Ja, här kan jag då bli sittandes i timmar till..

Nöden har inga lagar, eller har den det?

Veronica Mars-marathonet är slut efter en helhelg med "nya" avsnitt som avlöst varandra. Lina leker Sverige-trotters och befinner sig i huvudstaden. Hannah och Linnea spelar kulturnördar och har begett sig av för att öva upp sig på några texter (?) tills att de ska söka in till scenskolan. Jenny pluggar i sitt rum och jag håller på att kissa på mig. Varmvattensproblemet blev aldrig löst.. förrän nu. Snart. Ägaren till Hildur-huset ligger nämligen inne i Linas garderob där varmvattenberedaren finns och pillar på den. Det betyder att allt vatten är avstängt. Jag tror att det egentligen var den riktiga orsaken till att Hannah och Linnea bestämde sig för att öva på sina monologer i Hågaby istället för att stanna kvar här. För Gudrun vet hur många fungerande toaletter det finns i Håga!

Jag som hade tänkt att vara duktig och städa och röra på mig idag (min vistelse i softpotatis-karaktänen bröt igår kväll då jag överraskade mig själv genom att lämna huset Hildur och begav mig tillsammans med Linnea till min (vår) gamla korridor där vi drack vin med Johanna och Per) eftersom jag under föregående kväll upptäckte att min hälsa börjat svikta mer än vanligt då jag kom flåsande fram till "20" efter bara några minuters promenerande tänkte jag att promenader borde bli en daglig aktivitet för mig igen. Men med tanke på hur väldigt gärna jag hoppas på att toaletten här ska bli tillgänglig så snart som möjligt så tror jag inte att det är någon vidare idé att röra på mig allt för mycket. Olyckor kan så lätt hända. Bättre att sitta här och knipa. Och när jag ändå bara kan sitta här och hoppas på det bästa kan jag ju lika gärna dyka in i Breaking Dawn som äntligen börjat bli bra. Enligt mig den sämsta av de fyra böckerna (416 sidor in i boken) men det kan säkert ändras. Varför jag tycker minst om denna kan jag inte skriva eftersom det skulle bli spoiler-varning, men jag kan säga att jag tyckte att en händelse var väldigt fånig och jag inte hade hoppats på det! Mos tror att det är ren och skär separationsångest. Och nåväl, det skulle lika gärna kunna vara det.