OH JULIE.

Som ett litet blygt dagis barn som bara gjorde som hon blev tillsagd av de stora barnen, medan hon bara hoppades på att en fröken skulle komma och fråga hur det var med henne och sedan lyfta upp henne i sin trygga famn där det lilla dagisbarnet kunde få gråta ut. - SÅ kände jag mig igår på den stora stygga båten. Lame, ja vet, men... den första resan var ingen direkt drömresa.

De som jobbade i restaurangen gav mig order att utföra, sedan kom "cheferna" och skällde på mig för att jag hade gjort fel. Jag höll tyst om att jag just blivit bedd att göra det och sa att jag skulle tänka på att inte göra samma sak två gånger. "Chefer" som ger mig fel schema och som sedan kör iväg mig från min arbetsplats.
Arbetsledare som står och vräker ur sig sin ilska över sommarjobbare och hur dåliga de är på att jobba. Att de inte kan något, utan att de borde ha fastanställda istället. Och där står jag. Bredvid. Jag vet inte om jag räknas in bland "sommarjobbarna" - men jag är en av dem. Jag får fortfarande ställa frågor eftersom jag inte har 100 %-ig koll, och det är mycket som ändras hela tiden. Men jag gör mitt bästa, hela tiden! Kan otroligt mycket nu jämfört med min första dag ombord. En kommentar som:

"Du har aldrig jobbat i den här branschen tidigare va? Nä! Det märks!"

Känns lite onödig, då jag vet det själv. Men jag gör som sagt mitt allra bästa. Hela. Tiden. Så igår var ingen bra dag alls. Men idag var det lite bättre. Har en liten vän där som piggar upp min vardag.

Ja, sedan är ju också han där som skrattade jättelänge åt ett av mina skämt. Det är annars så jobbigt att umgås med folk som inte alls har samma humor! Men nu kan det bara bli bättre. Idag kliver även min fina vän Daniela på. Hon gör livet ombord lite lättare. Sweet girl!