det var så vackert. Anja och jag satt och nästan fick tårar i ögonen och talade sedan om att vi kanske borde försöka sjunga. Ta några lektioner. Vi är kanske inte så hopplösa som vi tror. Kanske.
Efter uppträdandet så fick de begåvade flickorna mat och öl. Jag snikade öl. De beställde mer öl, och jag snikade lite till. Gruppen splittrades och Hannah och jag bestämde oss för att gå ut och fortsätta dricka öl. Vi hamnade på ett ställe där gratisdrickandet fortsatte med stormsteg. Öl på öl på öl på öl. Det tackar vi för! Stället stängde och vi fortsatte vår färd genom natten. Snerkan hade 04 så vi drog dit. Det var ju bara det att efter som jag inte hade tänkt att gå ut så var jag ganska soft klädd. Det vill säga: kjol, tjocka leggins, en enkel svart tröja och... tjocksockar. På snerkans gask var det kostym som gällde. Haha. Låt mig säga som så att Hannah och (mest) jag stack ut från mängden. Det gjorde inte så mycket. vi beställde mer öl så var det problemet löst.
Jag ramlade hem vid 04.30 tiden, efter att ha gått hem. Under hela promenaden tänkte fulla lilla Julia: "Gå rakt Julia! RAAAAAKT! Tänk nyktert! Gå INTE in i staketet... AJ! Fan! Jävla staket! Men gå rakt nu Julia. Gå på linjen där! Gå Raaakt! Jävla linje! Strunta i linjen. Ta tag i staketet kanske? Dum idé. Nåväl. Snart hemma. Gå fort och rakt. Men va faaan Julia.. RAAAAAAAAKT!" Min tillfriskning avbröts lite. Men det var det värt.

Bästa citatet under kvällen var lilla Anja:
"Nä, nu ska jag gå på toooa! Haha, hörde du? Tooooa!? Jag har varit för mycket med dig julia. haha: tooooa!" Nåväl.

Aaaaaatschhhoooooooooo! Kuken!

Det känns som om jag är konstant ledsen. Ett vrak som inte gör annat än att sitta hemma och gråter. Bara att det inte riktigt är så. Men mina ögon är som mest tårögda hela tiden (av alla nysningar. Slog nyss rekord: sex nysningar irad!) och jag är alldeles snorig. Idag har jag ätit frukost, suttit vid datorn, spelat lite spel med Hannah som är ännu mera sjuk (moahahaha), sett på film och beställt hem pizza. Hannah ligger och snarkar i soffan iklädd sin pyjamas. Ja, jag sitter här och har bara dragit på mig ett par mjukisbrallor och till det har jag linnet jag sov i. Gud så heta vi är.
Man säger ju att det är killar/män som är så sorgliga när de blir sjuka. En lätt förkylning kan för dem upplevas som en nära döden upplevelse... Har man ju hört. Jag tyckte att killar var otroligt mesigt släkte. Herregud. Vad gör det om man är lite sjuk? Själv blev jag aldrig sjuk. Verkligen aldrig. Nu är det andra tider. Nu är jag sjuk lite nu och då. Ofta bryr jag mig inte om det, utan förtsätter på med mitt vardagliga liv. Men ibland stannar man upp (som nu) och inser hur segt det är att vara sjuk. Suck. Inte bara att det känns som att jag sitter hemma och gråter över någon obesvarad kärlek, så känns det som om jag befinner mig i klimakteriet! Jag är så varm! Gud så hett det är! Kasta av sig alla överflödiga kläder. Någon stund senare är det så kallt! Herregud! KYLA! På med allt som finns i närheten. Så låter vi det gå ett tag sedan är det bara att börja om. FAN va hett det är.

Justin Theroux

Såg nyss Charlies Änglar 2. Bara för att jag är sjuk och behövde något hjärndött at se på. Då blev jag ju påmind om Justin Theroux. Ta nu och se Muse´s video Mysteria där den vackre mannen är med i. Oooh. Bilder ovan från musikvideon. Nedanför från CA2.

Muse - Hysteria

Tjockis-ljuden skalla, mera mat åt alla!

