I natt jag drömde..

Jag kan möjligen skrivit att ajg skulle börja blogga mer nu med en fungerande dator i mitt rum, istället för de två värdelösa som tar upp plats under mitt fula träskrivbord, men jag vet inte om det är för att det jus är en så älskad och ack så hatad Mac jag sitter vid som gör att blogger.com inte är sig likt. Det gör mig inte lika sugen på att skriva. Sedan saknas väl insperation. Är väl bara att inse att det jag mest skrev om innan var de olika fyllorna som fyllde våra veckor, men nu då? Nu när det kan gå en vecka (sällan men ja, det har hänt!) utan en utgång! Påväg hem från Lina för en halvtimme sedan passerade jag tjejer och killar som ragglade sig hemmåt. Jag fnyste och muttrade "nykommlingar" till dem. Tyst muttrade jag förstås, skulle aldrig säga så de hör. Bara tanken på att jag skulle säga något opassande till någon (jag vet! "Nykomlingar" är väl inget farligt direkt, men ni fattar nog..) och de skulle höra mig och bli sur, får mig att bara vilja gömma mig hemma under täcket. Eller ännu helldre lämna staden. Jag och konflikter! Finns inget som jag backar för mer! Vilket för oss in på mitt andra lilla bekymmer: kanske är jag inte gjord ändå för att bo i korridor, då jag nu står med örat mot min dörr för att höra om en person befinner sig utanför sitt rum. Personen i fråga har verkligen inte gjort något, vilket får mig att framstå som (om möjligt) ännu mer mesigare, men tanken på att personen faktiskt inte skulle tveka en sekund för att ställa mig mot väggen eller skälla ut mig! Jag skulle helldre ta några arga pikande lappar i köket! Då kunde jag skriva en lapp tillbaka! Men varför skulle jag få ha sådan tur?

Jag känner mig rätt less på det mesta nu.. Jag gillar inte tanken på att Anja snart drar till Lund, Fanny kommer att åka iväg till Norge och Hannah kommer att börja på Wik där hon kommer att träffa en massa nya mäniskor och glömma de tråkmånsarna som är kvar i Uppsala. Det vill säga mig! . Jag gillar inte tanken på att Galna Tanten jag jobbar med inte kommer att tvångsinläggas och att jag då inte får en spark i baken för att hitta nytt jobb. Nu kommer jag stanna kvar där. Kuken! Jag gillar inte att jag flyttade tillbaka till den här korridoren, då jag redan haft en era här och på något sätt trodde jag att jag skulle kliva in i den eran igen nu när jag flyttade tillbaka, men så går det inte till. Jag vet inte ens om jag skulle vilja det nu! Jag är less på att jobba och vill syssla med måleri, smycken, silver och alla andra roliga kurser jag hittat. Men jag vet inte alls om jag vill göra det här i Uppsala, eller om jag kanske helldre skulle vilja göra det i Stockholm. Jag säger som pappa: "Oh Julia.. Jag blir så trött!"

Det där med vänner är det jobbigaste.. och jag vet inte det bästa just nu. Jag sitter ofta och funderar hur det kommer att bli nu. Det kanske låter som jag ser förbi vänner i mitt självömkande.. men så är det ju inte riktigt, det är bara jag som är väldigt förvirrad just nu! Men jag kan inte låta bli att tänka om folk ibland umgås med en bara för att vara snäll! Sadaf och jag snackade om en sak som HELT oväntat fastnade: vi talade om att hon undrade om en tjej som hon var bekant med och som plötsligt hade börja höra av sig till henne såg Sadaf som ett hot och körde grejen "Hålla sina vänner nära, men sinna fiender närmare" eller hur man nu säger. Jag ser mig verkligen inte som ett hot, och jag tror inte att någon annan gör det heller, men ändå! Nu kan jag inte låta bli att tänka: " Jaha, umgås de med mig nu för att de gillar mig eller för att jag är kompis med deras pojk/flickvänner?!" - Jag tror inte det, men jag kan ÄNDÅ inte får det ur huvudet. Det är nog det som har fått i mig resten av allt skruvat. Nu har jag börjat tvivla på de flesta relationer jag har till folk här. Känner ibland att jag måste jobba hårt för att vara rolig och kul för att det är så de fått bilden av mig! Som tur är har jag ju dem som jag bara kan vara mig själv med, och slippa de tankarna och det tvångsmässiga beteendet, men detta tär på mig! Därför jag verkligen funderar på att dra, bort från alla kontakter! Bort från allt! Inte lära känna någon som har en relation, så att jag slipper undra om de umgås ofta med mig för att ha koll på mig! Jag! Ett hot! Bara tanken ÄR skrattretande, men hur ofta är ens tankar och funderingar inte det? När är det vettiga? Hos fröken Ödmark är de sällan de!

Drömde massa konstigt i natt förresten, det mesta behöver jag inte gå in på men en sak var riktigt läskig. En sak som gjorde att jag låg grubblandes ett bra tag efter att jag hade vaknat. Jag drömde nämnligen att jag var på väg att dö. Jag har för mig att om man drömmer att man dör så betyder det 'förändring' eller liknande. Nu drömde jag att jag kunde välja: Gå tillbaka till livet, eller välja att dö. Om man skulle försöka tyda det (på osäkra grunder eftersom jag är inte säker på allt) så skulle man kunna säga: Väla att fortsätta med samma liv och levende, eller ja, ta steget och göra en förändring. Ganska passande dröm nu när jag står här och velar. Det är nog rätt tid att ta och göra ett beslut, men varför måste ansvaret för att ta ett beslut ligga hos mig? Jag har ju så svårt ändå att göra ett enkelt val. Och detta mina vänner är INTE ett enkelt beslut, även om ni skulle finna det så.

Äh, jag säger som Ernst: "Ibland önskar man ju att det var någon som stoppade mig".
Nu har jag fyllt min bloggkvot för ett tag, men jag SKA försöka att bättra mig!

Innan jag slutar:
Jag går förbi ett fönster, ETT FÖNSTER, tänker att det ser inte bebott ut. Suckar lite, besvikelse och lättnad, och går vidare. Jag hatar det fönstret nu! Jag önskar att jag inte visste var han bodde.. eller gör jag det?! Kuken!

Btw, jag orkar inte läsa igenom texten för att rätta alla stavfel och osammanhängande meningar. Nu ska jag sova!