2012

Jag vet att 2012 inte är över än för att man ska kunna sammanfatta det, men om man gör en liten översikt "so far":
Slutet av 2011 la jag välvärda pengar på terapi som gjorde att jag var på topp våren 2012. Det här med att ösa mina sparpengar på min duktiga terapeut var det bästa jag någonsin gjort. Mina sparpengar gick åt till mig själv, saker jag mådde bra av och som jag hade velat länge. Så tog det slut med de två jag bodde med och jag festade bort hela våren och början av sommaren med kompisen som nu var nybliven singel. Festade upp det sista pengarna jag hade, skippade terapin och fick sen ett jobbigt besked: att jag inte kom in på skolan jag hade sökt. Mitt liv kändes som ett pussel som jag hade lyckats lagt under våren och som nu bara föll sönder. Mitt liv föll sönder. Det jobbigaste var nog att känna kontrasten från i början av året då jag mådde så bra som jag nog aldrig tidigare gjort - till detta då. Men i sann Julia-anda fortsatte jag festa på, eftersom det är på det viset jag tränger bort alla känslor och alla tankar.
Så närmade det sig Midsommar, årets största högtid för mig, som kastade mig in i planeringen för den tredagarsfesten. Jag fokuserade helt på den, eftersom det är en av årets höjdpunkter, så kunde jag hålla mig vid ytan tack vare den. Hela tillställningen blev en succé såklart, och jag lyckades även vricka min fot då jag missade trappan ner från en av dansbanorna på Midsommardagen. Detta gjorde att jag blev kvar i norr längre än planerat. Det gjorde inget, för jag hade insett att jag älskade min gamla hembyggd igen, och till båten ville jag inte tillbaka. Där kan vi snacka jobbångest! Men det var skönt att vara hemma, umgås med familjen och vännerna. Att bara samla energi i den otroliga naturen som är där hemma. Men jag mådde fortfarande inte helt bra.
Hem igen till Göteborg när min fot var bra igen, och möta båten. Första passet på båten var jag ett vrak och ringde gråtandes till både Hannah och lillebror. Dagen jag gick av båten hade jag redan ångest inför nästa gång jag skulle på igen om en vecka.
Jag tänker att det har inte varit ett bra år. Men det är som sagt inte slut än, men:
Jag jobbar inte längre på båten, utan har fått ett längre vikariat på en förskola som jag älskar. Älskar de jag jobbar med, barnen och platsen. Jag festar inte lika mycket. Jag har börjat dansa folkdans, som tydligen gör mig oerhört lycklig, börjat broderat, gör det jag vill göra och ska köpa mig en fiol och börja spela folkmusik. Jag passar på att njuta av de vackra höstdagarna, höstromantiker som jag är. Delar med mig av problem, istället för att kvävas av dem när jag håller dem för mig själv. Det är ändå tre månader kvar av det här året, och det kan inte bli värre än vad det har varit. Over and out!

Slap scene from Trinity is still my name

Aaaaah! Så föll poletten ner! Terence Hill är BÅDE Lucky Luck och min andra förälskelse Trinity!
Åh youtube, jag håller dig så kär!

Lucky Luke - Terence Hill - Intro

När man har avsatt en dag för viktiga saker, så som ansöka till studier till hösten eller andra sådana småviktiga saker är det ju fruktansvärt lätt hur ens koncentration glider iväg på annat. Dumtuben är ju en farlig sida då. Men ack, jag måste ju dela med mig av detta. Ja, jag var så kär i Lucky Luke som liten. Han och intill alla andra som jag såg på film eller tv. Eller läste om.

Se och dröm er tillbaka bara! Vem kunde tacka nej till honom?!

Six Feet Under

Six Feet Under, säsong fyra.

Förmodligen en av de bästa serierna någonsin.
Bara det jag ville säga.

Gammal och klok.

Äldst på utestället igår. Köpte cola i baren. Gick in på toan och tog fram fickpluntan. Hällde i sprit i colan och förvandlade den till en grogg. Äldst på stället. Jepp! Skönt att Sandra och Isak var mina partner i brottet.