Fredagen närmar sig med stormsteg. Vissa ser fram emot vår kommande julfest. Andra är exalterade som jag. Alla har sagt att de kommer att befinna sig där, sedan hur många som väl dyker upp får vi väl se sen. Hur som helst är min korridor en bra korridor att festa i. Det blir aldrig tråkigt. På inflyttningsfesten var det bara Jakobs och mitt rum som folk befann sig i, denna gång kommer fler rum behövas vara öppen för folket! För denna gång kommer många många fler. We like!
Vad vi inte gillar är den jävla kärringen jag jobbar åt. Jag kan inte vara kvar där. Jag måste bort! Blir bara bitter då jag tänker på den sura kärringen. Bläh.

Just nu sitter jag hemma hos Hannah och Linnea där vi nyss har käkat en förträfflig middag. Jag hamnade först i matkoma och ålade mig till Anjas säng som stå bredvid köksbordet. Där låg jag och ojade mig i flera minuter över att jag var så mätt. De förstod bara inte hur mätt jag var. Och varför kan man inte få röka inne? Jag hade minsan ingen lust att ställa mig vid dörren i tv-rummet och stå där och huttra med en cigg mellan läpparna. Nej, men man fick inte röka inne för då kan man dö en så tragisk död som Monica Z. Nåväl. Då kände jag att jag blev sötsugen. Stunden senare var min matkoma glömd och jag låg nu och lapade i mig glass. Herregud.

Pete, Kate och jag.

Jag sitter och surfar runt lite planlöst. Läser lite om mitt favoritpar (Pete & Kate) och va de har haft för sig på sista tiden. De fascinerar mig de där två.

Jag vill sitta i ett alldeles eget städat studentrum i min nuvarande korridor. Jag vill kunna sitta där inne och röka, lyssna på musik och skriva massa shit. När det kommer att hända har jag ingen aning om. Jag hoppar bara runt från rum till rum med sketna andrahandskontrakt. Röka göra jag väl iofs ibland i dem ändå. Hoppas att de ska fastna lite lukt i tapeterna eller något, bara för att jag inte gillar dem jag hyr av. Brudfan.
Skulle kunna nöja mig med att sitta ute och röka lite nu när det är så mörkt. Men min jävla halsbränna hindrar mig. Livet leker. Bläh.

Kanske går ut och smygröker ändå?
Vad gör en ondhals?

The Soundtrack Of My Life:

Israel Kamakawiwo Ole' - Somewhere Over The Rainbow

(så jag grät då Dr. Green dog i cityakuten. Tur att jag var ensam!)

Citat:

Jag har en liten svart bok där jag skriver ner låttips, tankar, låttexter, dikter och citat. Citaten är av kända och mindre kända. Det kan vara saker som folk sagt som gjorde mig glad. Det är även saker som bara är så sköna. Tänkte nu dela med mig av några. Gillar ni dem inte, så är det okej. De gör mig glada:

"Om folk reagerar så är jag ju faktiskt feminist!" - Carro ang. att hon hade glömt att raka sig under armarna när hon skulle till jobbet.

"Men gud va dåligt, eller, hade DU kommit på det? Då var det ju faktiskt bra, haha!" - Mos ang. mina egna ordspråk.

"Piff paff puff Daddy, eller va nu han heter!?" - Mos som försöker komma på vad (då kallad) Puff Daddy hette.

"Ja, alla se lika glad ut som hon i den gröna halsduken!" - ropade en sångare i ett band ut när jag var på deras spelning. Jag var tjejen i den gröna halsduken. Jag snackade med honom efter spelningen. Jag gillade deras låtar, han gillade att jag såg så glad ut.

"Hoppas de orkar med dig! Men du lever ju på din charm" - Sanna F ang. att jag skulle bo som inneboende.

"Jag lär mig mer på Oprah!" - Elin som lessnat på en föreläsning.

"ja men du verkar ju vara lite sådär...
varnar man dig för något så ska su rusa på det" - Beskrivning av mig.

"nehej, du kommer aldrig bli vuxen, sådär med parmiddagar och ett duktigt liv med villavovvevolvo"..."du kommer sätta dig i en bil med schysst musik dunkande och köra runt i världen och leva livet. I can see it!" - Sanna F åter igen. Den flickan får til det ibland.

