Friendly Fire

Ofta blir jag väldigt fascinerad över hur snabbt vi kan reagera. Hur vi ser något, tar det till oss, larmar omgivningen och sedan gör det bästa för att rädda dem omkring oss. Kommer att tänka på när Hannah, Linnea, Elin, Naima och jag satt i vårt kök och drack skumpa och firade att Linnea hade blivit antagen till skolan i tyskland. Det var verkligen "larma rädda varna". Men det senste som hände var i lördags. Vi sitter allesammans i godan ro och har trevlig på en fest, då jag ser hur en liten man närmar sig. (I sammanband med den här nyheten så kan ju jag också välja att ge mannen i denna berättelsen kodnamnet "Z".) Jag ser Z genom fönstret och att han är påväg in på festen.

" Det är Z!" utbrister jag.

" Z!? Ja, det är Z!" säger Anja förbluffat.

" Z!?" säger Fanny och far upp från sin plats brevid mig och går snabbt fram och varnar vår vän som skulle besväras mest av hans närvaro.

Det är fantastiskt hur vi såg och larmade. Kändes nästan konstigt att det inte fälldes ner röda blinkade lampor från taket och pep för att alla verkligen skulle bli varnad. Men nej, det behövdes inte. Vi klarade det bra själva. Genom att larma kunde vi alla ta hans ankomst på ett mer förberett sätt.

Mig gjorde det inte så mycket. Jag satt mer och bara njöt av festen. Tack Maria för en bra fest! Lycka till i Danmark!