The Soundtrack Of My Life:

Parken- Vad ska vi göra med Henry

En av mina bästa pepp-låtar. Det tunga artilleriet kan man säga, så som jag tagit fram nu när jag ska piggna till när jag ska jaga bort tröttheten och ta mig till Stockholm och finaste Elin.

Så var jag på resandefot igen.

Sitter i ett iskallt Stockholm och väntar på mitt resesällskap, Kristoffer, till Uppsala. Ikväll vankas klubb på ÖG's med Dicore. Imorgon pallrar jag mig iväg till Somckholm igen för att fira finaste Elin och hennes "Snickaren". Som vanligt har jag dykt ner i ett hav av ovisshet av vad jag ska ha på mig. Att det alltid ska vara så svårt. Ikväll är min plan att smyga in i Saras garderob och finna något passande. Det tycker i alla fall jag är en bra idé. Funderar på att dela den med henne. Målet denna kväll är att undslippa blackouter (som jag är rätt saker orsakades av något olagligt i min drink på Push i Göteborg) och att inte bli utslängd (det är dock inte så vanligt att bli på Uppsalas nationer) och ha med min jacka när vi går hem! Igår på frågade Kristoffer Abraham vilken låt han trodde att jag skulle önska ikväll, svaret kom snabbt: WAR med Edwin Star. Jag tar det som att mina vänner känner mig och vet vad jag gillar, istället för att vara förutsägbar! Över och ut, ikväll dricks det rom istället för rödtjut!

Tant Julia stannar inlåst, jag kilar vidare.

En spontan förfest vid köksfläkten är väll inget att bråka om. Ikväll åker vi och hämtar min jacka... Och tar nån öl när vi ändå är inne i stan!

Wake up it's a beautiful morning.

Så börjar vi dagen med en smoothie gjord på färsk passionsfrukt, Kivi, banan, apelsin och ananas. Lite sol på det, så är jag redo för en bra dag!

Och alla vakter vet mitt namn. And not in a good way.

Det jag skrev i förra inlägget om att jag lever pensionärslivet stämmer väll fortfarande hyffsat bra, men i lördags stängde jag in Tant Julia och drack vin med Sandra och Mattias hemma hos oss för att sedan åka ner på stan. (Och med vin menar jag flera glas, sedan småäckliga drinkar gjorda på ungefär alla slattar vi hade kvar från bartömningen hemma hos oss någon helg tidigare).

Första destinationen i lördags blev Gretas. Jag beställde in de tjejigaste drinkarna jag kunde komma på till oss. Jag känner mig ofta väldigt obekväm med ett fint drinkglaas i min hand, jag föredrar stora ölglas fyllda med iskall öl. Hur som helst, vår rosa drink behövde jag inte hålla i handen någon längre tid då den smakade smältglass och hade hunnit slinka ner så fort att jag knappt hann betala för den.

Nu i efterhand har jag ju svårt för tidsbegrep, men vad som känns som att vi var där i en kvart stämmer nog inte, men sedan tog jag mitt pick och pack för att möta upp Nina på Bee. Jag hann knappt fram till vakten där innan han hade nekat mig inträde. "För full" - men visst. Möjligen försökte jag några gånger komma på bra ursäkter men gav mig rätt snabbt. Fick ringa ut Nina istället för några minuters pladder.
Utanför Bee kunde jag ju inte hänga utan ringde upp Sandra. Det visade sig att hon hade blivit utslängd från Gretas, så vi mötte upp varandra och beslöt oss för att svälja det lilla som fanns av fyllestoltheten och bege oss till Berså. Inte ett ställe jag annars skulle gå på.
Och ett 'fuck you' till vakterna på Gretas och Bee när vi kom in på Berså. Inträde och en garderobslapp. Fixat. Så sluddrade vi väll fram nån till beställnning i baren där. Och åter igen, ingen tidsuppfattning, men så kom en vakt och berättade för mig att det var dags att gå. Tror att jag tog det hyffsat bra. För visst hade väll han kanske rätt: lite för fuller var jag möjligen, för någon garderobslapp hade jag ju inte kvar!