"Det är en av anledningarna till att du är så himla rolig. Du överraskar mig ta mig sjutton jämt..." - Elin om att jag ser på Våra Bästa År ibland.

Das is super über kalas!

Flickorna för kvällen:

I vårat kök finns det inte längre några spår efter någon brand. De enda som vet att det faktiskt ägde rum en brand där i torsdags är Linnea, Hannah, Naima och jag. Eftersom vi senare skulle till stockholms så släckte vi elden som vilket brat som helst skulle ha gjort: vi lät släcka den flammande elden med... skumpa. Eller rättare sagt Linnea som snabbt reagerade. Min idé var att slå på elden med ica's ketchupflaska som stod på bordet. Bra där Julie. Champangen förresten hade redan innan orsakat pust av lättnad. Ja det var förstås efter alla skrik. Ska jag ta den lilla anekdoten från början? Jo. Det var Linnea som firade. Hon har kommit in på utbildningen i Tyskland, och hade i torsdags köpt en flaska skumpa att fira med. Men det är ju det där med att öppna en sån. Är man inte van kan det sluta lite hur som helst. Jag menar, man hör ju så ofta hur många som dör av en Champagnekork! En kork! Tyvärr var inte Linnea en av de bästa på det där. I sina försök att få upp korken förde hon flaskan förbi våra skräckslagna ansikten, i sin kamp. Jag vet inte hur mycket hon tänkte på att vi svävade i livsfara (tänk om korken drog iväg mot någon av oss) men det tänkte vi absolut på. Elin, Hannah, Naima och jag skrek och böjde oss med händerna framför ansiktet. Gud låt oss inte dö denna decemberkväll. Låt oss verkligen inte dö av en champagnekork. Men så hördes "POFFFF":et och korken for iväg mot taket för att sedan dimpa ner bredvid mig. Så. Faran var över. Vi kunde alla pusta ut.
Hur som helst. Det här med att behöva gå ut på sthlm's är ju ingen höjdare, men vad gör man då man vill gå ut en torsdag och dansa? Då är det ju bara sthlm's (stocken) som har öppet. Pubar finns det ju massor av. MEN, man kan gå ut där och ändå ha det trevligt. Som jag hade i torsdags. Hemligheten är att ha ett fullt paket cigg och se till att få i sig mängder med alkohol i sin kropp. Då blir allt trevligt. Jag gjorde mitt bästa. Tequila på tequila. Det funkar finfint!
Sedan är det ju det där med att träffa gamla ragg ute. "Julia! Ser du vem som står där borta? Ditt gamla ragg. Han med det raka håret." Tack Hannah. Jo jag såg honom. Hur ska man bete sig? Hälsa, inte hälsa? Snacka, inte snacka? Jag valde att daska till honom på rumpan när jag gick förbi honom på dansgolvet. Han vände sig om och jag vinkade. Jag fick en gladvinkning tillbaka. Så hade man klarat dilemmat denna gång.
Innan vi drog oss hemåt blev det gratisdrinkar. Jag tog en 'Vargtass' som vanligt. Bara för att det är kul. Jag mumlade något om att det var så mycket lingonsylt, och fick höra tillbaka att jag inte skulle klaga när jag fick den gratis. Jag bad aldrig om att få den gratis. Jag var beredd att betala. Snubbar. Suck.

Bjuder på en sunkbild:

Brat-brud?

Förresten, vad kallas den kvinnliga motsvarigheten till brat?
Förslag bitte!

De två vännerna och den lilla grisen

Ena stunden snackar jag om att jag ska till Norge. Sedan Tyskland. Eller varför inte England? Mycket snack men inget har ju hänt än. Jag är kvar i Uppsala och jag trivs ju här. Grejen är att jag är så rädd för att jag just trivs så bra. Jag är rädd att jag kommer att fastna i Uppsala resten av mitt liv. Eller ja, där tog jag i lite kanske. Men jag är rädd att jag missar massa genom att vara kvar. Man blir så trygg av att stanna kvar att man inte drar sig därifrån. Jag är så fånig som håller på så här. Uppsala finns kvar om jag vill iväg efter sommaren. Ja, för under våren måste jag ju vara kvar. Uppsala är som bäst då. Sedan gör det inget om man trivs på ett ställe och stannar till där något år. Faktiskt.