Så då uppstod det ju ett litet problem: jag var utkasstad, men kunde inte få min jacka utan skulle behöva vänta tills att stället stängde - men det gick ju inte för jag var ju utslängd. Jag blev satt på en stol vid utgången och dinglade med benen och log för mig själv - hur skulle vakterna lösa detta? Utanför stod Sandra som också hade blivit utslängd och försökte prata med vakten, men han fann henne lite för närgången och bad henne flytta sig ifrån honom.

Det hela slutade i alla fall med att alla vakter tillslut visste vem jag var och vad jag hette, men nån jacka fick jag inte utan de la en ful jävla flisfilt om mina axlar och så fick jag beträda den kalla vinternatten. Muttrandes tog vi en taxi hem. En gullig taxichaufför var det dock som sa att allt nog skulle ordna sig för mig och att jag nog skulle få tillbaka min jacka. Och han hade fan rätt! Igår ringde de från klubben och meddelade att den fanns kvar - tänk,allt mitt hopp som var borta! Så senare idag ska jag traska dit och hämta mina älskade saker.

Nu är ju bara problemet, vad sjutton ska jag ha på mig dit? - 7 grader ute och min enda jacka hänger lååångt lååångt ifrån mig. Det är inte lätt när det är svårt!

Baby trashes bar in Las Palmas

"What are children anyway? Midget drunks. They greet you in the morning by kneeing you in the face and talking gibberish. They can't even walk straight." - Dylan Moran

We would have injected vitamin C if only they had made it illegal!

Så startar vi alla morgonen med en hög dos av vitamin C iform av en smoothie med kivi, passionsfrukt och apelsin. Lite fantastisk musik på det. Lite tända ljus. Perfekta sättet att starta en dag på. Egentligen ska man också klämma in en morgonpromenad, men idag kan vi (jag) skippa det eftesom jag behöver morgontimmarna till att städa iordning här hemma innan jag beger mig av mot båten.

Har man en riktig härlig slapp morgon så tar man med sig de tända ljusen och sin smoothie in till sin sköna varma säng och börjar morgonen med några avsnitt av sin favoritserie. Fungerar också suveränt!

Jag är ju morgonmänniska och gillar att ta vara på morgonen, gärna på ovanstående sätt. Detta innebär att jag vissa tidiga mornar ligger inne på mitt rum och skrattar. Sandra och Niklas som jag bor med är vana. Men i lägenheten ovan fanns det en som var väldigt förbryllad! Han som råkar ha sitt sovrum rakt ovanför mig frågade Sandra och Niklas VEM det var som skrattade så tidigt på morgonen och varför. Tror att han var lite irriterad. Men har nog bara inte förstått att man ska börja dagen med skratt.
Jag har börjat tvärt om genom att gråta tills att min kudde är alldeles blöt de gånger jag kollat på något avsnitt/film som var oväntat sorglig. Som ett avsnitt: oväntat nog dog min favorit karaktär. Kan ju inte säga för mycket, men tänk om Kim Bruback i Spung skulle dö precis när han hade fått Petra och allt skulle bli bra. Hej och hå. Mitt ansikte var uppsvullet hela dagen. Dessvärre såg jag det avsnittet på båten innan morgonmötet, så det resulterade i att halva morgonmötet gick åt till att jag förklarade min svullnade samt i ett försök att beskriva vilka hemskheter som hade utspelats i avsnittet. Jag möttes av skratt och inte riktigt den förståelse som jag var ute efter. Men men.

Jag lever fortfarande mitt pensionärsliv och är nöjd med det: upp tidigt på morgonen, pysslar på hemma, försöker ut på en promenad minst en gång om dagen, letar reapriser på Willys, klagar ibland över ont i en höft eller dylikt, myser hemma i soffan och slocknar i min säng när klockan närmar sig nio. Att jag ivanliga fall går och lägger mig så tidigt gör ju att mitt jobb på båten blir lite lidande då jag jobbar till tio på kvällen. Sista timmen där går jag runt som i ett töcken med svidande ögon. Men man ska ju känna att man lever också, eller hur?

Så om man skulle ta och packa kappsäcken nu då så man är redo för en resa till sjöss.
Skepp och hoj!