Julfesten närmar sig. Jag var och handlade massa julsaker till korridoren idag. Ska dokumentera det och lägga up bilder så ni får se vår fina korridor. Det är ju bara det.. att när gräsmattorna är gröna utanför fönstret blir det lite svårt att skapa stämning. Det är väl bara att göra så gott det går. Nu ska jag bege mig hem till korridoren och laga lite mat så att jag inte slocknar efter en öl sen ikväll. Hey hoo alla brats på sthlms, ikväll kommer vi!

What The Hell Is Love?

Ta och kika in på Naimas och min blogg: All Lovers' Hell.

Everything going so well

Idag är det en sån där bra dag. Allt är så där underbart fantastiskt. Varför vet jag inte egentligen.
Naima och jag har snackat om att börja blogga ihop. Så snart kanske ni får läsa om våra åsikter om relationer och annan shit.
Egentligen har jag inte så mycket att berätta nu. Sitter här och funderar och funderar men jag har lite skrivkramp. Ska kanske istället sätta liv i vår andra blogg så den åtminstone är startad.
Btw, här till vänster är min vän Hannah. Hon har hittat lite accessoarer på H&M. Är tanken den att det är något så där vi ska se ut nu denna "vinter"? Bläh.

Jag, bror och herr Einstein...

..på mammas anslagstavla.

In the morning

Gah. Det är något med att behöva masa sig upp denna tid på morgonen. Det är kolsvart ute och jag sitter fortfarande och skakar efter att ha lämnat den varma duschen. Om två timmar sitter jag på bussen in till stan där jag ska fördriva två timmar på stan. Som tur är valde Angelica att hänga på. Schysst tjej det. Men, tillbaka till Uppsala alltså. Kanon. Imorgon ska jag kolla på ett nytt rum. Håll tummarna för mig. Bitte!

This is my home town song, a how it's like at home song

Eleanor, Put Your Boots On

Hittade ett par av mammas skor nu när jag vandrade omkring här hemma. De är jättesnygga tycker jag. Möjligt, mycket möjligt har hon haft dessa i stallet men det bryr jag mig inte om. Jag vill ha dem. Jag tänker ta de. Tror de kommer att passa mig coh Uppsala väldigt bra! De är slitna, inte så jävla tjejiga och lite "ruff". Precis sånna jag letat efter. De närmaste jag hittade var några skor på herr avdelningen för flera flera hundralappar. Nej tack. Inte om jag kan hitta detta perfekta par hemma. Imorgon börjar övertalningen mot lilla mamma. Hur det kommer att gå? Jag återkommer. Men jag ska, jag bara SKA ha dem!

F.E.A.R. (You got the fear)

Tänkte berätta att jag aldrig behövde ta mig i kragen och ringa det där magknipande samtalet. Nope. Istället fick det bli "face to face". Så mycket värre, men så mycket bättre. Något som konflikträdda Julia försökte hålla sig borta ifrån jämt. Men nu gick det alltså inte. Det var egentligen inte en så stor grej. Det är bara det att jag har en ovana att förstora upp saker och få smärre ångestattacker över småsaker. Kul Julia. Skärp dig för fan. Hur som helst. Allt är bra nu. Andas ut. Fina Mos ringde till och med upp och undrade hur det var och vad som hade hänt. Det var inte meningen att skrämmas.

Stöde Öde

Tillbaka i obyggden. Kul? Nja. Humor? Njä.

I onsdags var jag i sthlm och drack öl med Hannah, Petter, Mattias, Gry och Emilio. DET där emot var kul. Konstaterade om man som jag kläcker ur sig: "Kuken! Jag ser ut som en fitta!" har man ett rätt fattigt språk. Vet inte riktigt när det hände. Ska väl försöka att bättra mig. Fast.. inte än. Har ju massa annat att fixa innan. Som ett nytt boende. Hon jag hyr av kommer tillbaka i januari och då måste jag lämna den toppen korridoren där jag bor nu. Ingen som har ett rum på Rackarberget att hyra ut? Bitte!